Kostnaden för artskyddet måste bli synligt – hufvudstadsbladet


Det här är ett debattinlägg.Författarna är ansvariga för åsikterna.

Svenskt skogsbruk tar ett stort ekonomiskt ansvar för artskyddet.  Det är därför rimligt att de som har skog med mycket höga naturvärden inte missgynnas ekonomiskt, skriver LRF:s ordförande i Region Örebro län Erik Sandberg.

Öppna bilden i helskärmsläge

Foto: Lars Pehrson/SvD/TT

I en debattartikel skriver Birdlife Sweden att skogsbruket måste ta sin del av det ekonomiska ansvaret för artskyddet.

Skogsbruket tar redan ett stort ansvar för att bevara den biologiska mångfalden. Exempelvis lämnar majoriteten av skogsägarna minst 5 procent av skogen som frivilliga reserver utan ersättning. Cirka 10 procent av medelarealen lämnas som hänsynsområden vid avverkning och detaljhänsyn i form av särskilt värdefulla träd lämnas.

Majoriteten av skogsägarna vill ha skogar med en rik biologisk mångfald, men det får inte innebära att dessa skogsägare berövas grundlagsskyddade rättigheter.

Ett av de stora problemen med artskyddsförordningen är att de som skött skogen så väl att skyddade arter trivs drabbas av orimliga ekonomiska och administrativa bördor. Utöver förlorade inkomster riskerar skogsägare att åläggas att göra kostsamma inventeringar, som grund för det förbud skogsägaren själv ska utsättas för.

Annons

Annons

Skogsägaren kan också tvingas gå till domstol mot sin vilja eftersom en miljöförening har överklagat Skogsstyrelsens beslut att acceptera en avverkning.

Det är därför inte rimligt att de som har skog med mycket höga naturvärden ska missgynnas ekonomiskt.

Det är ingen bra drivkraft för viljan att bevara naturvärden och arbetet med att ge utrymme för nya naturvärden att utvecklas. Artskyddsförordningen blir därmed kontraproduktiv. Att, som Birdlife föreslår – att överlåta till skogsbruket och enskilda familjer att stå för en stor del av kostnaden själva, skulle inte göra saken bättre.

Naturvärden och arter är ojämnt fördelade i landskapet och över landet. Det är därför inte rimligt att de som har skog med mycket höga naturvärden ska missgynnas ekonomiskt.

LRF vill se ett system där skogsindustrin fördelar kostnaden för egna åtaganden och avsättningar som görs inom ramen för exempelvis certifiering.

När staten godkänner och beslutar om ett åtagande för Sverige, inom EU eller andra konventioner, är det inte ett beslut som den enskilde skogsägaren fattar. Då är det inte bara rimligt utan en grundläggande princip att allmänheten ska stå för dessa kostnader.

Om kostnaden inte syns i statens och myndigheternas budget saknas också incitament för myndigheten att undvika förbud som inte är kostnadseffektiva. Detta är ett mycket viktigt skäl till behovet av en tydlig ersättningsrätt.

Annons

Kostnaden för artskyddet finns, oavsett vem som får ta den. Det viktiga är därför att begränsa förbuden. Vi ska inte förbjuda skogsbruk i områden som samhället inte riktigt tycker är värt att skydda och aldrig skulle prioritera i arbetet med naturskydd. Men om kostnaden för artskyddet blir synlig för alla som vill ha en rik biologisk mångfald förstår samhället också att pengarna kan användas mycket bättre än till de förbud och restriktioner som artskyddsförordningen leder till.

Erik Sandberg

ordförande LRF region Örebro län

Om staten vill skydda skog är det rimligt att de också står för kostnaden, säger Erik Sandberg, ordförande i LRF Örebro län.Om staten vill skydda skog är det rimligt att de också står för kostnaden, säger Erik Sandberg, ordförande i LRF Örebro län.

Öppna bilden i helskärmsläge

Bild: Åke Karlsson/lantbrukbild.se

Lämna ett svar