När kampen mot byråkrati ökar byråkratin – hufvudstadsbladet


Detta är en åsiktstext.Tidningens ståndpunkt är oberoende socialdemokratisk.

När regeringen nyligen tillkännagav de extra medel som avsatts för krisvården, var det ingen överraskning för mig. Det visade sig vara exakt de små extra bidrag som förväntats. De sex miljarderna är mer för syns skull. Regeringen vill visa att de tar sjukvårdskrisen på allvar, utan att faktiskt göra mycket för att lösa problemen.

Det som fångade mitt intresse mest vid regeringens presentation av vårbudgetspaketet var det lilla ordet “effektiviseringsdelegation”. Ett så långt ord ger genast en misstänksamhet. Man kan säga att ordet i sig behöver effektiviseras språkligt.

Regeringens tanke är att tillsätta en delegation för att identifiera sätt för regionerna att effektivisera sin verksamhet. Som om det inte redan är precis det regionerna kontinuerligt arbetar med, både under nittiotalets kris och sedan dess.

Annons

Annons

Det som fångade mitt intresse mest vid regeringens presentation av vårbudgetspaketet var det lilla ordet “effektiviseringsdelegation”. Ett så långt ord ger genast en misstänksamhet.

Sammanfattningsvis kan man säga att regeringen nu måste skapa mer byråkrati för att hantera den onödiga byråkratin, vilket låter lika motsägelsefullt som det är.

Ett central problem inom all vård och omsorg är att mycket av verksamheten helt enkelt inte kan effektiviseras. Tiden det tar för en åldrande person att klä av sig inför ett läkarbesök kan knappast förkortas betydligt. En kortare konversation med läkare eller sjuksköterska kan leda till förlorad medicinsk precision.

Detta gäller inte minst för förslaget om att ta bort tolkar inom vården, som nu planeras att genomföras i åtminstone en region. I längden kan detta öka vårdkostnaderna då kommunikationen mellan patient och läkare försämras, vilket kan leda till felaktiga behandlingar och därmed högre kostnader.

Visst, det finns en mängd teknologiska framsteg inom vården som kontinuerligt kan effektiviseras, och det görs också hela tiden. Men den största utmaningen och kostnaden ligger inom personalen. Att skynda på processer innebär oftast att man gör ett sämre jobb i praktiken. Ett typiskt exempel på svårigheterna med att effektivisera serviceproduktionen är: Du kan tvinga en symfoniorkester att spela Beethovens femte symfoni.dubbelt så snabbt för att spara pengar. Men: Det går utöver musiken.

Annons

Statsminister Ulf Kristersson (M), näringsminister Ebba Busch (KD) och arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson (L) samt Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson (SD) under en presskonferens om vårändringen budget och sex miljarder kronor mer till regionerna.Statsminister Ulf Kristersson (M), näringsminister Ebba Busch (KD) och arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson (L) samt Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson (SD) under en presskonferens om vårändringen budget och sex miljarder kronor mer till regionerna.

Visa bilden i helskärmsläge

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Annons

Det ska bli intressant att se vad regeringens effektivitetsdelegation kommer fram till inom kort. Min förutsägelse är: Ingenting. Troligtvis kommer det att resultera i några rapporter som bekräftar vad regionerna redan vet.

Men när det gäller de extra medlen som regeringen nu föreslår. Är sex miljarder tillräckligt? Ja, det kan räcka. Ebba Busch svarade ungefär så på frågan om de extra sex miljarderna till regionerna och välfärden räcker. Det är helt klart ett svar baserat på bättre insikt.

Hon är medveten om att det inte kommer att räcka. Det är också statsministern. Underskotten är betydande i flera regioner – särskilt i Dalarna – och beskeden om nedskärningar är oroande. SKR har länge påpekat att underskotten överstiger tjugo miljarder. Det är bara för att upprätthålla verksamheten på nuvarande nivå, även om den nuvarande nivån är otillräcklig.

Det är rent ut sagt skandalöst att den nuvarande regeringen inte redan förra hösten meddelade att det skulle komma ytterligare, även om det inte är tillräckligt, ekonomiska medel: Regionerna har tvingats planera utan klarhet kring hur mycket extra statliga medel som kommer att tilldelas. Regeringens agerande har rimligen komplicerat all planering inom sjukvården.

Hur mycket pengar behövs egentligen? Det beror på vilken politisk vilja som finns. Om uppsägningar ska undvikas och om åtminstone den nuvarande standarden – som är ganska bristfällig – inom vården ska bibehållas, krävs det ungefär de där 24 miljarderna. Det är också viktigt att betrakta statsbidrag till vård och omsorg som rimliga åtgärder för att motverka en ekonomisk nedgång och fler arbetslösa.

Statsminister Kristersson säger att han vill “stödja” regionerna. Men regionernas ekonomi är och förblir en nationell fråga och därmed ett ansvar för regeringen. Men regeringen kommer med småpengar och en parodisk effektivitetsdelegation.

Lämna ett svar