Hur får vi de unga att läsa? En ödesfråga för demokratin


Böcker har alltid fascinerat mig, jag bläddrade i illustrerade uppslagsverk långt innan jag kunde läsa dem, för att inte tala om mina Tintin och Lucky Luke-album och pappas gamla slitna serietidningar från 1960-talet. Högläsningen av sagor av HC Andersen, Carlo Collodi, Kenneth Grahame, Astrid Lindgren och Tove Jansson fastnade i hörselminnet. Min egen läsning lossnade ganska mycket i grundskolan när jag stötte på “lätt” vänstervridna ungdomsäventyr från det röda 70-talet med pojkar som anslöt sig till gerillan i vilken sydamerikansk militärdiktatur som helst; och först därefter följde Anders Jacobssons och Sören Olssons böcker om flicktjusaren Sune.

Kenneth Grahames

Bild 1 av 2

Bara VI Johns

Bild 2 av 2

Den första stora självständiga läsupplevelsen var när jag tog mig an Olov Svedelids historiska ungdomsromaner. “Slaget om ringmuren” (1978) kom till mig som läsmaterial på familjens roadtrip genom Europa en sommar. De spännande, grafiska och ofta våldsamma berättelserna om pojkar som är några år äldre än jag själv i det gamla Sverige väckte både läslust och historieintresse. Snart läste jag dem alla tillsammans med WE Johns Biggles-böcker, gamla vilda västern-pocketböcker och CS Lewis Narnia-svit, innan jag gav mig ut på JRR Tolkiens lika fantasifulla Middle Earth-äventyr och Isaac Asimovs dystopiska framtider. I början av tonåren låg vuxenlitteraturens landskap öppet för mig att utforska, Karin Boye och Pär Lagerkvist var på väg.

Författare Olov Svedelid 1998.

Bild 1 av 2

Isaac Asimovs dystra framtidsskildringar är en väg in i mer vuxenlitteratur.

Bild 2 av 2

Svedelids berättelser är kanske mest tilltalande för pojkar, min syster som är två år äldre hade en liknande resa med Merri Viks (Ester Ringnér-Lundgren) böcker om Lotta Månsson. I dag är, vid sidan av Lindgren, för många förstås JK Rowlings svit om trollkarlslärlingen Harry Potter inkörsporten till vidare läsning, och precis som Martin Widmarks serie om LasseMajas Detektivbyrå är de mer inkluderande och mindre könsstereotypa än den skarpare uppdelningen. flick- och pojkgenrer.

JK Rowlings böcker om Harry Potter är idag för många unga den första stora läsupplevelsen.

När Internetstiftelsen förra året studerade ungas läsvanor det visade sig att det nu är så illa att bara drygt hälften av alla barn och unga mellan 8 och 19 år läser minst en bok om året. De yngsta är de största “bokmaskarna” – i grundskolan läser 70 procent av eleverna, eller åtminstone lyssnar på, en bok under året. Bara en tiondel av gymnasieeleverna är lika bra läsare, och pojkarna läser minst av alla på högstadiet. De unga följer äldres mönster, bland svenskar i alla åldrar sjunker läsningen stadigt och numera läser bara var fjärde vuxen i en bok varje dag.

De yngsta läsarna i Sverige är de största bokmaskarna, men redan i mellanstadiet börjar läsintresset avta.

Bild 1 av 2

De yngsta läsarna är de största bokslukare.

Bild 2 av 2

Enligt Lärarstiftelsens rapport “Ett läsvänligt land” (2021) nästan hälften av sjätteklassarna läste minst fem sidor sammanhängande text om dagen 2007, idag är det inte ens var tionde. Det är inget nytt – enligt litteraturforskare Anna Nordlund vid Uppsala universitet har svenskarnas läsförmåga kontinuerligt försämrats sedan 1970-talet. Förra året slog regeringen larm om att unga svenskar blir allt svagare i läsningen. I mer än 20 år har läsförmågan studerats och jämförts med elever i andra länder och under den tiden har den klart minskat bland tioåringar i Sverige. Det hänger också tydligt ihop med att svenska är ett språk som talas i svenskspråkiga hem och i förlängningen är det svårare för skolorna att undervisa när eleverna inte är “språkbadade” på fritiden. Den marknadsliberala tankesmedjan Timbro har en poäng i sin kritik mot att statligt stödda skolbibliotek blir obligatoriska från 2025 kan riktad svenskundervisning för elever med utländsk bakgrund bli effektivare.

Från 2025 är det en lag att alla skolor ska ha ett eget bibliotek, men idag har inte ens hälften av dem ett.

I kyrkoordningen 1571 färdriktningen för det svenska utbildningsprojektet fastställdes. Alla barn, både pojkar och flickor, skulle lära sig läsa, skriva och räkna och redan på 1600-talet började analfabetismen minska i riket och på 1700-talet var läskunnigheten vanlig i landet. Under de första drygt 200 åren skedde det helt i kyrkans regi, och sedan var det också prästerna som var drivande för att inrätta de första folkbiblioteken. Från slutet av 1700-talet till mitten av 1800-talet etablerades runt 1 500 församlingsbibliotek i Sverige och det gick hand i hand med utbyggnaden av den nya folkskolan. Idag bedöms ungefär var tionde medborgare ha för dålig läsförmåga för att klara sig självständigt i samhället.

Det är en dyster och egendomlig omsvängning, läsförmågan minskar i ett av världens rikaste och mest utvecklade länder

För några år sedan recenserade tidningen Vi Läser biblioteksnedläggningarna i Sverige. Sedan 25 år tillbaka har också folkbiblioteken försvunnit, en fjärdedel av dem har stängts och över 14 miljoner böcker från gemensamma samlingar har bränts eller i bästa fall sålts. Både besök och utlåning har minskat under samma period, man kan fråga sig om minskad tillgänglighet och mindre samlingar spelar roll i den utvecklingen.

Hur får vi våra barn att läsa?  Och hur får vi svenskarna att återvända till litteraturen igen?

Det är en bister och egendomlig omsvängning, läsförmågan minskar i ett av världens rikaste och mest utvecklade länder med en lång tradition av läskunnighet. Läskulturen är inte bara nödvändig för språkutvecklingen, utan också för att kunna fantisera och känna empati, skaffa sig ny kunskap och förstå andra människor. Det krävs att man fostrar medborgare som i demokratisk anda kan tänka och uttrycka sig självständigt.

Statsminister Ulf Kristersson (M) och finansminister Elisabeth Svantesson (M) läser tillsammans med barn på Prästavångsskolan i Broby.  Regeringen satsar nu ett par miljarder kronor på att främja svenska barns läsutveckling.

Norska skolstyrelsen och Kulturrådet presenterade nyligen en lista med förslag på böcker för grund- och gymnasieskolan som svenska elever bör läsa och som ska väcka deras läsintresse. Dessutom anslår regeringen två miljarder kronor för att stödja elevernas läsutveckling. Det återstår att se om det kan få oss att öppna bokomslagen igen.

Den livsviktiga läsningen

Skolverket och Kulturrådet presenterade nyligen ett förslag på böcker för grundskolan och gymnasiet som svenska elever ska läsa och som ska väcka deras läsintresse. Dessutom anslår regeringen två miljarder kronor för att stödja elevernas läsutveckling.

I serien “Den livsviktiga läsningen” sätter DN Kultur fokus på läsningens framtid.

Utkast till litteraturlistor från en delrapport från Norska Skolestyrelsen och Kulturrådet

Förskola:

Emma Adbåge: “Gropen”

Lisa Moroni: “Kurran och Pigan räddar en liten”

Sven Nordqvist: “Pannkakakakan”

Anna-Clara Tidholm: “Knacka på!”

Pija Lindenbaum: “Pudlar och pommes frites.”

Åke Löfgren & Egon Möller-Nielsen: Historien om någon”

Förskoleklass och grundskola:

Åsa Lind: böckerna om Sandvargen

Katarina Taikon: “Katitzi”

Barbro Lindgren: böckerna om Sparvel

Oskar Kroon: “Vitflugor och pissråttor”

Astrid Lindgren: “Mio min Mio”

Jacqueline Woodson & Rafael López: “The Day You Begin”

Grundskola:

Jenny Jägerfeldt: “Comedy Queen”

Annika Thor: “En ö i havet”

Monika Zak: “Alex Dogboy”

Astrid Lindgren: “Bröderna Lejonhjärta”

Ulf Stark: “Min vän Percys magiska tränare”

Jakob Wegelius: “The Legend of Sally Jones”

Gymnasium:

William Golding: “Flugornas herre”

David Levithan: “I, One”

Arkan Asaad: “Stjärnlösa nätter”

Nora Khalil: “Yani”

Jessica Schieffauer: “När hundarna kommer”

Heather Morris: “Tatueraren i Auschwitz”

Gymnasium:

Selma Lagerlöf: “Kejsaren av Portugal”

Karin Boye: “Kallocain”

Ann-Helén Laestadius: “Stöld”

Hjalmar Söderberg: “Doktor Glas”

Franz Kafka: “Förvandlingen”

Édouard Louis: “Bli av med Eddy Bellegueule”

Lämna ett svar