Charlotte Wiktorsson, doktor, Visby
Undrar du hur NATO-medlemskapet håller sig till det bilaterala militära avtalet som just undertecknades med USA? Rimligen borde medlemskapet ersätta detta, som alltså upphör, eller hur? Vad innehåller det bilaterala avtalet egentligen? Nu ska säkerheten öka för Sverige, men Finland talar om ökad otrygghet med diverse sabotage från Ryssland. Vi kan nog förvänta oss mer av detta och tillsammans med gängkrig med explosioner och skjutningar känns situationen inte alls säker.
Ulla Bejrum, Stockholm
Nu är Sverige medlem i Nato och som genom ett trollslag finns det utrymme för nya skeptiska röster i media. De som tidigare uttryckt oro för vad medlemskap kan innebära får nu utveckla sina argument i längre intervjuer. Hur Nato-processen gick till bör bli föremål för en separat programserie på SVT. Processen, som när den startade fanns det ingen tid att diskutera. När utrikesministern direkt tillfrågas om det finns risk för att kärnvapen förs in i Sverige är svaret det förväntade, att han tror att det inte kommer att ske. Men att bara ställa frågan är något nytt; även om det inte fanns några följdfrågor. Att vapenindustrin bidrar till ökade utsläpp av växthusgaser genom utvinning av sällsynta metaller och i själva tillverkningsprocessen och att Sverige i hög grad bidrar till den globala vapenvågen kan också anas i den nya diskussionen. Men tittar vi i backspegeln måste vi fråga oss varför Nato-processens tidigare kritiska röster från fredsrörelsen och andra viftades bort med konstiga argument om att möta en potentiell fiende. Det civildemokratiska samtalet om vad som bäst gynnar vår nationella säkerhet och suveränitet ägde inte rum. Behöver vi aktivera den konversationen igen?
Ingalill Ek, Kvinnor för fred, Uppsala
Regeringen kallar till presskonferens och berättar att “Sveriges kungarike” gått med i Nato. Jag trodde att det var svenska folket som gick med i Nato, inte bara kungen.
Göran Dahlstrand, Ingarö
Om Nato bara kommer om Ryssland attackerar så vore det nog lika bra att bli medlem för att undvika att Ryssland kommer och hjälper oss också…
Peter Pettersson, Ja för helvete
För ett par år sedan verkade det ungefär lika troligt att ansöka om medlemskap i Nato som att avskaffa kungahuset eller införa dödsstraff. Vi kanske är där snart också.
Kjell Jormfeldt, Strömsnes bruk
En kvinna med prästkrage sågs i dörröppningen och på flera andra ställen när Sverige välkomnades som NATO-medlem. Hon tog också bilder. Hon är inte erkänd av vare sig den svenska eller amerikanska regeringen. Är det någon som vet vem hon var och vad hon hade för jobb?
Sören Monvall, Upplands Väsby
Bra intervju med försvarsminister Pål Jonson (M) i P1 (8/3) att svenska värnpliktiga kan skickas till strid utomlands. Men för sent borde frågorna ha ställts innan vi kastade neutraliteten överbord!
Jens Busch
Hörde idag på radion hur president Biden välkomnade Sverige och premiärministern till Nato. Vad som inte sades var att presidenten först välkomnade Finland! Att den svenska statsministern fick applåder berodde på att han råkade vara där. Det hade varit trevligt om Finlands inträde åtminstone nämndes, men med vår storebror-attityd anser de det tydligen som oviktigt.
Berit Davidsson, Göteborg
Den 7/3 blev Sverige medlem i Nato. I hans tal i Washington sa statsminister Ulf Kristersson (M) och USA:s utrikesminister Anthony Blinken att alliansens medlemmar måste försvara fred, demokrati, individuell frihet och rättsstatsprincipen. Men vilka är dessa medlemmar? Med hjälp av forskningsinstitutet V-Dem ser vi att av de 32 Natomedlemmarna är endast 18 liberala demokratier, varav Sverige är en. Tolv kategoriseras som valdemokratier med fria och rättvisa val, men som saknar andra friheter och rättigheter. Ungern och Turkiet kallas valautokratier eftersom valen inte är fria och rättvisa. Stephanie Babst, tidigare chef för Natos planeringsstab, beskrev nyligen i SVT:s “Agenda” Turkiet, Slovakien och Ungern som trojanska hästar för sina relationer med Ryssland. Och V-Dems chef, Staffan I Lindberg (DN 4/3), tror inte att den amerikanska demokratin kommer att överleva om Donald Trump tar över Vita huset nästa år. Hur ska de liberala demokratierna i Nato försvara friheten med medlemmar som inte försvarar den hemma och står nära andra antifrihetsregimer? Ska Sverige stödja människorättsaktivister i dessa länder och kräva demokratisering? Arbeta för demokratikriterier i Nato? Eller ska statsministern fortsätta skicka grattis när en autokrat som Turkiets president Erdogan vann ett val, avstå från att “granska” Ungerns demokratiska status och nöjer sig med att säga att de har “välkända skillnader”? Statsministerns tal till frihetens försvar är bindande. Och eftersom demokrater är mer pålitliga förespråkare för frihet än autokrater, ligger det i hans eget intresse att främja frihet även bland Nato-länderna.
Niclas Kuoppa, Stockholm
Ord bör sättas på guldmyntfot när det gäller säkerhetspolitik, det vill säga liv eller död. Därför måste medier som vill kallas seriösa avstå från att publicera oprecisa uttalanden eller överdrifter om säkerhetsläget. Tyvärr händer ofta det motsatta, som i DN 5/3 med artikeln om intervjun med Tysklands försvarsminister Boris Pistorius. I Mikael Holmströms artikel återges Pistorius uttalanden enligt följande: “Inom fem till åtta år kan Ryssland attackera Nato”. I nätupplagan löd dock rubriken: “Tysklands försvarsminister fruktar rysk attack mot Nato om 5 till 8 år”. Rubriken i tidningen var “Risk för rysk attack mot Natoland inom 5-8 år” – inom citattecken som om Pistorius verkligen hade sagt exakt det, vilket han inte gjorde. Han väger tydligen sina ord och sa bara “den risken (…) kan vi inte utesluta för dagen”, inte att han definitivt tror att en attack kommer. Den som kan läsa inser att de två nämnda rubrikerna inte exakt speglar artikelns innehåll. De är inte bara en gradvis förstärkning av Pistorius uttalanden, utan hans ord eskaleras till en annan nivå av hotfull betydelse. “Risk för” är något annat än “kan…”, och “rädsla för att…” betyder att fastställa denna risk som ett faktum. Det är hårtunna nyanser som används. Men rubrikerna verkar vilja göra situationen farligare och mer sensationell och därmed säljbar på mediemarknaden. Det är oseriöst och oansvarigt.
Jörgen Detlefsen, Stockholm
Barnet i mig frågar: Varför dödar Putin människor? Luttrad åldrande svarar: För att han kan och vill. Och för att han kan komma undan med det.
Gunnar Hedenvind, Vällingby
Sveriges paus i biståndet till FN-organet Unrwa och försök att hjälpa genom andra kanaler kritiseras. Unrwa får hjälpa till med Hamas goda minne, andra har det svårare. Det tvingar också den palestinska befolkningen till lojalitet med Hamas. Man skulle kunna tro att de andra arabstaterna ökar sitt bistånd till UNRWA. Inte så. Tvärtom har den minskat kraftigt. Under 2018 kom 25 procent av biståndet från rika stater som Qatar, Saudiarabien och Kuwait med flera. Fyra år senare bara 4 procent!
Per Eriksson, Falkenberg
“Ett lands eller samhälles etiska och kulturella standard återspeglas i hur det tar hand om sina svagaste individer.” Den som har yttrat dessa ord är den välkände filosofen och mottagaren av Nobels fredspris 1952, Albert Schweitzer. Vi ser nu hur vår statsminister river ner våra kulturella och etiska normer inom område efter område och sjukvården är inget undantag där Ulf Kristersson ger stora löften men håller käft.
Roger Lundberg, Falköping
Innan EU hade vi automatiska halvljus och stänkskärmar på bilar som förhindrade stenkastning, obligatoriska fotbromsar på barncyklar. Och varför ska vi betala för att de inte kan gå med på att ha en parlamentarisk stad istället för två?
Boel Bissmarck
På tal om en kulturdebattartikel i DN från en programledare på Sveriges Radio som klagar på nedläggning av vissa program: Liknande klagomål kommer från många andra viktiga offentligt finansierade verksamheter. De flesta av dessa verksamheter har expanderat över tid och disponerar en jämförelsevis stor del av vårt samhälles resurser. Problem uppstår när den tekniska utvecklingen, men också människors önskemål, förändras i allt snabbare takt. För public service kommer nya digitala möjligheter och yngre målgrupper. För vården kommer nya diagnoser, nya behandlingsmetoder, nya mediciner, äldre och allt i en snabbare takt. För skolan finns liknande utmaningar, till vilka kommer variationer i storleken på årskurserna. Järnvägen ska prioritera mellan nybyggnation och underhåll parallellt med starkt växande trafikbehov. Sedan krävs förstås allt svårare prioriteringar, eftersom resurserna är ändliga och måste räcka till bredare behov. Prioritering är svårt, inte minst i en demokrati. Då borde debatten fokusera mer på orsaken till och syftet med omprioriteringar, än det allmänna klagomålet på att visst specifikt utbud och behov måste begränsas eller strykas. Framför allt borde journalistiken bidra till det, trots begränsade resurser.
Rolf Grönkvist, Vaxholm
“Integration är en skyldighet” var en av de vanligaste plakaten som det tyska högerextrema partiet AFD använde under sin valkampanj 2016. Våra ledande politiker är lite sena, så liknande formuleringar dyker upp hos oss först nu. Särskilt märkligt är det att höra exakt samma fras när Liberalernas partiledare Johan Pehrson (tillika integrations- och arbetsmarknadsminister) gjorde ett av sina utspel i media för några månader sedan. “Säg mig vem du umgås med, så ska jag berätta vem du är” (Euripides).
Nahide Hermansson, Skellefteå
Tack, Karin Lundmark och Ewa Stjernswärd, för inlägg på inlämningssidan den 8 mars! Artisterna levererar!
Lena Alex
Stort tack, Eva Stjernswärd, för ditt bidrag! Tänkte att vi i Sverige och Norden har utvecklats ytterligare vad gäller respekt och hänsyn till alla liv och kännande varelser som lever och delar jordens yta med oss. Så avskyvärt med automatvapen mot vilda djur! Illa nog med själva dödandet – det är bara några hundra till antalet jämfört med våra miljoner människor. Om du är besvärad av att inte kunna ventilera dina våldsamma tendenser, varför inte prova tv-spel och/eller terapi? Det är en besvikelse att lagar inte räcker till för att skydda de försvarslösa. Finns det någon politiker som skulle vilja förklara detta?
Anne Jokinen, pensionär
Visst är Ica-handlarna unika,
som just har blivit oerhört rika,
efter först extra höga bonusar
sedan stora aktieutdelningar
de vill höja sina priser igen
vilket ökar vanliga människors kriser.
Det kanske livsmedelskedjan Ica borde göra
ändra sloganen: “Bara för de rika”
Arne E Due, Fyrahundra
Vill du också lämna ett bidrag till Noted vinjetten? Mejla insandare@dn.se! Ett mindre urval publiceras på insändarsidan i tidningen och ett större urval på dn.se/insandare måndag–fredag. Redaktör: Mats J Larsson. Du kan läsa mer om bidragsgivare i DN här.
