Vince Clarke och Orchestral Manoeuvres in the Dark ser framåt


Mannen som gjorde sig känd för mestadels glatt pipande fynd med tidiga Depeche Mode, Yazoo och Erasure tillbringade pandemin med att skapa ett fungerande prov för framtida soundtrackjobb. Detta är vad som händer när du låser en 63-årig musiker ensam med en modulär synth och lägger till lite cello, sopran och en samplade gammal mining strike-låt. Vince Clarkes nyligen släppta soloplatta “Songs of silence” är gjord för vilket kriminaldrama som helst som utspelar sig på den vindpinade brittiska landsbygden, trots att till och med hans katt tröttnade på drönarljuden.

Men coronatråkigheten kan onekligen ta sig olika uttryck. Arkitektur och moral var återigen ledorden för Orchestral Maneuvers in the Dark (OMD), aktuell i Sverige i slutet av januari. De brittiska synthpopveteranerna har funnits sedan genrens gryning, om än i något decimerad form. Det var för övrigt “Almost”, b-sidan av OMD:s debutsingel “Electricity” som först väckte Vince Clarkes intresse för elektronisk musik 1979.

Brittiska synthpopveteraner Orchestral Maneuvers in the Dark, eller OMD.


Nytt album “Bauhaus staircase” är gruppens fjortonde album totalt, fjärde sedan de återförenades på 2000-talet och, som de själva erkänner, deras mest politiska. Titeln syftar på konstnären Oskar Schlemmers mest kända verk “Bauhaus steg”, målat 1932 i protest mot nazisternas krav på nedläggning av den moderna konst- och designskolan Bauhaus. “I’m gonna kick down fascist art” sjunger Andy McCluskey med uppenbar tidlöshet på öppningsspåret.
Soundet förblir förankrat i en tid då elektronisk popmusik fortfarande var futuristisk, men skivan ser också framåt med ekologiskt engagemang i de dystopiska dansliknande “Anthropocene” och “Evolution of species”. OMD gick för övrigt direkt in på andra plats på den brittiska albumlistan, endast slagen av Taylor Swift. Det är faktiskt gruppens högsta lista i karriären, exklusive ett samlingsalbum. Prydligt skruvad synthpop av det retrobetonade slaget ska trots allt inte underskattas i dagens på många sätt bakåtsträvande samtid.
Läs fler texter av Johanna Paulsson, till exempel liverecensionen av Lars Winnerbäck hemma i Linköping, och andra texter om musik här.

Lämna ett svar