Recension: Gå i svaromål med havet – Marie Lundquist


Marie Lundquist debuterade 1992 med diktsamlingen “Jag går runt och samlar min trädgård för natten”. Hennes böcker sätter ton för 1990-talets poesi, varav flera har blivit samtida klassiker. Och i sitt tiotal lyriska prosaverk och diktsamlingar har hon förblivit trogen sin estetik. Det finns något sammanhållet i skrivandet som helhet, en röst som kan vara overklig och helt kontrollerad på samma gång. Möjligheten att skapa bilder att landa i, som man kan bära med sig länge, gör författarskapet levande även utanför dikten.

Och just dikten och språket är ständigt närvarande som parallella metanivåer i Lundquists verk. Inte minst i förra boken “Dikten är tanken som går igenom hjärtat och spränger det” (2017), en poetik där dikt och liv flätas samman i rader som “Dikten är en ny navelsträng / istället för den ena som var avskuren”.

Lämna ett svar