Även om han var och fortsatte att skriva böcker i samma obegripliga överljudshastighet. Snabb produktion föraktas i den litterära världen, vanligtvis av goda skäl. Förutom i fallet med Stephen King, en unika som visserligen inte alltid är i toppen men håller en osannolikt hög lägstanivå. Genrelitteratur? Säker. Men han slår mest i alla genrer.
Han har en oändlig rad framgångsrika romaner bakom sig, som “Cujo”, “Jurtjyrkogården”, “Pestens tid”, “Dolores Claiborne”, och många har blivit ännu mer kända som filmer: “The Green Mile”, ” The Shawshank Redemption” och “Misery”. Eller “Stand by me”, en av hans noveller.
Han är mest känd som skräckens mästare, och om man läser “The Shining”/”Varsel” och “It”/”Det” är det säkert skräckromaner (och HUR de skrämmer!). Men han skriver fantasy lika ofta. Eller vad man ska kalla det. Det är realistiskt, det är spännande och för det mesta innehåller det en viss respektlöshet för naturlagarna. När han skrev “Mr Mercedes” (2014) hade det egentligen blivit en ren deckare, men mot slutet, hej hoppas, slank han ner den med lite övernaturlighet ändå. Han kan inte riktigt hjälpa det.
Läser du Stephen King för berättelserna? Stephen King-kännaren Hans-Åke Lilja säger det i sin nya bok, men jag vet inte om jag håller med helt. Jag läser Stephen King för att han väcker den där barnsliga bokmasken i mig, den som läser utan att kunna sluta, för att han har en oslagbar berättartalang och kan göra de mest komplexa litterära konstruktionerna spännande.
Och, naturligtvis, för magin: en värld där allt kan hända och han fortfarande får dig att tro på den. På något sätt har han rätt, det finns monster. Och, som han alltid tillägger, finns det många bra människor som vinner över monstren i längden.
Stephen King
“Så du vill ha det mörkare”
Trans. John-Henri Holmberg, Albert Bonniers förlag, 635 sid
För varje ny Stephen King-bok som kommer ut blir jag mer och mer orolig: hur länge kan mannen hålla på utan att tappa sticket? Tänk om den nya boken inte håller måttet?
Sen brukar det gå ganska bra ändå, och de gånger man som läsare ogillar är det precis som att ha gått in i fel gång i butiken av misstag. Det är inte allt i hans värld man är intresserad av, helt enkelt, och Stephen King har ett ovanligt brett register.
Först i boken är novellen “Två duktiga jävlar”, om två barndomsvänner som förändras och når enorma framgångar efter ett möte i skogen. Det är lätt att läsa in lite av Stephen Kings självbild, när den gamle skribenten trött säger att han har slutat ge intervjuer har han sagt allt och säkert en massa strunt.
“Roman” i Stephen Kings sammanhang kan också betyda en 190-sidig roman. “Danny Coughlins dåliga dröm” som ingår i den här samlingen är en fängslande berättelse om en man som har en ihållande återkommande mardröm om ett begravt lik och slutligen går till platsen han har drömt om. När han ringer polisen misstänker de honom förstås för att vara mördaren, och Danny Coughlins vardag blir en mardröm. Det är en av Stephen Kings tydligt moraliska berättelser, en historia om att envist hålla fast vid det man vet är rätt, trots alla odds.
Efter det tänkte jag att Stephen King trots allt har förändrats: han kanske har blivit mindre läskig med åren och mer seriös? Varpå jag kom till novellen “Rattlesnakes” och blev helt förskräckt. Hur kan han bygga något så skrämmande med så enkla medel?
Men några av novellerna är märkligt planlösa. I Stephen Kings fall betyder det att de är välskrivna och ibland vackra porträtt av människor och livssituationer, bara lite bleka. Och du är van vid att hans berättelser ger mer.
Stephen King
“Död zon”
Trans. Jimmy Hofsö, Legenda 1986, 508 sid
En obehagligt aktuell roman från 1979, filmad 1983 med Christopher Walken i huvudrollen som John Smith, en man som efter en bilolycka kan förutsäga framtiden. Det är långt ifrån en välsignelse, snarare är folk misstänksamma, går runt honom och vägrar skaka hand.
Han blir en mycket ensam man. Bara en galning skulle påstå sig kunna berätta om framtiden! Efter en katastrof där han inte lyckas rädda alla, inser han att han måste använda sin gåva bättre. Så när det dyker upp en oväntad presidentkandidat som inte alls är som vanliga politiker ser han till att ta kandidaten i hand på ett valmöte.
Och se hur farlig framtiden med en sådan politiker kan vara.
Det är en lysande roman, en av dem som är svåra att släppa innan man har läst dem, och att läsa den idag är en skräckupplevelse av ett tyvärr alltför rejält snitt.
Stephen King
“Den fruktansvärda apan och andra noveller”
Trans. Karl G Fredriksson och Lilian Fredriksson, Legenda 1986, 597 sid
När jag för ett tag sedan fick vara med i Jonas Strandbergs Stephen King-podcast tänkte jag välja en novell: det var “Typen som överlever” från just den här boken. Kirurgen Richard Pine, som i allmänhet är ess, råkar vara skeppsbruten på en öde ö. Sorgligt, tråkigt.
Ännu värre: han bryter foten. Tur att han kan amputera sig själv! Och han är väldigt hungrig…
Då går det inte alls bra.
Det är en av Kings slarvigare noveller, men jag är oerhört road av den. Den är skriven med så gott humör, och med en grundläggande moralisk känsla som får ett förvånansvärt konkret uttryck. Och det är rätt för Richard Pine!
Boken innehåller fler mycket bra noveller, som “Gudarnas ordbhandlare” och “Flotten”. Men den spännande kortromanen “Dimman” har för många tentakler för min smak.
Stephen King
“Institutet”
Trans. John-Henri Holmberg, Albert Bonniers förlag 2019, 665 s.
Min absoluta favorit från de senaste årens release, främst för att historien om institutets kidnappning och utnyttjande av barn med paranormala förmågor är fruktansvärt spännande. Gå in Luke Ellis, en extremt begåvad tolvåring som också har en liten telekinetisk förmåga (han kan flytta pizzapannor, vilket är av marginell praktisk nytta).
Barnen på institutet får höra att de måste hjälpa till att rädda världen, som en slags psykisk militärtjänst. Men vad – och vem – måste man offra för att rädda världen? Det är lätt att associera till Ursula K Le Guins novell “De som går bort från Omelas”, som handlar om just detta, men också till Philip Zimbardos berömda experiment vid Stanford University. Hur utvecklas vakterna som har gränsat till obegränsad makt?
Ja: en tänkvärd bok. Men framför allt otroligt skickligt berättad.
Hans-Åke Lilja
“Stephen King – berättelser från fem decennier av skrivande”
Ekström & Garay, 150 sid
Förmodligen för att jag läst Stephen King med förtjusning, men jag har inte läst allt. Hans-Åke Lilja å sin sida är en av de riktiga entusiasterna och har drivit hemsidan Liljas bibliotek (
I sin nya bok (han har skrivit flera), som givetvis kom ut i april, när själva årsdagen var, går han igenom Kings böcker decennium för decennium. Han fördjupar sig i några av böckerna, platserna och människorna, med noggranna utvikningar om ursprung och versioner, och en häpnadsväckande kunskap om allt Stephen King någonsin har sagt offentligt.
Det låter galet. Och det är det! Men Hans-Åke Lilja skriver bra (han har trots allt en bra förebild), med en uppenbar läsglädje som bär över sidorna. Dessutom har han gjort ett utmärkt register över Kings böcker och filmer.
Läs mer av Lotta Olsson och mer om böcker
