Forskarna blev stumma av häpnad om plasten i havet – hufvudstadsbladet

“I sommar har jag sett väldigt få öronmaneter”, sa en dam i Folkets Hus i Grundsund när jag och Peter Muld deltog i en efterdiskussion av vår film “Sveriges saltaste kust”. “Vad har hänt”, frågade hon.

I Hunnebostrand kvällen innan undrade publiken om motorbåtsljudet störde fiskar och tumlare.

Sedan premiären i oktober förra året filmen har visats ett 50-tal gånger på biografer, kulturhus och skolor längs kusten och i Göteborg. Folk stannar kvar efter föreställningen och diskuterar sitt älskade Skagerrak.

Det har varit som en megastudiecirkel för 6-7000 engagerade kustbor, äldre som yngre. Jättekul. Och hoppfull.

Under den snart färdigställda Under Västerhavsvekan visades filmen på ett tjugotal platser. Trots det fina badvädret strömmar folk till det.

Häromkvällen i Tanumshede kom en av de mest brännande frågorna: Vad gör all plast med livet i havet? Blir planktondjuren sjuka? Och räkorna? Kommer plasten så småningom att komma in i våra kroppar och skada oss människor?

Som biolog svarade jag att vetenskapen ännu inte säkert vet vad som händer. Men jag återgav en väldigt spännande studie från Lunds universitet.

Forskarna samlade in föremål gjorda av åtta olika typer av plast, kaffelock, flaskor, nappar och påsar, ofta en del av skräpet på stränderna. De maldes sedan ner till så kallade nanopartiklar, plastkorn med en storlek mellan 10 och 100 miljondelar av en millimeter. Sedan blandades de med djurplankton i vatten där andra molekyler som var mindre än nanopartiklarna togs bort.

Vad upptäcktes då? Jo, den där nanoplasten verkar inte vara skadlig för daphnia, “vattenlopporna”, de små planktoniska kräftdjuren som finns i enorma mängder och är en del av fiskens favoritföda.

Tvärtom, för två av plasterna, polyeten och polylaktid, ökade faktiskt livslängden för dafniorna och andra planktondjur!

Forskarna var förstummade, de hade inte trott på detta. Förklaringen är att bakterier sätter sig på ytan av nanoplasten och blir lättfångad mat för planktondjuren.

Studien från Lund visar också att nanopartiklar bryts ner snabbare när de utsätts för ultraviolett strålning, som till exempel ingår i ljuset från solen. Det verkar gå snabbare än väntat.

Detta är helt klart positiva nyheter. Men samtidigt vet vi att mikroplast – partiklar större än nano – kan tas som föda av planktondjuren och hämma deras syreupptag och matsmältning.

Så det behövs mer forskning! Mer strandstädning. Och mindre onödig plastanvändning: Nej till fleecetröjor, som tvättar ur massor av plastpartiklar när de tvättas. Tuffa regler för kosmetika och tandkräm med mikroplast!

“Hur mycket nanopartiklar ger plasten i vindkraftverkens rotorblad bort under själva driften?” frågade publiken i Grundsund.

Ny Teknik (16.8 2021) ger siffrorna: 0,15 kg mikroplast per år och kraftverk, totalt cirka 650 kilo för alla då (2021) aktiva vindkraftverk i Sverige.

Jämför årliga utsläpp av mikroplast från vägtrafik/däck: 8000 ton (Naturvårdsverket)!

Stefan Edman
Klimat- och miljöjournalist