Tidigare i veckan sänkte Riksbanken styrräntan för andra gången i år, från 3,75 till 3,50 procent. Och riksbankschef Erik Thedéen flaggade för att det kan bli ytterligare tre sänkningar i år. Mot bakgrund av att inflationen redan ligger i linje med Riksbankens mål är det motiverat att lätta på den penningpolitiska bromsen. Om investeringar och konsumtion ska ta fart måste räntan ner.
Riksbanken är riktmärket för affärsbankerna. När styrräntan sänks är det en signal till dem att sänka sina räntor. Men denna mekanism fungerar inte som den ska. Bankerna var förvisso blixtsnabba med att sänka inlåningsräntorna efter ränteutlåtandet från Riksbanken tidigare i veckan. Men när det gällde bolåneräntorna var oviljan stor.
Det är sant att flera banker började sänka sina utlåningsräntor redan innan räntebeskedet. Ytterligare minskningar har skett de senaste dagarna. Men justeringarna hos just de största bankerna har inte varit lika stora som styrräntesänkningen totalt sett, rapporterade TT på torsdagen.
Finansminister Elisabeth Svantesson (M) har reagerat starkt på bankernas försening. I en TT-artikel kallade hon deras agerande “oacceptabelt”. Kortfattat är budskapet till bankerna detta: När Riksbanken sänker styrräntan med 25 punkter bör du göra detsamma.
Elisabeth Svantessons ordval känns igen från tidigare utflykter. Missnöjet har då riktats mot bankernas vinster. Men samtidigt som den kritiken har varit slentrianmässig “bankbashing” – något som Moderaterna har ägnat sig åt sedan Anders Borgs dagar som finansminister – så finns det fog för torsdagens pjäs.
“Visa kunderna att boräntan kan sjunka lika snabbt som sparräntan när Riksbanken sänker den.”
Det finns ett mönster i hur bankerna agerar i samband med Riksbankens räntejusteringar. Det beror på att varje procentenhet är viktig för dem också. En förändring av räntenivån påverkar det så kallade räntenettot, det vill säga skillnaden mellan bankens räntekostnader för sin finansiering och ränteintäkter från sin utlåning.
När styrräntan sänks är bankerna därför snabba med att sänka inlåningsräntorna därefter. Bolåneräntorna å andra sidan sänks inte alltid lika mycket eller lika snabbt. Inte sällan motiveras förseningen av att marknadsräntorna inte tillåter mer. Det omvända gäller räntehöjningar. Då justeras bolåneräntorna snabbt upp, medan sparräntorna till en början inte höjs i samma utsträckning. Handlingen är osympatisk och väcker förstås kundernas missnöje.
Banker är inte vilka företag som helst. För att andra företag ska växa, för att privatpersoner ska kunna köpa bostad och för att varor och tjänster ska kunna byta ägare behövs banker som ger lån, sköter sparandet och ser till att betalningarna fungerar. Man kan tycka att denna viktiga roll borde avnjuta kundernas respekt, kanske till och med uppskattning.
Men bankerna verkar ha en osviklig förmåga att ruinera sig själva. Deras oförstående och motsträviga agerande i samband med justeringar av styrräntan bidrar till att förstärka den redan negativa synen på branschen. Som bank kan man inte förvänta sig sympati om kunderna känner sig bristfälliga.
Här finns ett gyllene tillfälle för bankerna att framstå som mer sympatiska i omvärldens ögon: Visa kunderna att boräntan kan falla lika snabbt som sparräntan när Riksbanken sänker.