Hur mycket el kan handlas över nationsgränserna beror i grunden på kapaciteten hos det transmissionsnät som förbinder länderna. Marknaden är helt integrerad när det inte finns några flaskhalsar i elnätet, elen flyter fritt mellan länder och priserna är desamma överallt på marknaden.
Efter energikrisen har motståndet mot fortsatt integration av elmarknaden ökat. Det senaste exemplet är Socialdemokraternas nej att lägga en ny elkabel till Tyskland med motiveringen att elpriserna i Sverige skulle öka. Liknande formuleringar finns i Tidöavtalet mellan regeringspartierna och Sverigedemokraterna.
När energikrisen slog till 2022 bidrog gränsöverskridande elhandel till att Europas konsumenter inte behövde kopplas bort från elnätet.
EU har dokumenterat begränsningar i tilldelningen av nätkapacitet till marknaden vilket har minskat handeln med el. Denna utveckling leder till frågor som vi lyfter fram i en SNS-rapport som presenteras idag: “Internationell integration av den svenska elmarknaden”.
1. Hur påverkar nationell hänsyn drivkrafterna för att integrera elmarknaderna?
Hur mycket av den befintliga nätkapaciteten som ska allokeras till marknaden och hur mycket som ska investeras i ny nätkapacitet avgörs normalt av nätägarna. Dessa verkar ofta som nationella monopol i statlig regi. Det är Svenska kraftnät som bestämmer hur stor mängd el som får exporteras från Sverige och hur mycket som får importeras.
Minskad export gynnar inhemska konsumenter genom billigare el, men påverkar producenterna genom lägre vinster. Minskad import har motsatt effekt, genom att driva upp de inhemska elpriserna. Nätägare tjänar på flaskhalsar i elnätet eftersom de skapar prisskillnader mellan länder. De kan då köpa el billigt i ett land och sälja den till ett högre pris i ett annat. Sammantaget gör dessa ekonomiska effekter att det ur ett nationellt perspektiv kan vara fördelaktigt att begränsa handeln med el.
Foto: Magnus Hallgren
EU har länge uppmärksammat problemen med begränsningarna i elnätet och infört regleringar för att öka marknadsintegrationen. Nätägare ska därför alltid hålla minst 70 procent av nätets tillgängliga överföringskapacitet ledig för handel – förutom i nödfall eller efter förhandsgodkännande av tillsynsmyndigheterna. En viktig fråga är om elmarknadsregleringen är förföljd.
2. Hur väl fungerade marknadsintegration under förra årets energikris?
Vår forskning visar att den svenska elmarknaden var väl integrerad med elmarknaden i både Finland och Litauen 2022. Under de flesta timmar flödade elen fritt mellan de sammankopplade elområdena, eller så uppgick den tilldelade kapaciteten till minst 70 procent av överföringens maximala kapacitet.
En fjärdedel av alla timmar begränsades handeln med Danmark, Polen och södra Norge till under 70 procent av maximal kapacitet. Begränsningar av handeln med Tyskland var vanligare.
Restriktionerna i elnätet bidrog till att flaskhalsintäkterna nådde rekordhöga 2022.
Integrationen mellan Sundsvalls eldistrikt och Nordnorge var särskilt oroande. Hela 87 procent av alla timmar 2022 handlades under 70 procent av maxvärdet till följd av begränsningar i tilldelningen av nätkapacitet mellan dessa två elområden. Restriktionerna i elnätet bidrog till att flaskhalsintäkterna nådde rekordhöga 2022.
3. Kan regelverket förbättras för att effektivisera integrationen av elmarknaden?
Energimarknadsinspektionen har nyligen startat en undersökning av svenska elnät efterlevnad av 70-procentsregeln. Men det är svårt att utvärdera om tilldelningen av kapacitet var förenlig med regelverket. Den tillgängliga nätkapaciteten beror på elsystemets tillförlitlighet, vilket endast Svenska kraftnät själva har fullständig information om.
Svårigheterna att tillämpa regelverket talar för reformer som stärker nätägarnas egna drivkrafter att allokera nätkapacitet till marknaden.
Svårigheterna att tillämpa regelverket talar för reformer som stärker nätägarnas egna drivkrafter att allokera nätkapacitet till marknaden. Vi lägger fram tre förslag för att utveckla elmarknaden i denna riktning:
● Nätägare bör säkra majoriteten av flaskhalsintäkterna på terminsmarknaden. De tjänar då mindre på att hålla tillbaka nätkapacitet från spotmarknaden, eftersom spotpriser har en lägre inverkan på deras flaskhalsintäkter.
● Nya regler för hur flaskhalsintäkterna ska fördelas mellan nätägarna. Flaskhalsintäkterna borde minska för den nätägare som stryper handeln.
● En övernationell aktör bör tilldela internationell nätverkskapacitet till marknaden istället för nätägaren själv.
Det första förslaget kan hanteras genom regelverk på nationell nivå. De två sista förslagen kräver sannolikt en ändring av reglerna på EU-nivå. Vi lägger också förslag som effektiviserar investeringar i elnätet mellan olika länder.
På kort sikt kan nationalistisk energipolitik gynna svenska konsumenter genom lägre elpriser. Men för att klara energiomställningen och försörjningstryggheten måste elnätet byggas ut och möjligheterna till elhandel med andra länder ökas. Marknaden bör ges bättre möjligheter att fungera utan alltför stora inslag av politisk styrning. De förslag vi presenterar är steg på vägen mot en mer integrerad elmarknad.
Läs fler artiklar från DN Debatt.
