Croneman: Hur lyckas jag fastna framför trampolin



610416a7 de4c 4cf9 b14b ee2ded574e3d

Det är nog inte så många där ute i Fotbollseuropa som känner till eller följer Svenska SM-veckan på SVT, och jag måste erkänna att den inte heller stod högst upp på min prioriteringslista (även om jag hade en) – men vadå gör du en dag utan EM-fotboll på tv?
När jag scrollade igenom tabellen i torsdags kunde jag inte längre bortse från denna geniala satsning att samla en hel hög med svenska mästerskap, i en och samma stad, under en och samma vecka. Och sända rubbet i SVT. Det blir ingen mer public service.
SVT arrangerar tillsammans med Riksidrottsförbundet och nuvarande värdstad, i år Västerås. Arrangemanget fyller femton i år.
Om du inte är intresserad så blir du det. Breaking, wakeboard, studsmatta, MTB XCE (ja!) etc. Du zappar mellan och under sändningarna, och du sållar fräscht, tar en fika och diskar mellan varven och mer än en gång tänker du: ”Men vad fan är det. gör de”? Och varför”? Hur fastnar man för studsmattor? Mountainbike XCE är en cykelsprint i stadsmiljö, på asfalt, över gräsbackar, några hopp och gupp och så några kurvor som ser farliga ut, och är farliga.

Breakdance, eller breaking, faller under Svenska Dansidrottsförbundet och är en OS-gren från i år, ja, seriöst, i Paris alltså lite senare i sommar. När man läser Internationella olympiska kommitténs motivering för att göra brytning till en olympisk disciplin blir man upplyst om vilken enormt stor och superpopulär sport breakdance har blivit. Vad säger du?
Jag tror att Svenska Bridgeförbundet söker medlemskap i Riksidrottsförbundet exakt varje år, men får hela tiden avslag. Det är en lek, ingen fysisk aktivitet är motivationen. Om man tittar tillbaka på den olympiska historien och grenarna som har kommit och gått så hittar vi bland annat: Dragkamp (borde vara med igen), krocket, repklättring och skytte med levande duvor. Både skulptur och poesi var faktiskt olympiska grenar 1912 i Stockholm. Föreställ dig Björn Ranelid och Michel Houellebecq i ett OS-kval.
Man måste följa tiderna, eller inte. Jag tror absolut inte att det är omöjligt att puttboll är en olympisk sport 2090.
Frågan var som sagt: Vad gör man en 24-timmars dygn utan fotboll, inte en boll i boxen, inget åtta timmars snack, talk down eller bullshit. Funderar du på girighet och fotboll kanske? Det är inga banbrytande nyheter, men vad är poängen med ett EM på 24 lag? Det finns 44 länder i Europa, att Sverige inte lyckades ta sig framåt är ur det perspektivet nästan en bedrift. Visst saknar du Gibraltar i EM?
Och så det här med de fyra bästa treorna, som också går vidare: Varför inte de två sämsta fyrorna också? Om de är populära lag och börjar med en annan bokstav än X – och har mindre än två gula kort, och minst fem insläppta mål. De kommer nog på något snart.
Nåväl, nu ska vi vara glada och positiva. Det är onekligen en ganska rolig gammal stamritual. Vi tar med våra färger och våra flaggor, och ni tar med era tröjor och era märken, och vi häller upp öl och sjunger och dansar, och speciellt vuxna feta vita europeiska män får gå i puberteten igen, ursäkta även om de tappar omdömet totalt, men vad kommer det att göra om hundra år?
När du ser dem där bilderna i sportsändningarna, direkt efter de senaste bilderna från Gaza och Ukraina kan man uppenbarligen inte få ihop det. Inte för fem öre. Inte alls.

Du kan inte tänka så, och du kan verkligen inte sluta tänka så heller. Du ser de där döda små kropparna i ruinerna, och sedan de där ihophopade fetterna med vattenfärg målade överallt. Skrålands “Rule, Britannia” och “Blühe deutsches Vaterland”.
Hur hanterar vi oss själva?
Läs fler krönikor av Johan Croneman här.

Lämna ett svar