”Karolinskas DDR-liknande ledning måste bytas ut”



563cd64f 212e 4e31 88c6 d0a701a87e7f

Vi har med förvåning följt hur Karolinska Universitetssjukhuset sköter och stöttar sin personal. Nyligen avskedades den uppskattade förlossningsläkaren Karin Pettersson (DN 10/5) på förnedrande sätt. Hon hade föreläst om sin verksamhet, en självklar uppgift för en akademisk överläkare, utan att anmäla det till arbetsgivaren. Hon hade också använt sjukhusets mejl för ett hjärtvärmande icke-kommersiellt syfte.
En kirurg stängdes av mitt under en pågående operation med omedelbar verkan (DN 12/6). Dessutom har vi fått veta att ytterligare en ambitiös chef med unik kunskap och ansvarig för ett nationellt sjukvårdsuppdrag blev avstängd och eskorterad till entrén av säkerhetsvakter.
Som de flesta akademiskt anslutna läkare på sjukhuset har vi använt oss av Karolinska Institutets e-post. Eftersom KI är en statlig myndighet är all e-post offentlig och allmänt tillgänglig.

Vår korrespondens angående Karin Pettersson har nu efterfrågats av en anonym person. Samtidigt efterfrågas också kopior av mejl till fackliga företrädare om hennes ärende. Att på detta sätt snoka på våra åsikter påminner om brevcensuren i DDR.
Är det en slump att dessa processer har riktats mot erkända framgångsrika kollegor? Är det så att ledningen vill visa att ingen är säker och att alla är utbytbara? Ledningen tycker tydligen det, men det är inte sant. Vi pratar om kollegor med 20–25 års unik klinisk erfarenhet.
Tillförordnad sjukhusdirektör Patrik Rossi basunerade ut (DN 12/6) att det inte fanns några medicinska risker med att stänga av en kirurg som tvingats lämna en operation. Förstår han inte de signaler sjukhusledningen sänder ut bland de anställda med denna procedur? Hur kan någon på en sådan arbetsplats lita på en arbetsgivare som agerar så hänsynslöst och nyckfullt? Förstår han inte att all energi som lagts ner i en organisation på att försöka förstå, bearbeta och protestera i grunden påverkar patientsäkerheten?
Hur kan du hamna så fel? Förklaringen till att Karolinska Universitetssjukhusets ledning med en dåres envishet lyckas köra i diket upprepade gånger är sannolikt komplex och beror på flera olika faktorer.
Införandet av en organisation som faller under den så kallade new public management har inneburit fokus på hur man gör arbetet, snarare än fokus på att få arbetet gjort. Ledararbete har till stor del blivit en ren administrativ uppgift.
Detta har lett till att ett nytt skrå av administrativa chefer har uppstått med ofta begränsad eller förlegad erfarenhet och kunskap om universitetssjukhusets kärnverksamhet. Antalet ledningsnivåer har successivt ökat och ytterligare alienerat ledningen från verksamheten. Paradoxalt nog leder detta inte sällan till försvagad klinikledning, vilket lämnar fältet öppet för centrala aktörer inom sjukhuset såsom personalavdelningen, juridiska kansliet, funktionen med titeln “compliance officer” (“compliance manager”) och externa konsulter. att styra och ge råd.
Ännu en utmaning för Karolinska Universitetssjukhuset är storleken. Efter sammanslagningen av Karolinska och Huddinge universitetssjukhus är antalet anställda hela 16 000. Utmaningen blir inte mindre av att verksamheten finns på två olika orter norr och söder om Stockholm.

Här finns många olika problem inbyggda som kan resultera i att sjukhusledningen är långt ifrån den egentliga verksamheten. Långt borta är tiden (80-talet) då dåvarande chefen på Huddinge sjukhus gick runt på alla avdelningar på julafton och önskade personalen en god jul.
Även Karolinska Universitetssjukhuset brottas med ett problemkomplex som kan kallas post Macchiarini-syndromet. Ett geni lyckades förföra universitets- och sjukhusledningen och utförde en rad omöjliga operationer på svårt sjuka patienter, vilket resulterade i oerhört lidande och död. Han har ställts till svars och dömts. Ett antal ansvariga chefer har sagt upp sig eller fått sluta. Processen har lämnat ett betydande spår i organisationen. Inte minst ledningens taktik att förneka det tills man får hela äran i knät i ett tv-program är inte imponerande.
Att återställa förtroende, kompensera för tidigare brister och i bästa fall förhindra en ny skandal har sjukhuset vidtagit en rad proaktiva åtgärder. Dessa åtgärder kan tyckas logiska, men om de används orimligt kan de få långtgående konsekvenser.
Ett anonymt tips, som i fallet med Karin Pettersson, kontrolleras inte med berörd chef utan föranleder en granskning av medarbetarens mejl. Granskningsarbetet läggs ut på en extern advokatbyrå där unga välbetalda jurister utan kunskap om sjukvård, forskning eller undervisning bedömer de mejl som ligger till grund för en uppsägning. Är detta rimligt i en skattefinansierad, offentlig sektor?
När tusentals kollegor protesterar och anställda demonstrerar öppet framför entréerna på sjukhuset, tar ledningen avtryck? Antagligen inte.
Vi känner igen det blå förnekandet från Macchiarini-processen. När media vill ha svar på berättigade frågor gömmer sig ledningen fegt bakom argumentet att man inte vill kommentera enskilda personalärenden och hoppas att stormen ska lägga sig.
Man kan inte låta bli att undra om dessa betydande resurser som lagts på dessa inkvisitionsliknande självskadeprocesser mot sina egna betrodda medarbetare inte kunde ha använts på ett bättre sätt.

Det är osannolikt att nuvarande ledning kommer att lyckas återställa förtroendet inom organisationen. Styrelsen bör därför agera och ersätta ledningen för Karolinska Universitetssjukhuset.
Läs fler artiklar från DN Debatt.

Lämna ett svar