Kommunen preppar för krig och kris med egna kossor


I den lilla byn Tannsele strax utanför Lycksele visar termometern 25 minusgrader. I en hage står ett 30-tal kor med lockig lugg och mumsar på hö. Obehandlad av det kalla vädret. Två av Lycksele kommuns egna kor bor nu här på gården. Om ett år ska de slaktas för att bli köttbullar till skolelever eller pannbiff på äldreboenden.
– Det är häftigt att en liten kommun som Lycksele kan göra ett sånt här projekt, säger köttbonden Lars-Åke Wiklund och klappar en av korna mellan öronen.

Projektet han pratar om kallas Cow on Root. Kommunen har upphandlat totalt tio kalvar från två lokala bönder. Lantbrukarna får månadslön för skötsel tills djuren är klara för slakt och styckning, där allt sker så lokalt som möjligt. Köttet används sedan till kommunens offentliga måltider.

Lycksele kommun har köpt tio helt egna kor för att stödja lokala bönder och stärka livsmedelsförsörjningen.

Foto: Malin Grönborg

För Lars-Åke Wiklund ger projektet en liten inkomst, men för honom är inte pengarna det viktiga.
– Att kommunen nu väljer att köpa Ko på rot, är ett jättestort symbolvärde.
Hur menar du?
– Sverige har länge fört en jordbrukspolitik och infört en massa regler som vi bönder ska följa. Men i offentlig upphandling köper man ändå billigast samtidigt som man förväntar sig att det kommer att finnas mat även i kristider.
Idén till projektet kommer från Lyckseles näringschef Klaus Dudenhöfer, som inte döljer att det är mycket jobb kring projektet.
– Det är så klart mycket lättare att köpa kött från grossisten. Detta kräver någon som är lite galen och brinner för dessa frågor. Det blir mycket mer jobb, men det är det värt, säger han.

Klaus Dudenhöfer är näringschef i Lycksele och menar att kommunen måste ta ansvar för att stötta lantbrukare så att de finns kvar även i kristider.

Foto: Malin Grönborg

Enligt honom är fördelarna med Ko på rot många. Bönderna får en inkomst varje månad och kan fortsätta arbeta i kommunen även i kristider. Odlingen bidrar också till biologisk mångfald och en levande landsbygd när åkrar används för att producera hö till korna. Dessutom stannar pengarna inom kommunen.
– För mig handlar det också om att kunna erbjuda oxfilé på äldreboenden, säger Klaus Dudenhöfer.
Hur länge håller tio kor?
– Inte länge alls, men de är ett test för att sedan kunna skala upp. Vi är alla ansvariga för att se till att vi har mat under kriser. Om vi ​​inte stöttar bönderna nu kanske vi inte är värda att mata dem i kris.

För kommuner som vill satsa på liknande system finns det utmaningar. Måltidspersonal behöver kunna ta hand om alla delar av en ko, köttet behöver förvaras i frys någonstans och det krävs bra transporter mellan bonde, slakteri och lager.
En kommun som gjort allt detta är Härjedalen, där Klaus Dudenhöfer tidigare arbetat som näringsdirektör. I år har kommunen direktupphandlat runt 25 kor till kött och 200 höns till ägg.
– Idag har vi tillgång till kött på ett annat sätt om leveranserna skulle misslyckas på grund av en naturkatastrof eller annan kris, säger Åke Remén, nuvarande näringsdirektör på Härjedalens kommun.
– Det var också därför vi köpte kycklingar, för vi har sett att det är svårt att få tag i ägg från grossister om det till exempel är ett salmonellautbrott någonstans.

På gården i Tannsele solar sig korna i den kalla novemberluften.

Foto: Malin Grönborg

Enligt honom syns det inte heller samma prishöjning för köttet från korna i projektet som från leverantörer och grossister. Det är också lättare för kommunen att kontrollera var maten kommer ifrån.
– Vi är väldigt nöjda och letar efter sätt att utveckla projektet. Vi skulle vilja köpa grisar till fläsk, men det finns ingen grisbonde i Härjedalen i nuläget, säger Åke Remén.
Blir det inte dyrare?
– Det beror på hur man ser på det. Vi gör egna biffar och köttbullar, kokar egen fond på benen och gör egen leverpastej till julbordet. Tar vi tillvara på allt blir det marginellt dyrare, säger han.

Jobbar på Livsmedelsverket Emelie Eriksson som samordnare för myndighetens nationella kompetenscentrum för måltider i skola, vård och omsorg. Hon ser mycket positivt på projekten i Härjedalen och Lycksele.
– Det finns så många mervärden i det här. Jag tycker att det är superhäftigt och en jättebra idé, säger hon.

Emelie Eriksson på Livsmedelsverket berättar att det bara var fem år sedan som verket på allvar började arbeta med matlagning till offentliga måltider inom kommuner och regioner.

Foto: Livsmedelsverket

Att stärka tillgången på mat är viktigt, men för att ens kunna laga mat krävs mycket mer enligt Emelie Eriksson. Det krävs till exempel rent vatten, el och fungerande logistik för att kunna skicka ut mat eller hämta råvaror.
– Om kommunen redan i dag har problem med att hitta vikarier eller täcka personalbehovet, då blir det ett ännu större problem vid en kris, säger hon.
Coronapandemin har lagt sig många regioner och kommuner för kriser för att de tvingats tänka på beredskap vid personalbortfall eller uteblivna leveranser. Hur länge kommuner eller regioner kommer att kunna servera mat i skola, omsorg och omsorg är oklart.
– Det här är ett stort bekymmer för kommuner och regioner, säger Emelie Eriksson.
– Regeringen säger att vi som land ska klara oss i tre månader, men det är oklart vilka aktörer som kommer att ha ett lager av livsmedel under en sådan tid. Det behöver bli tydligt hur ansvaret ska fördelas lokalt, regionalt och nationellt och det behövs mer resurser.

Lämna ett svar