Därför är Rwanda så angeläget om ett flyktingavtal med Storbritannien

För att rädda ett flyktingavtal med Rwanda är Storbritanniens premiärminister Rishi Sunak beredd att klubba ut nya lagar om det behövs, efter att Storbritanniens högsta domstol slagit fast att flyktingars rättssäkerhet är hotad i Rwanda och att de riskerar att skickas tillbaka till sina flyktingar. hemländer som de flytt från.
Planen, som lanserades under premiärminister Boris Johnson, har orsakat stor turbulens och har enligt brittiska medier kostat Storbritannien motsvarande 1,8 miljarder kronor sedan avtalet undertecknades förra året. Tanken var att de som anländer till Storbritannien, till exempel i små båtar över Engelska kanalen, skulle nekas möjligheten att söka asyl i landet och istället skickas vidare till Rwanda för att få sina asylansökningar prövade där.
Men varför Rwanda? Det finns gott om länder i Afrika som har större rättssäkerhet och betydligt färre klagomål om mänskliga rättigheter. Människorättsorganisationer har under den brittiska domstolsprocessen framhållit att rwandisk polis Under 2018 sköts tolv flyktingar ihjäl när de klagade på minskade matransoner.

Svaret är att upplägget passar särskilt Rwanda. Många fattiga länder i området skapar sina egna flykting- och migrantströmmar. Rikare och friare länder, som Kenya och Sydafrika, tar redan emot stora mängder flyktingar. Och de länder som går i en demokratisk riktning behöver inte engagera sig i liknande upplägg för att få tjänster i västländer. De har redan goda relationer.
Med Rwanda är det annorlunda. Sedan 1990-talets explosiva konvulsioner, som kulminerade i folkmordet på 800 000 tutsier 1994, har förre gerillaledaren Paul Kagame styrt landet med järnhand. Först som vicepresident, och sedan 2001 som en president som gång på gång “vinner” val med osannolika siffror.
När Kagames andra hela mandatperiod 2015 närmade sig sitt slut och han skulle tvingas gå åt sidan, samlade parlamentet in 3,7 miljoner namnunderskrifter som kräver en ändring av konstitutionen. Kommittén fann att endast 10 rwandier (!) motsatte sig en lagändring, enligt AFP. I den efterföljande folkomröstningen röstade 98,3 procent för att avskaffa tidsgränser. Nästa val “vann” Kagame med 98,7 procent av rösterna. Den enda politiker som vågade utmana honom, då 35-åriga Diane Rwigaratrakasserades med falska nakenbilder och förbjöds sedan att ställa upp, för att sedan gripas på oklara grunder efter valet.
Rwandanerna har, skriver författaren Michela Wrong i sin bok “Stör ej”, accepterade en pakt med djävulen där du “bytte ut din frihet mot stabilitet”, vilket kan vara förståeligt med tanke på landets förflutna.
Men vid sidan av det interna förtrycket bär Rwanda ensamt ett stort ansvar för det närmast kroniska elände som råder i grannlandet Kongos östra delar. När FN-experter för 13 år sedan i en rapport lyfte fram Rwandas ansvar för dödsfallen på tiotusentals kongoleser, hotade Paul Kagame att dra tillbaka sina fredsbevarande trupper från Sudandär de var stationerade.
Trupperna har även skickats till Benin och nu senast till Moçambique där de bekämpar en islamistisk terrorgrupp i landets norra delar.
“Kagame använder hård makt (militären) för att samla mer mjuk makt (diplomatiskt inflytande),” skriver den sydafrikanske statsvetaren Keith Gottschalk.
Det handlar alltså inte i första hand om pengar, även om motsvarande 1,8 miljarder kronor som brittiska skattebetalare redan har pussat ut förvisso är ett välkommet tillskott till den rwandiska statskassan. Men om att få politiskt inflytande.

Under de första åren Kagame slapp kritik eftersom världens skuldkänslor var så stora efter passiviteten under folkmordet. Men denna diplomatiska huvudstad har för länge sedan gått ut. Det är därför Kagame är så angelägen om att erbjuda sina tjänster till omvärlden.
Förra året uppmärksammades Rwanda för turerna kring Paul Rusesabagina, hjälten som under folkmordet räddade ett stort antal tutsier på sitt hotell i Kigali men som senare blev en av Kagames mest högljudda kritiker i exil. Rusesabagina kidnappades 2021 i Dubai och flögs till Rwanda där han ställdes inför rätta. Ett antal människorättsgrupper protesterade högljutt mot behandlingen av Rusesabagina, som äntligen benådades i mars i år.
Tystnaden under hela processen var talande från den brittiska regeringen, som var upptagen med att kommunicera vilket säkert land Rwanda var för asylsökande.