De som mäter kommuner kan styra resultaten – hufvudstadsbladet


Partiska undersökningar om kommuner

Det här är en krönika.Analys och värderingar är skribentens egna.

Häromveckan spreds “nyheten” att Umeå är den bästa kommunen att bo i. Värre var det för Älvdalen, Vansbro och Gagnef. De hamnade på listan över de tio sämsta platserna i hela landet. Undersökningen är gjord av Fokus, som finns i den mycket omfattande liberala opinionsgruvan av redaktioner, tankesmedjor och tidskrifter. Denna så kallade “nyhet” förmedlades helt okritiskt i en lång rad olika medier, som ska bestå av professionella journalister.

Jag fick inte slutsatserna av den undersökningen, vars utgångspunkt och måttstock är den urbana, välutbildade storstadsmänniskan. Det är ganska lätt att gissa var det är mest attraktivt att bo i Sverige för den som har råd att bo var som helst. En starkt bidragande orsak till att Umeå hamnade högst upp på listan sades vara bristen på socialt utsatta områden i kommunen.

Annons

Annons

Jag kan inte ser att de tre utpekade dalkommunerna har vissa stora problem med gängskjutningar eller särskilt invandrartäta bostadsområden. Omfattningen av ekonomisk brottslighet (ekokriminalitet) mäts inte i undersökningar som denna. Varför? Är det för att det är störst i storstäderna?

Utsikt över Umeå centrum (2020).Utsikt över Umeå centrum (2020).

Öppna bilden i helskärmsläge

Bild: Henrik Montgomery/TT

Privatekonomin är det viktigaste kriteriet i Fokusundersökningen. Umeå är en tillväxtmotor i Västerbotten, staden har ett universitet och ett större sjukhus som bekostas via skattesedeln, cirka fem miljarder kronor per år. De unga flyttar till “huvudstaden” i regionen. Umeåborna har bra utbildningar och har bra inkomster.

Det går lika bra för att beskriva situationen på ett mer negativt sätt: Umeå har dränerat hela sin region på den aktiva befolkningen och därmed tagit bort underlaget för all service i småorterna. Är det en positiv utveckling för Västerbotten eller hela landet? Det där gamla mottot om “Hela Sverige ska leva” ekar tomt i sammanhanget.

Vad kan enskilda kommuner i gles- och landsbygden göra åt butiksdöden, en åldrande befolkning, minskade skatteintäkter, försämrad service och utplånad kultur? Inte så mycket. Dagens kapitalism gynnar en mängd lågpriskedjor som är välbekanta i stora shoppinglador vid infarterna till varje storstad. Den här typen av kartläggning bör med andra ord tas med en stor dos av en nypa salt. Det handlar inte om någon form av vetenskaplig forskning.

Annons

Jag tänker in sammanhanget även om Svenskt Näringslivs långsiktiga mätningar av företagsklimatet och Bonnierägda Dagens Samhälles ranking av så kallade superkommuner. Det finns bakomliggande ideologiska värderingar som i mätningen av företagsklimatet. Kommuner som privatiserar sin verksamhet får automatiskt högre betyg än andra.

Annons

Om man däremot gör en statistisk analys av sambandet mellan Svenskt Näringslivs företagsklimat och arbetslöshet med matematiska metoder blir resultatet att det är försumbart. Det handlar med andra ord mest om åsikter och att arbeta med opinionsbildning för att få upp entreprenörskap på agendan. Det är ett försök att manipulera både politiker och läsare, när man frågar får man svar.

jag skulle kunna göra en liknande mätning av kulturklimatet i Dalarnas kommuner och lägga in det jag värdesätter högst när det gäller grundläggande infrastruktur för kultur. Hur mycket satsar kommunerna på sina bibliotek på inköp av ny litteratur, författarbesök och långa öppettider? Hur låga är avgifterna för kultur- och musikskolorna? Hur mycket pengar satsas på stöd till folkbildning via studentföreningar?

Det är enligt mig högst relevanta frågor, men det skulle den nyliberala tankesmedjan Timbro till exempel inte hålla med om. De skulle hellre mäta den privata sponsringen och entreprenörskapet inom kulturen.

Det har vi faktiskt bara ett bra sätt att försöka utjämna skillnaderna över landet, mellan storstäder, landsbygd och glesbygd. Det är skatteutjämningssystemet som försöker kompensera små kommuner i förorter och glesbygd. Det fungerar bättre än enskilda statsbidrag.

Annons

Jag skulle hellre läsa en enkät med invånarna i Älvdalen, Vansbro och Gagnef? Hur mäter vi livskvalitet på ett relevant sätt? Hur viktig är naturen? Vad jobbar du med? Vad gör du på fritiden? Hur ser boendemiljön ut? Vad får du ut av livet? Detta ständiga prat om topp tio och botten tio listor, jakten på vinnare och förlorare har inga vinnare alls. Det späder bara på fördomar och stereotyper om den andre.

Lämna ett svar