Kulturupplevelser kan till och med uppstå på järnvägsstationen – hufvudstadsbladet


Det här är ett debattinlägg.Författarna är ansvariga för åsikterna.

Det är deras “hemscen” – deras varma hus. De sitter bredvid varandra, två män i övre medelåldern. Vi andra väntar på tåget. Väntrummet är stort och ogästvänligt, en bakgrund av monitorer, tågtider, reklamaffischer och flygblad.

Plötsligt tar den en ton. Hans barytonröst fyller salen. Han sjunger bra. Hallen förändras, mindre ödslig och plötsligt varmare. Kompisen viskar oavbrutet i sångarens öra. Det finns förslag på melodier och hjälp med texter. Det är ett lagarbete och ett medley av låtar från Elvis Presley, Frank Sinatra, samt Taube och Psalmboken. Repertoaren är bred, men inte 2000-tal.

De flesta i salen lyssnar uppmärksamt, en del ser oroliga ut. Efter en stund reser sig männen upp. Med hög röst säger en: “Du får ursäkta oss, men vi är så väldigt musikaliska”.

Annons

Det var inget att ta miste på vad han menade. Ansiktsuttrycket sa det. Det var inte den musikaliska talangen han lyfte fram. De kunde helt enkelt inte hålla tyst. Musiken måste ut. Det var deras depåer av erfarenheter och musikupplevelser som vi fick dela med oss ​​av en kall höstkväll på en opersonlig järnvägsstation. Kylan gav vika.

Annons

Vad hände egentligen?

Jag ser det som en överväldigande kulturell upplevelse förmedlad av en ensam röst. Det var i det lilla formatet det hände, i människors vardagliga möte med allmänheten – i det här fallet en tågstation. Stora konstnärliga upplevelser kan hända när som helst, var som helst.

Det som sätter spår och gör ett outplånligt intryck är inte alltid de stora artisterna och de påkostade arrangemangen.

Den stora konstupplevelsen är ett djupt humanistiskt fenomen. Det berör individen känslomässigt. Det är inte kalkylerad sentimentalitet. Det handlar om autenticitet. Motsatsen är spekulativ popularism, eller strävan efter imponerande virtuositet. Det äkta kan dyka upp i både professionella och amatörsammanhang eller i vardagliga upplevelser – som på en tågstation.

Nyckeln, enligt dirigenten Herbert Blomstedt, är konstnärlig ärlighet.

Endast genom detta kan det stora mötet ske, det mellan konstnären och lyssnaren – eller, beroende på konstform, betraktaren.

Det understryker musikpsykologen Alf Gabrielsson i sin studie “Starka musikupplevelser”. Han har analyserat ett tusental berättelser från människor i olika åldrar och med varierande bakgrund. Sammantaget kan man säga att de allra starkaste musikupplevelserna, de som har en nästan bedövande effekt, inte är särskilt vanliga.

Annons

När de väl inträffar är de dock oförglömliga. Till exempel reagerar den “vanlige” lyssnaren, musikern, dirigenten eller kompositören i stort sett likadant. Alla använder dessa metaforer för att hjälpa dem att beskriva vad de har gått igenom. De musikaliska facktermerna blir för bristfälliga och själlösa för att beskriva djup beröring.

Annons

Hur kan det hända?

Jo, det är när artister och publik, trots varierande erfarenheter och kulturell bakgrund, kan mötas och känna en samhörighet. Det är då konstnärlig touch kan uppstå. Du kan beskriva det som sinnenas kommunikation. Här kan föreningar, utbildningsföreningar, kulturskolor och kulturhus spela en viktig roll.

De kan bidra till att främja ett samhälle där vi kan leva tillsammans, skapa tillsammans och utbyta erfarenheter med hjälp av konst. Kulturlivet är inget perifert fenomen för ett fåtal personers speciella intresse och inte heller “grädde på moset” om det råkar bli pengar över. Kulturen är navet i samhället.

När kulturskoleelever i Örebro, Kumla, Lindesberg, Hallsberg och Hällefors spelar, sjunger, målar, ägnar sig åt teater och film utvecklar de inte bara sig själva utan även samhället i stort.

När barn, unga och vuxna möts i inspirerande och kreativa miljöer, som i Kulturkvarteret i Örebro och Kulturhuset Sjöängen i Askersund, är det ett sätt att vårda både individens och samhällets själ.

Kulturupplevelser delas och uppstår på flera sätt, både i New York, Stockholm och Lerbäck, ibland även på en tågstation.

Börje Stälhammar

Professor emeritus i musikvetenskap

Stora konstnärliga upplevelser kan hända när som helst, var som helst.

"När kulturskoleelever i Örebro, Kumla, Lindesberg, Hallsberg och Hällefors spelar, sjunger, målar, ägnar sig åt teater och film utvecklar de inte bara sig själva utan också samhället i stort", skriver Börje Stålhammar.  (Bilden är från Världens Barn-galan på Kulturskolan i Örebro 2019)c37aa2d7 00a6 43d0 8456 bd90737b807b

Öppna bilden i helskärmsläge

Bild: Samuel Borg

Lämna ett svar