Insiderbrott måste tas på allvar, oftare leda till fängelse



b079993b 851c 41aa a3c5 12f94a96de74

Jämfört med alla skottlossningar och explosioner kan insiderbrott verka triviala. För vem tar egentligen skada av att en person tjänar miljoner på aktiehandel tack vare information som andra inte har? Det finns ingen uppenbar målsägande i insiderbrott. Men detta brott ska inte tas lätt på.

Alla välmående ekonomier är beroende av värdepappersmarknader där köpare och säljare gör transaktioner i tron ​​att ingen vet mer än någon annan. All tillgänglig information ska återspeglas i priset på till exempel en aktie. På värdepappersmarknaden placeras pensionspengar och förräntas. Det är här företag köps upp eller tar in riskkapital för att växa. På lång sikt får detta konsekvenser för sysselsättning, tillväxt och välstånd i ett land.

Förtroendet för denna viktiga marknad får aldrig misslyckas. Därför är det så viktigt att ta insiderbrott på allvar. Att ekobrottsutredare har fått ökade möjligheter att avlyssna misstänkta samtal och granska meddelanden (ofta har informationen förmedlats via sms, mejl eller chatt) är välkommet. Fler åtal har väckts de senaste åren. Påföljden är dock ofta mild, till exempel villkorlig dom och dagsböter, trots att fängelse ingår i straffskalan. Att begå insiderbrott måste leda till hårdare straff än böter.

“Alla företag måste bli bättre på att utbilda sina anställda i vad uppdraget innebär och vilka gränser som gäller.”

En av de mest uppmärksammade insiderskandalerna är den med kopplingar till utköpet av Ica från börsen 2021. 18 personer, däribland flera Ica-handlare, åtalades för att ha köpt aktier i Ica innan erbjudandet blev allmänt känt. 16 personer dömdes förra året i tingsrätten. Nio av dem dömdes för grova insiderbrott, varav tre dömdes till fängelse. Både åklagaren och flera av de dömda har överklagat.

Insiderbrott begås av personer som utnyttjar sin position eller insikt i ett företag. Alla vet att handlingen är brottslig. I till exempel börsnoterade bolag skriver den anställde som har insiderinformation på en försäkran om att inte köpa eller sälja företagets aktier. Men det räcker uppenbarligen inte alltid, vilket fallet med budet på Ica visar.

Det blir riktigt obehagligt när personer som ska behålla marknadens trovärdighet och uppmärksamma på misstänkta transaktioner låter girigheten styra. Den misstänkta insiderskandalen på Stockholmsbörsen är ett exempel på detta. Ekobrottsmyndigheten, EBM, har startat en förundersökning om misstänkta insiderbrott där en centralt placerad anställd vid börsens handelstillsyn är en av fyra misstänkta.

Finansinspektionen, som också har granskat röran, meddelade före midsommar att “det har funnits brister i sättet att Nasdaq Stockholm har bedrivit handelsövervakningen som ska förebygga, upptäcka och rapportera insiderhandel”. Börsoperatören straffades med en sanktionsavgift på 100 miljoner kronor.

Institutionen som tillhandahåller infrastrukturen för – och bevakningen av – nästan all aktiehandel i Sverige verkar alltså ha anställda som är beredda att missbruka sin ställning. Hur kan då allmänheten och investerarna ha förtroende för Stockholmsbörsen?

Det här är verkligen en fråga om förtroende. Att EBM går till botten med vad som har hänt är viktigt. Men att förebygga insiderbrott kan inte enbart vara rättsstatens ansvar. Alla företag, särskilt de som är en del av värdepappersmarknaden, behöver självklart bli bättre på att utbilda sina anställda om vad uppdraget innebär och vilka gränser som gäller.

Lämna ett svar