•
Myt 1: De senaste årens höga inflation urholkade reallönerna.
Detta uttalande är missvisande. Det är inte inflationen som i första hand avgör hur mycket varor och tjänster vi producerar och därmed tjänar. Realinkomster och löner påverkades främst negativt av störningarna i ekonomin till följd av pandemin och Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, inte av bristande inflationskontroll. En centralbank och arbetsmarknadens parter kan i första hand påverka i vilken grad reallönesänkningen sker genom ökad inflation eller minskad nominell löneutveckling.
Om Riksbanken låter sig påverkas av denna myt finns risken att den ligger kvar på en för hög ränta på den felaktiga premissen att reallönerna stiger om inflationen pressas ner ytterligare.
•
Myt 2: En svagare krona innebär högre inflation.
Det finns inget sådant generellt förhållande. Om en svagare krona är kopplat till högre eller lägre inflation beror på vad som driver växelkursförändringen. Om Riksbanken låter sig påverkas av denna myt finns risken att den felaktigt bromsar räntesänkningstakten om till exempel kronan försvagas till följd av lägre svenska inflationsutsikter, något som snarare möjliggör räntan. räntesänkningar.
•
Myt 3: När inflationen drivs av utbudsstörningar måste Riksbanken välja mellan att stabilisera inflationen och den ekonomiska utvecklingen.
Detta är i allmänhet inte sant. Försörjningsstörningar, såsom ökad tillgång på arbetskraft eller insatsvaror, gör att Sveriges produktionsmöjligheter ökar och inflationen sjunker. Enligt ekonomisk teori måste Riksbanken då sänka räntan för att få de fria resurserna att fungera, varvid inflationen stabiliseras på målet och ekonomin stöds att nå sin fulla potential.
Det var klokt av Riksbanken att svara på utbudsstörningar genom att höja räntan från 2022 till 2023. På samma sätt är det nu viktigt att Riksbanken förstår att räntan måste sänkas i takt med att produktionsmöjligheterna återigen förbättras för Svenska företag för att inflationen ska stabiliseras kring målet och ekonomin lyftes till sin fulla potential.
Myt 4: Penningpolitiken fungerar med lång fördröjning.
Det är inte sant för Sverige. Enligt äldre forskning påverkar penningpolitiken inflationen med en eftersläpning på knappt två år i USA, medan moderna studier finner snabbare effekter. I Sverige är det klart att räntan kommer att få störst inverkan på inflationen inom ett par kvartal. Om Riksbanken påverkas av denna myt finns det en risk att räntesänkningar genomförs för långsamt och försiktigt med det felaktiga motivet att tid måste ges för att observera effekterna.
•
Myt 5. Riksbankens trovärdighet skadas av dess dåliga ränteprognoser.
Tveksam. Det verkliga måttet på en centralbanks trovärdighet är om den lyckas hålla inflationsförväntningarna förankrade till inflationsmålet. Det bästa sättet att uppnå detta är att tydligt deklarera att du kommer att göra vad som krävs med räntan, även om det innebär att tidigare ränteprognoser uteblir. Det är alltså ett styrketecken, inte ett svaghetstecken, att ändra uppfattning om räntan när de ekonomiska förutsättningarna förändras! Om Riksbanken skulle låta sig påverkas av denna myt finns det en risk att den misslyckas med att sänka räntan om exempelvis inflationen skulle bli lägre än tidigare prognostiserat.
Sammanfattningsvis är ekonomin nu i ett läge där Riksbanken borde sänka räntan snabbt. Tyvärr florerar samtidigt flera myter i samhällsdebatten som riskerar att störa och förvirra Riksbankens beslutsfattande och leda till att räntan sänks för långsamt. Med detta inlägg hoppas vi kunna ge Riksbanken stöd att stå emot och inte påverkas av dessa myter i dess viktiga arbete med att stabilisera ekonomin och nå inflationsmålet.
Henrik Eriksonsenior investeringsstrateg på Söderberg och Partners. Tidigare senior rådgivare på Riksbanken.
Karl Valentingästprofessor i nationalekonomi vid Uppsala universitet. Tidigare rådgivare på Riksbanken.
