Materialet är gigantiskt. Forskargruppen bekräftar det som nu har varit känt i tio år: att Europa i huvudsak har varit befolkat tre vågor, först av stenåldersjägare, sedan av stenåldersbönder och sedan av indoeuropeiska herdar från stäpperna österut. Jägarna var ofta mer mörkhyade och blåögda jämfört med de ljushyade och brunögda bönderna.
Danskarnas jättestudier tillför en del nya detaljer, till exempel hur en gen som ger sårbarhet för sjukdomen MS kom hit med indoeuropéerna för cirka 5 000 år sedan. Men annars är det en utmaning att se repliker och nyheter bland all data.
Lättare att ta för sig själv, och mer fantasifull, är uppföljningsstudien publicerad i Plos ett för ett par veckor sedan, med bland andra Anders Fischer och Kristian Kristiansen vid Göteborgs universitet som författare.
Här har forskarna zoomat in på en enskild individ, men i gengäld använt en rad olika analysmetoder utöver DNA.
Det handlar om en så kallad mosslav från Vittrup på norra Jylland.
Stenåldersbönder för cirka 5 000 år sedan offrade ibland i grunda sjöar. Föremål, djur och mänskliga kvarlevor har hittats. I Sverige har vi till exempel Hallontjejen från Falköpingstrakten – en spädbarns ung kvinna som tydligen hade knutna ben innan den kastades i vattnet för att drunkna.
Mosskropparna har varit svåra att analysera för DNA, eftersom mossor är sura miljöer där DNA inte bevaras särskilt väl.
Men nu har dna-tekniken utvecklats och mosskroppar har blivit möjliga att analysera.
Hans skalle krossas av åtta slag. En träklubba hittades precis bredvid honom, som kan vara mordvapnet.
Mannen i mossen vid Vittrup hittades i början av 1900-talet och har bevarats på Nationalmuseet i Köpenhamn. Hans skalle krossas av åtta slag. En träklubba hittades precis bredvid honom, som kan vara mordvapnet.
Vid den här tiden – för cirka 5 200 år sedan – hade det funnits bönder i södra Skandinavien i flera hundra år, och i dagens Danmark tycks de tidigare jägarna helt ha försvunnit.
Så frågan är varifrån den offrade jägaren kom. DNA räcker inte för att svara på den frågan, eftersom det inte finns tillräckligt med jämförelsematerial.
Men isotoper i mannens tänder ger ledtrådar. Han tycks vara uppvuxen på en typ av berggrund som inte förekommer i Danmark, men däremot i Sverige och Norge.
Isotoper visar också att han växte upp med en typisk jägarkost. I barndomen, före sju års ålder, åt han en stark havsbaserad kost med mycket fisk, skaldjur och sälar. Sedan verkar han ha bytt miljö till inlandet och ätit fler däggdjur från skogen och sjöfisken.
Och sedan, i tonåren, inträffade en dramatisk förändring. Sedan började han äta spannmål och mejeriprodukter, som var typisk mat för bönderna.
Sannolikt hade han rest långt över havet – minst sju mil från svenska kusten eller över tio mil om han utgick från dagens Norge.
Det har forskarna också gjort analyser av sin tandsten och kan till och med kalla in några enskilda arter. Där förekommer bland annat torsk, sälar och valar. Det tyder på fiske långt ute till havs och avancerad kunskap om sjöfart.
Sannolikt hade han rest långt över havet – minst sju mil från svenska kusten eller över tio mil om han utgick från dagens Norge.
Flera indikationer pekar på det senare. Bönderna på Jylland lät bland annat tillverka redskap av stenbasalten, som kan härledas till norska Vestlandet.
Var den döde en handlare som förde norsk basalt till Jylland i utbyte mot dansk flinta? Eller var han en slav, tillfångatagen av bönderna som arbetskraft?
Forskarna kan bara spekulera. De är öppna för båda alternativen. Men de är tydliga med att slaveri förvisso var vanligt bland bönder vid denna tid. Och mannen hade hunnit bli 30, 40 år. Kanske var han sliten som kroppsarbetare när han klubbades ihjäl och lades i myren.
Läs mer:
Karin Bojs: DNA kastar nytt ljus över vikingarnas sätt
Karin Bojs: När det nya samhället föddes
Karin Bojs: Det var så pesten kom till människor i Europa
