Så skrivs jullåtar för att manipulera din hjärna


Ge mig mer jul. Jag vill! Mer jul! Ge mig! Mer jul!
Refrängen till den berömda julsången skrevs kanske ironiskt 1982, men har 2023 blivit ett tecken på den omättliga svenska julhungern. Numera begränsar vi oss inte till december, utan sjunger julen redan på sensommaren. På Spotify ökade lyssnandet på “Merry Christmas”-spellistan med över 4 000 procent mellan augusti och oktober i år, rapporterar Kulturnytt som även intervjuade en familj som börjar sjunga julsånger i slutet av augusti.
Frossandet av jullåtar har många förklaringar, men de kokar alla ner till samma känsla: de får oss att må bra. Julsånger, i popmusikalisk mening, är skrivna enligt en formel som aktiverar hjärnans belöningssystem och producerar dopamin. Låtarna spelar på vår undermedvetna känsla av förväntan. Det händer när vi hör en melodi som vi känner igen, även om melodin är ny för oss.

Det säger Juhani Hemmiläbiträdande professor i musik och medieproduktion vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm.
– Om det finns en melodisk fras i en låt som sedan följs av samma melodiska fras, kommer hjärnan att “känna igen” fras nummer två; det var samma som den första. Vi får en liten dopaminboost och känner oss lite gladare. Vid den tredje repetitionen säger hjärnan att “japp, vi hörde rätt: samma melodi kom tre gånger.”
Hjärnan gratulerar oss helt enkelt till att vi känner igen ett mönster. Jämfört med andra genrer har jul- och popmusik väldigt förutsägbara strukturer. Ett exempel är Whams “Last Christmas”. En annan är “Det börjar likna julen mycket”.
Det senare är också ett exempel på ett annat musikteoretiskt knep i julsånger: spända toner. Detta innebär att man använder tongångar utanför tonerna i ett ackord.
– Då lämnar vi tillfälligt det “säkra”, välbekanta och förutsägbara. En spänning skapas. Melodin rör sig mycket, den liksom böljar och gör ibland stora hopp. Men den är ändå så genialiskt och logiskt sammansatt att den är lätt att följa med.
Ett annat exempel på det: Mariah Careys “All I want for Christmas is you”, när hon sjunger ordet “presents”.
– Där används en nyckellös ton i basen. De andra tonerna i ackordet hör hemma i originaltonen – de vita tangenterna om du så vill – medan basen spelar en svart nyckelton, vilket skapar en slags spänning.

Spänningsnoter är ett musikteoretiskt knep i julsånger.  Juhani Hemmilä, biträdande professor i musik och medieproduktion vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, demonstrerar vid pianot.

Foto: Lars Lindqvist

Sedan finns det fler givna produktionssätt som är utmärkande för just julsånger, säger Hemmilä. Som strängar, olika typer av klockor och klockor. Resten av året lider albumsläpp av en allvarlig brist på jinglar, så vi förknippar det ljudet i första hand med julen och dess låtar – vilket gör att även nya verk kan snåla med känslorna förknippade med barndomens jular och musiken vi hörde när vi var unga, formbar ålder. Lyssnaren har ingen chans mot den reflexiva nostalgin.
Julsånger förstärker traditioner och därmed vår känsla av kontinuitet, något som blir allt viktigare när världen upplevs som instabil. Kanske är det därför “White Christmas” från 1942 ständigt toppar listorna över den mest spelade jullåten någonsin. Även den bygger på nostalgi; inte bara för att texten handlar om innebörden av nostalgi – hemlängtan – utan för att den innehåller ett speciellt ackord som blivit standardlösningen för att sätta stämningen i julsånger: mollsubdominanten.
– Det hörs till exempel vid orden “barn lyssnar” i första versen. I tonarten C-dur “ska” det finnas ett F-durackord, men istället används ett F-mollackord just där, vilket gör att det känns nostalgiskt och, ja, lite juligt för en stund.

Men det kan det alltid vara också mycket av det goda. Att utsättas för maximalistisk, salig musik gör hjärnan övermättad och reagerar så småningom negativt på de intensiva känslorna. Har bland annat fackförbundet Fackligt lyft den oavbrutna julmusiken som spelas i butik som ett arbetsmiljöproblem för personalen.
I en intervju med DN 2018 jämför Töres Theorell, professor emeritus vid Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet, åtta timmars daglig exponering för julmusik med tortyrtaktik: “I tortyr binds människor och tvingas lyssna på korta loopar. av melodier, vid första anblicken är melodierna glada men om melodierna spelas i flera timmar blir det en obekväm upplevelse”.
Juhani Hemmilä uppger en liknande känsla av julmusikalisk baksmälla.
– Själv tycker jag att inget är kallare än julsånger efter jul. Det är som att man har fått nog, och det finns inget dopamin kvar i hjärnan att skicka ut, säger han och fortsätter:
– Sedan är det så att julen inte är en trevlig högtid för alla; Jag kan tänka mig att vissa kopplar julmusik till betydligt mindre harmoniska omständigheter.
Julmusikens minnesbildande effekt kan med andra ord också betyda något ångestframkallande. Hur man reagerar på det ligger i lyssnarens öra. Alla hör något eget. Eller för att citera en annan viktig julbit förknippad med Bing Crosby: “Hör du vad jag hör?”
Lyssna på alla exempel i texten här:

Läs mer:
Är svenskar världens tråkigaste konsertpublik?
Linus Larsson: Spotify konkurrerar med allt och alla i musikvärlden
Läs alla texter om musik här

Lämna ett svar