Macrons katastrofval visar varför Annie Lööf hade fel – hufvudstadsbladet


Det här är en åsiktsartikel.Tidningens hållning är oberoende socialdemokratisk.

Fransmännen har röstat. Nu är landets största parti den högerextrema nationalförsamlingen som med 33 procent av väljarna bakom sig nu förbereder sig för att bilda regering.

Men först skymtar returmatchen. Det franska valsystemet innebär att det är en andra valomgång i valkretsar där ingen kandidat kunde samla en majoritet av väljarna i den första.

Och nu samlar högerextremisternas motsatta krafter. Istället för att konkurrera med varandra drar den rödgröna Nya Folkfronten och den liberala renässansen tillbaka många av sina kandidater.

Tanken är att samla de två tredjedelar av fransmännen som inte röstade högerextremt. Nu handlar det om att förena alla demokratiska krafter bakom den kandidat som har störst chans att besegra nationalförsamlingen, i varje enskild valkrets.

Annons

Det här är lite ironiskt. För det var bara för några dagar sedan som en desperat president Emmanuel Macron försökte skrämma väljarna med “extremisterna till höger och vänster”.

Annons

Nu samarbetar han själv med vänstern för att hålla det extrema direkt.

Emmanuel Macrons politiska projekt led ett förkrossande nederlag i söndagens val, när hans renässansparti kom trea bakom den högerextrema nationalförsamlingen och den rödgröna New People's Front.Emmanuel Macrons politiska projekt led ett förkrossande nederlag i söndagens val, när hans renässansparti kom trea bakom den högerextrema nationalförsamlingen och den rödgröna New People's Front.

Öppna bilden i helskärmsläge

Foto: Yara Nardi

Detta är inget nytt. Som jag skrev i hufvudstadsbladet den 30 juni har Macron trots allt blivit vald till president två gånger genom att samla röster till vänster och i mitten mot den högerextrema Marine Le Pen.

Macron har använt det förtroende han fått för att föra en liberal politik, i ordets båda betydelser.

Han har stått upp för demokratiska värderingar och haft stor betydelse för Europas stöd till Ukraina och den gröna omställningen. För dem som tycker att demokrati, nationers självbestämmande och planetens överlevnad är bra saker är Macrons försvagning därför dåliga nyheter.

Men presidenten har också sänkt skatterna och minskat de sociala skyddsåtgärderna för de fattigaste. Han har också kämpat hårt för att höja pensionsåldern, utan att göra något åt ​​arbetsmiljöerna som gör det svårt för många att arbeta längre. Istället har arbetsrätten försvagats och 35-timmarsveckan undergrävts.

Det har högerpolitiken gjort Macron impopulär. Och nationalförsamlingen har kunnat vinna politiska poäng genom att motsätta sig den.

Annons

Annons

Men inför detta val har nationalförsamlingen svängt åt höger i den ekonomiska politiken, för att vinna stöd i affärskretsar och i det högerorienterade republikanska partiet. De har släppt sina krav på pensionsåterställare och lovat att sänka skatterna ytterligare.

Detta är inte heller nytt, vilket partier som bygger på en fascistisk samhällskoncept tenderar att göra. De flirtar med arbetarklassväljare på väg till makten, men väl där allierar de sig med storkapital.

Emmanuel Macron har styrt Frankrike i åtta år. Vanliga fransmän har inte haft det bättre och de senaste åren har priserna skjutit i höjden.

Nu har väljarna sagt nej till Macrons ekonomiska politik. Och vänstern är tillbaka som politisk kraft.

I söndagens val fick Nya folkfronten, ledd av de franska socialdemokraterna i Parti Socialiste, betydligt fler väljare än Macrons parti.

En gång Annie Lööf drömde om att bli Sveriges Macron. En passionerad liberal kraft mellan extrema partier till höger och vänster.

Nu har Macrons politiska projekt nått vägs ände. Hans parti kom trea i valet. Den enda möjliga räddningen nu är att tillräckligt många väljare nu kan samlas mot Le Pen i den andra valomgången, så att han kan utse en premiärminister från Socialistpartiet.

Det vill säga partiet han en gång bröt sig ifrån, för att skapa sitt mellanparti.

Januariöverenskommelsen mellan Stefan Löfven och Annie Lööf kunde inte stoppa Sverigedemokraternas framfart. Och det har inte heller Emmanuel Macrons högerpolitik lyckats med.

Om man vill vinna över högerextremismen behöver man en stark arbetarrörelse och en rättvis fördelningspolitik.

Lämna ett svar