Intensiva skiddagar med åkglädje i norska Hemsedal

Solen har så sakta gått upp över horisonten och kylan biter sig i kinderna. Vilken känsla det är att vara bland de första att ge sig ut på de nypreparerade Manchester-backarna. De rödblå pisterna från berget Roni bjuder också på morgonsol.

Här i Hemsedal, cirka 20 mil nordväst om Oslo, kan du åka från tre berg – Roni, Tinden och Totten, där den sistnämnda mäter nästan 1 500 meter över havet. Systemet erbjuder en handfull mjölksvarta pister, samt en handfull familjevänliga kälkbackar. 24 liftar, mer än 50 pister och en fallhöjd på 810 meter garanterar intensiva skiddagar.
Jag fortsätter upp mot Totten via den högst belägna liften, en knappvariant med nostalgisk känsla. Det är värt ansträngningen att parkera skidorna i en snödriva och klättra de sista höjdmetrarna för en fin panoramautsikt över bergslandskapet, med Jotunheimmassivets 2 000 meter höga toppar som en mullrande hägring i nordväst. Härifrån Totten kan du åka den gröna pisten ända ner till dalstationen om du vill. Över en halv mils bra glidning.

Lunch ingår stenugnspizza på populära Skigaarden högt uppe i backen ger dig kraft att tillbringa ett par timmar på de svarta backarna i skogsterrängen ner mot Skistar lodge. En mjölksyrahöjande och bra avslutning på skiddagen. Så det känns helt ok att ta stolliften upp till Skarsnuten redan vid tretiden, för en lugn afterski på altanen. Skarsnuten, som ser ut att hänga på en av bergssluttningarna, tillhör ett av de mer ovanliga boendealternativen. Hotellet ligger på 1 000 meters höjd och lockar med en egen stollift som tar gästerna till och från skidsystemet. Den futuristiska byggnaden ser mer ut som en utskjutande klippa i terrängen och visar upp innovativ skandinavisk arkitektur och design. Skarsnuten nyinvigdes också i januari 2022, med ett stilrent spa och nya lokaler.
Efter en stunds eftertänksamhet i Skarsnutens ångbastu och varmvattenbassäng är det dags för middag på hotellets restaurang Miru. Här serveras japanska smårätter med nordisk touch, som sashimi på marulk, hälleflundra och hummer. Annars finns även Lynx här som fokuserar på mer renodlade nordiska smaker, en restaurang i flera våningar, med panoramafönster mot backarna.

Tidigt nästa morgon en topptur väntar med Rune Abrahamsen, erfaren bergsguide med fokus på lavinsäkerhet, isklättring och toppturer. Vi träffas på Tunet sport nere i byn som drivs av svenske Oskar Brodin. Oskar är en hängiven skidåkare och mountainbikeåkare som kom till Hemsedal för mer än 15 år sedan. Det var förstås skidåkningen som lockade.
– Så efter några säsonger blev jag fastboende och har sedan dess kunnat förverkliga drömmen om en egen butik med uthyrning och skidverkstad, säger han och hjälper mig att hitta rätt utrustning för toppturen.

Vi kommer att gå uppför med stigskinn, som sitter fast under skidorna. Både skidor och pjäxor är väldigt lätta. Utvecklingen har gått i rasande fart de senaste åren, konstaterar Rune.

Snart är vi igång sätt. Först en kort bilresa västerut, där vi parkerar vid en vägficka och sedan börjar åka skidor mot det 1500 meter höga berget Storeskardnosene.
Med på resan är också Runes ständiga följeslagare Nala, en samojedhund som älskar att springa i bergen med sin husse.
– Det finns ett oändligt antal möjligheter till skön offpiståkning vid sidan av liftsystemet. Och det här är en perfekt första åktur för den som aldrig har provat att gå med stigbygelskinn tidigare, säger Rune under en vätskepaus.
Han visar på kartan ytterligare ett tiotal toppar i närheten, som alla bjuder på fin utförsåkning när förutsättningarna är de rätta.
Solen värmer bra och det blir snabbt brantare när vi fortsätter att sicksacka oss uppför sluttningen. Nala, uppkallad efter prinsessan i Disney-filmen “Lejonkungen”, verkar helt outtröttlig. Hon springer upp och ner för bergssidan och skäller upphetsat då och då.

Så är vi då äntligen uppe på toppen, efter ett par timmars pulshöjande skidvandring. Solen är delvis dold av moln och vindjackorna är på.
Utsikten över bergskedjan är minst sagt imponerande och vi dröjer länge för att bara njuta av den, tillsammans med varm choklad och smörgåsar.
– Nu väntar det bästa, ropar Rune som visar hur man enkelt tar bort och viker skinnen som hjälpt oss upp.
Med Rune i spetsen åker man sedan i stora svängar ner mot dalen, först i pudersnö som sedan övergår i kraftig snö. Så det är viktigt att hålla koll på underlaget.
Nala bidrar till åkglädjen där hon springer framför Runes skidspetsar i hög fart.

På väg tillbaka vi stannar till vid Hemsedal tunnbrödsbageri. Här bakar Torgunn Huso och Mona Taaje gott lefsor, mjukt plattbröd med rötter i Hallingdal några mil söderut. Dessutom driver de ett mysigt café i den gamla affärsbyggnaden. Här kan du även äta lunch och köpa ost, korv och sylt från lokala mathantverkare.
– Det är kul att vi kan sprida kunskap om våra fina mattraditioner, säger Torgunn och låter oss smaka på varm lefsor med smör och lagrad ost.
Och hit hittar skidturisterna, för det är bara några kilometer till de alpina backarna, och det finns fina längdspår på andra sidan vägen.
Väl tillbaka i Hemsedal har solen gått ner och jag passar på att byta utrustning för att testa kvällsskidåkningen under en intensiv timme. Svårt att motstå när backarna är så nära.

Gröndalen väntar härnäst morgon. Efter några mil svänger jag höger och passerar efter några kilometer Solheisen skidcenter, med tre liftar och en handfull långa cruisingpister med eftermiddagssol. Hit kan du även åka skidbuss från Hemsedal skidcenter.
Några minuter senare tar ormvägen slut och här på 1 100 meters höjd ligger Harahorn fjellgård, en samling korsvirkeshus vid foten av det 1 580 meter höga berget med samma namn. Den byggdes 1992 med en gammal norsk kunglig gård som förebild. Runt den stora herrgårdsbyggnaden finns ett antal fäbodar och stugor att hyra, både gamla renoverade skönheter och nya i traditionell stil. Här finns också ett litet kapell, som är en kopia av en gammal stavkyrka.

Jag börjar med att ta en sväng med turskidor, för Harahornsrundan är en klassisk runda på närmare tio kilometer som är ett måste när vädret är rätt – och solen skiner även denna morgon.
Så på med anorak och vindjackor, för att sedan satsa sakta uppför backen på längdskidor – in i tystnaden. Jag är helt ensam på fjället till en början, förutom att några orrar flaxar framför mina skidspetsar i den glesa fjällbjörkskogen.

Några timmar senare Jag slår mig ner framför brasan i den stora stugan på Harahorn fjellgård med en hantverksöl från Holtens Gårdsbryggeri, medan solen färgar landskapet i milda orangeröda nyanser.
Jag tar ett snack med den unge köksmästaren Arvid Baltiswiler innan middagen. En kock som värnar om det lokala, och som tycker om att kunna laga mat vid foten av berget.
– Hallingdal har så mycket att erbjuda när det gäller råvaror, som öring, röding, lamm och vilt. För att inte tala om ostarna från Himlaspannet och allt saltat och torkat bacon från Tamt og vilt.
Att komponera hela natten menyer är den stora passionen som denna kväll rymmer en symfoni av smaker.
Den inledande skifferbrickan med tapas på Hallingdalsvis är en bra början, där även löjrom från Kalix finns. Till det ett glas Holtens mousserande vin, med smak av fläder och äpple. Ett vin gjort enligt champagnemetoden, och klart livgivande efter en dag på fjället.
Läs gärna våra andra reserapporter.