Sommar i P1 2024: Cecilia Uddén en journalistikens mästare



a7bcc26d 303b 459b ab64 5338f6996679

Strax innan Mellanösternkorrespondent Cecilia Uddéns sommarprat drar igång varnas lyssnaren för “starka scener och våldsskildringar”. En varning som kanske istället borde föregå de miljontals klipp från kriget som sköljer över oss på sociala plattformar. Cecilia Uddéns resa genom 30 år av rapportering från Mellanöstern behöver ingen triggervarning. Hon är en mästare i journalistik.

Sveriges Radios korrespondent Cecilia Uddén, uppvuxen i Stockholm, Bangkok och Kairo, begår inte sommarpratarens kardinalmisstag. Hon redovisar inte obligatoriska scener från barndomen, ungdomen eller vuxenlivet, beströdda med korsade vändpunkter.
Istället berättar hon strängt och uppmuntrande om journalistikens huvuduppgift – att granska, verifiera och vara tillräckligt påläst för att kunna besudla en debattör med lögner. Om vikten av att tvivla: ljuger talaren? Är videoklippet som skickats av en källa äkta?
Allt som är viktiga principer förstås. Men hennes originalitet ligger i hennes närvaro. Hon förmedlar det hemifrån till den nu avlidne skräddaren Farouk Shtewi, som hon besökt genom åren för att “läsa situationen i Gaza”. Eller från en middag med kanel, lime och chili blötlagd kyckling i Kairo, där Liz säger: “Du ska veta att min resväska är packad hemma i hallen”. Hon är trots allt jude.

Deras ord kastas ut av Cecilia Uddén med både värme och skärpa

Personerna i Cecilia Uddéns reportage är inte bara källor, de är komplexa människor, civila som navigerar i en värld av oförsonlighet och hat. Rania förbannar Hamas-ledaren för att ha använt hennes dödade tvillingsöner i sin propaganda. Författaren David Grossman som vill “demilitarisera” sin förlorade son från staten Israels famn. Deras ord kastas ut av Cecilia Uddén med både värme och skärpa.
Korrespondent har två betydelser i ordboken. Den första är en brevskrivare, den andra en anställd som rapporterar hem från en annan plats än medias huvudort.
Om Cecilia Uddéns sommarprat har en röd tråd bortom temat växande oförsonlighet så är det rapporterna – breven – om folkets outhärdliga lidande.

Och vilka bokstäver!
Läs fler kommentarer om årets Sommar i P1-program
Viktor Andersson: Trolle Rhodin letar efter en mänsklig kanonkula
Emma Bouvin: Anna Lindmarker berättar lite om mycket, men inget fastnar
Erik Jersenius: Marcus Wandt får oss att våga leva på riktigt

Lämna ett svar