En 56-årig bilmekaniker står vid sin sons grav med ett Mickey Mouse gosedjur i ena handen och en cigarett i den andra.
– Hans soldat hette “Mickey”, som i Musse Pigg vet du? Det är därför vi lägger dessa Musse Pigg-figurer här.
Volodymyr Ryzhkov tar ett djupt andetag och tittar på gosedjuret i sin hand, plötsligt bekymrad. Han vet inte riktigt varför hans sons medsoldater kallade honom Musse.
– Jag kallade honom alltid Mowgli. Som barn var han livlig som en glad groda och hoppade alltid runt.
Vladislav Ryzhkov blev 26 år gammal. Hans far har fått veta att splitter kom in i Vladislavs bröstkorg från sidan, i springan mellan bröstplattan och ryggplattan på skyddsvästen.
– Jag hade så gärna velat ha barnbarn. Ett barnbarn.
Han tänker ofta på det när han kommer hit till Charkivs stora kyrkogård, för att tända ljus, gråta och prata lite med sin son.
– Om Vladislav hade frusit ner sina spermier hade jag kanske kunnat bli farfar.
Vladislav var hans och ex-fru Oksanas enda barn.
– Våra politiker sa att de skulle inrätta en biobank, så att soldater kunde få barn även om de dog. Men politikerna bara pratar, som vanligt.
Faktum är att i februari 2024 antog Ukrainas parlament en lag för att göra det lättare för soldater, både kvinnor och män, att frysa in ägg respektive spermier. Det är en växande fråga i ett land där dussintals soldater dödas varje dag och födelsetalen är nästan den lägsta i världen.
Staten ska betala för frysning och lagring av ägg och spermier under de första tre åren. Volodymyr Ryzhkovs son dödades 2023, innan lagen antogs, utan att ha frusit ner några spermier.
På gravens träkors sitter ett foto på Vladislav med en allvarlig blick under hjälmen.
– Min son gick med i militären när han var 19.
Vid Vladislavs grav finns också en liten plastuggla som hans far placerat.
– Ugglan är här för att han jobbat med underrättelsetjänst inom militären.
Kyrkogården ligger i utkanten av miljonstaden Charkiv, tre mil från den ryska gränsen. Ett dämpat mullrande hörs över dalen – striderna pågår några mil bort. De färskaste gravarna är bara några dagar gamla.
– När min son begravdes fanns det gravar i 24 gånger 24 rader. Nu är det 50 gånger 50 rader.
Exakt hur många soldater som dödats hålls hemliga av myndigheterna. I september uppgav Wall Street Journal att omkring 80 000 ukrainska soldater hade dödats. Siffran kom, enligt tidningen, från en hemlig intern ukrainsk uppskattning. President Zelenskyy kallade det överdrivet, men gav inte sin egen figur.
Minst 200 000 Ryska soldater tros ha dödats. Den stora skillnaden mellan länderna i antalet offer vid fronten beror på den ryska “köttkvarnstaktiken” – att Ryssland offrar många liv för att vinna några kilometer.
Den antimänskliga taktiken lönar sig. De ryska invasionsstyrkorna erövrar sakta by efter by och kontrollerar nu en femtedel av Ukraina.
– Det kan inte fortsätta så här, säger Volodymyr Ryzhkov.
Så säger många. Men hur skulle freden se ut? En färsk undersökning från Kyiv International Institute of Sociology visar att allt fler ukrainare kan tänka sig att ge upp mark i utbyte mot fred.
För två år sedan endast 8 procent av de tillfrågade ukrainarna instämde i påståendet “För att vi ska få fred så snart som möjligt och upprätthålla självständighet kan Ukraina ge upp en del av sitt territorium.”
I dag har andelen som håller med stigit till 32 procent.
Majoriteten, 58 procent, tycker fortfarande att Ukraina under inga omständigheter bör ge upp mark “även om det betyder att kriget fortsätter längre”. Det är också Volodymyr Ryzhkovs linje: inte en kvadratmeter till ryssarna.
Det är en fälla att avstå mark, anser han.
– Vi måste besegra dem och köra ut dem, allihop. Det är det enda sättet.
En flygvarning börjar tjut. Volodymyr Ryzhkov verkar inte märka det. Jag kastar en blick på de andra sörjande på kyrkogården – ingen bryr sig om den gråtande sirenen.
Efter tre år av larm för flyganfall har många invånare i Charkiv intagit en resignerad stoisk inställning till de skrikande varningarna. Vardagen blir omöjlig om man alltid måste sitta i härbärgen. Istället ber folk en tyst bön om att de ryska glidbomberna, robotarna eller attackdrönarna ska slå till i någon annan del av staden.
På väg in till centrum hör vi att två attackdrönare har kraschat. Den första drönaren exploderade i spårvagnslinjer och tjugo bilar skadades av splittern. Den andra drönarens sprängladdning skadade fyra personer i ett bostadshus.
70-åriga Nadia Merkalo fick sina fönster krossade av den ryska drönaren. Hon berättar att hon flyttade till storstaden Charkiv från en liten by utanför Kupjansk, nära frontlinjen.
– Mitt hus förstördes där och nu bombas vi här också. Det är tortyr, det måste sluta. Det måste bli förhandlingar, säger Nadia Merkalo.
På Frihetstorget i centrala Charkiv finns en stor tavla där kommunen räknar dagarna sedan den fullskaliga invasionen började. Volontärer byter nummer varje dag. “995 dagar”, står det när jag besöker torget.
Ovanför numret står en knuten blågul näve och en hård text: “Ukraina förintar ryska invasionsstyrkor, antal dagar”. Fasaderna runt torget talar ett dystrare språk. Alla fönster har krossats i ryska attacker, och ersatts med spånskivor.
En av Charkivs mest välkända politiker, MP Maria Mezentseva, dyker upp på torget. Hennes volontärgrupp kommer att leverera tusentals liggunderlag till soldater innan vintern.
Maria Mezentseva är orolig över tal om strypt stöd till Ukraina i Tyskland och USA.
– Ni i Norden och i de baltiska länderna förstår hotet bättre. I Tyskland måste vi påverka väljarna. Det är inte bara blancocheckar som skickas till Ukraina.
Nyligen fick hon besök av tyska politiker från förbundsdagen.
– Jag sa till dem: “Om Ukraina inte hade gjort motstånd hade de ryska styrkorna varit i Berlin nu”. Det tycker jag verkligen.
Tillbaka på kyrkogården Volodymyr Ryzhkov placerar en otänd cigarett på sin sons grav. Sonen var rökare och det här är ett sätt att hedra honom, förklarar pappan.
– Fast han gick över till e-cigaretter som alla andra. Jag kanske borde lägga något sådant här istället?
I sin hjärna, säger Volodymyr Ryzhkov, förstår han att hans son är borta. Men ibland stänger han av hjärnan.
– Då kan det hända, när jag lagar frukost, att jag lägger fram en tallrik till honom också.
Fakta.1 000 dagar av krig – eller 3 925 dagar?
Idag, den 19 november 2024, Det har gått 1 000 dagar sedan Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av grannlandet Ukraina. Sedan, den 24 februari 2022, attackerade Putins trupper hela Ukraina och försökte ta kontroll över huvudstaden Kiev och den näst största staden Charkiv.
Men började faktiskt det ryska invasionskriget tio år tidigare, för 3 925 dagar sedan. Den 20 februari 2014 började Rysslands ockupation av Krimhalvön.
Samma år utökades ockupationen när delar av Donetsk och Luhansk län togs över av proryska styrkor.
Vad hände med Det var 1 000 dagar sedan som invasionskriget drabbade hela Ukraina – inte bara de östra och södra delarna.
Enligt FN har över 11 000 civila dödats i Ukraina sedan 2022.
Antalet soldater de dödade hålls hemliga av både Ukraina och Ryssland, men tros vara omkring 80 000 på den ukrainska sidan och 200 000 på den ryska sidan.
