Miljöbalken stadgar att brukbar jordbruksmark endast får exploateras för väsentliga samhällsintressen om det inte finns något alternativt läge. Dalarna och Gävleborg är två av de län i Sverige som har lägst andel jordbruksmark i förhållande till övrig mark. Det framstår således som självklart att jordbruksmark på grund av sin låga förekomst blir extra viktig att bevara och att det i princip alltid ska vara möjligt att hitta en alternativ lokalisering.
Den nationella livsmedelsstrategin kräver att den totala livsmedelsproduktionen ökas. Det ger oss bättre förutsättningar att kunna hantera kriser av olika slag eller i slutändan krig. Livsmedelsstrategin beskriver också att klimatförändringar kan sätta press på de globala produktionssystemen och att svenskt jordbruk då kan bidra till den globala livsmedelsförsörjningen. Strategins mål är konkretiserade i de regionala strategierna, som för både Dalarnas och Gävleborgs län pekar på att åkermarken behöver skyddas från exploatering. I början av året presenterades betänkandet Livsmedelsberedskap för en ny tid (SOU 2024:8) som innehåller flera förslag för att stärka livsmedelsberedskapen, bland annat utökat skydd av jordbruksmark och ökat kommunalt ansvar för kommuninvånarnas mat.
Trots detta fortsätter det vissa kommuner med planering som berör jordbruksmark. Gamla detaljplaner drivs igenom i strid med översiktsplanernas intentioner eller argumenteras mot genomförda lokaliseringsundersökningar. På LRF:s riksförbundsstämma behandlades ett antal motioner om detaljplanering och exploatering av jordbruksmark. LRF vill se en väsentligt ökad försiktighet när jordbruksmark riskerar att gå förlorad, ett effektivt skydd av brukbar jordbruksmark och ett större mått av kommunalt ansvar för att bevara jordbruksmark.
