1965 anlände en drygt tjugoårig praktikant från tyska den Mettingen till galleriet. Han fick i uppdrag att transportera en Francis Picabia-målning till New York, lärde genast känna Andy Warhol och fick jobb på The Factory.
Att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt har alltid varit avgörande. Den unge Kasper König var bra på det. Tre år senare, ännu inte tjugofem år gammal, var han en av curatorerna för Warhols första museiutställning, våren 1968 på Moderna Museet i Stockholm.
Dåvarande museichefen Pontus Hultén blev Königs mentor och utsåg den unge tysken till Moderna museets representant i New York.
Kasper König hade ingen utbildning, tog aldrig ens examen. Men han blev konstvärldens mest inspirerande och underhållande impresario, en förebild för större delen av min generation som kallade sig curatorer. Men själv kallade han sig utställningsmakare – Ausstellungsmacher.
Vad var Königs styrka? Till att börja med hade han en grupp viktiga artister på sin sida. Han försökte aldrig pressa sina idéer på dem utan följde dem i den riktning som deras konst tog dem. Och de följde honom.
Eftersom artisterna i fråga var Gerhard Richter, Christian Boltanski, Isa Genzken och Wolfgang Tillmans – för att nämna några favoriter – fick König snart stort inflytande. Han var en opretentiös och lekfull sidekick till artisterna, aldrig en byråkrat. Men han blev också en maktspelare på högsta nivå trots att han under större delen av sitt liv inte var ansvarig för något museum.
Tillsammans med sin bror, bokhandlaren Walther, startade han som tjugoåring ett förlag som tryckte vykort med samtidskonst. Snart gick de vidare till experimentella konstnärsböcker – den allra första med Gilbert & George. Med Rönnells antikvarie i Stockholm som förebild öppnade Walther en legendarisk konstbokhandel i Köln och driver idag tillsammans med sonen Franz ett imperium med över fyrtio filialer i Europa.
König-klanens inflytande i Tysklands konstnärliga liv har inte alltid tillfredsställt sina konkurrenter.
Till skillnad från sina släktingar saknade familjens trickster Kasper affärssinne. Istället uppfann han sina egna experimentella utrymmen utanför konstmarknaden. I den tyska staden Münster har han sedan 1977 vart tionde år anordnat en stor utställning i det offentliga rummet. Skulptur Projekte, hans kanske viktigaste skapelse, har inspirerat till liknande initiativ i städer över hela världen.
Efter decennier av frilansande blev Kasper König konstprofessor i Düsseldorf 1985 och sedan rektor för Städelschule, konstskolan i Frankfurt, där han etablerade konstgalleriet Portikus. Hans sista uppdrag var som chef för Museum Ludwig i Köln.
Hans kärlek till Stockholm varade till slutet. Han besökte regelbundet Moderna museet. Ett av de viktigaste verken i samlingarna, Warhols röda “Electric Chair” (1967), är enligt verkstavlan en donation från honom. I dag uppges den vara värd en halv miljard kronor.
Det enda problemet: tavlan var förstås aldrig tänkt som något annat än en gåva från konstnären till museet. Inte till den tjugofyraåriga kuratorn. En typisk Kasper König-krona.
Läs mer: Skulpturprojekt i Münster 2017
Läs mer: Konstens pilgrimer vallfärdar till Münster
