Med sig hade företagsledaren en idé om hur Palantir kunde hjälpa Ukraina att stå upp mot den ryska krigsmaskinen, om hur “David kunde besegra dagens motsvarighet till Goliat”, som han uttryckte det.
President Zelenskyy gav honom chansen, vilket han sannolikt inte har ångrat. Genom satelliter, drönare, avancerad radarutrustning och mänskliga reportrar har Palantir samlat in stora mängder data från kriget om bland annat ryska trupprörelser och artillerield, som företagets mjukvara analyserat.
Med hjälp av AI har man sedan kunnat förse de ukrainska befälhavarna med exakt information om fiendens positioner och föreslagna mål.
Berättelsen kommer från Time Magazines senast siffra med titeln “Det första AI-kriget”. Det är fascinerande läsning. Slagfältet i Ukraina har blivit ett slags testcenter för den senaste militära tekniken. Förutom Palantir beskrivs hur techbolag och investerare från väst idag flockas till Kiev med omnejd.
Själva bakgrunden till rusningen, kriget, är förstås en tragedi. Men för ett land som Sverige har kriget också varit en viktig väckarklocka. Utan invasionen hade vi knappast kunnat kalla oss NATO-medlemmar idag.
Det är också tveksamt om det fanns samma överenskommelse om det skriande behovet av att rusta det svenska försvaret. Att bevittna utvecklingen i Ukraina har också gett ovärderliga insikter om vilka militära förmågor som behövs i dagens och framtida militära konflikter.
När Sverige nu tagit det historiska steget in i försvarsalliansen får vi snart reda på hur mycket svenska beslutsfattare har tagit till sig lärdomarna från Ukraina. För efter att euforin lagt sig efter måndagens flaggceremoni i Natos högkvarter i Bryssel börjar allvaret.
Nu är det dags för det säkerhetspolitiska paradigmskiftet att omsättas i praktiken – NATO-medlemskapet måste fyllas med substans.
Efter att euforin lagt sig efter måndagens flaggceremoni i Bryssel börjar allvaret. Det är nu dags för Nato-medlemskapet att fyllas med innehåll.
På kort sikt är det ganska givet vad Sverige kommer att bidra med inom Nato. Östersjön måste försvaras både från luften och till sjöss. 800 man ska skickas till Lettland som en del av det förstärkta skyddet av Natos östra flank. Vi har våra ubåtar, avancerad radarutrustning och vintertränade soldater som kommer att gynna Nordkalotten.
Den stora osäkerheten i närtid handlar snarare om vad som ska prioriteras när det svenska försvaret ska växa. Från att relativt nyligen ha en försvarsbudget på 0,9 procent av BNP kommer militärt försvar snart att kosta 2 eller till och med 3 procent.
Enorma summor ska delas ut och investeras. Frågan är på vad.
Här finns möjligheter att tänka stort och sikta högt. Här finns en chans att utnyttja det som byggt Sverige starkt i andra sammanhang: ett innovativt och högteknologiskt näringsliv. Vid sidan av vår världsledande försvarsindustri skulle även civila företag kunna ges en mer framträdande roll i utformningen av framtida försvar, liknande det som händer i Ukraina.
För det är till stor del civila företag som är ledande inom den nya tekniken, till exempel att utveckla drönare. Det skulle gynna både svensk innovationskraft, tillväxt och robustheten i försvaret.
Redan i slutet av april får vi reda på vad försvarsutskottet överväga Gruppen, som består av företrädare för samtliga partier i riksdagen, ska lämna sin slutrapport om försvarets inriktning och ekonomi under perioden 2025-2030, som ska ligga till grund för det femåriga försvarsbeslutet som ska fattas. i höst.
Tyvärr hörs vissa röster i försvarskretsar som verkar förespråka raka motsatsen till ett modernt och högteknologiskt försvar. De verkar vilja se en återgång till en typ av folkligt försvar à la kalla kriget med fokus på arméer, stridsvagnar osv.
Det vore olyckligt om försvarsutskottet låter sig påverkas av dessa och talar för mycket antalsmässigt – om antalet brigader, antalet regementen och antalet ubåtar. Att fastna i organisationen snarare än att fokusera på förmågor.
Man ska ha respekt för försvarsutskottet har en ovanligt komplex uppgift att hantera. Nato tillhandahåller ingen mall för hur enskilda medlemsländer ska försvara sig. Däremot får Sverige från 2025 och framåt tydliga “förmågasmål” kopplade till de regionala planerna, vad gäller vad vi förväntas bidra med i det kollektiva försvaret.
Försvarsutskottet ska också väga in det fortsatta militära stödet till Ukraina, den snabba tekniska utvecklingen och trycket på att det svenska försvaret växer snabbt.
Självklart behövs siffror. Krigsorganisationen ska fördubblas till 2035 till 120 000 personer och nya system ska upphandlas inom alla försvarsgrenar. Men det är viktigare att det blir rätt än att det går snabbt, som dynamiken när företag vill växa. Den nya tekniken som testas i Ukraina slår omkull gamla sanningar och militära förmågor i en rasande takt.
Den nya tekniken som testas i Ukraina slår omkull gamla sanningar och militära förmågor i en rasande takt.
Därför vore det klokt om försvarsutskottet lägger fram förslag på processer för hur försvaret ska växa framöver för att resa sig just på grund av komplexiteten. Det gäller inte minst samarbetet med civila företag, där både struktur och kultur för samarbete saknas idag.
I den geopolitiskt oroliga tiden vi lever spelar tillgång till ny teknik en allt viktigare roll. Europa ligger som ni vet inte i framkant av denna utveckling, utan släpar efter både Kina och USA, vilket är olycksbådande.
Men svenska företag är utan tvekan starka i den europeiska konkurrensen, och ännu mer i konkurrensen med ryska motsvarigheter. Därför är det givet att de ska spela en större roll när framtidens svenska försvar ska byggas.
De skulle vara ett viktigt bidrag till Natos kollektiva försvar.
