“Finns det böcker – också?”
Det visade sig att hon bara hade sett filmerna, till och med plöjt igenom dem. Frågan var därför mycket rimlig. Ingen hade berättat för henne om böckerna, som ligger till grund för filmerna. Att även ett så enormt storsäljande författarskap som den brittiska författaren JK Rowlings kan gå ett barn förbi säger något om hur (barn)litteraturen idag tenderar att hamna i skymundan, allt samtidigt som skärmar har fått en närmast suverän position som kulturförmedlare – även bland vuxna. Parallellt talar de senaste Pisa-undersökningarna för sig själva. Svenska barn läser inte bara mindre och mindre, de har också blivit sämre på att läsa (SVT, 22/4, 2024). Och varför skulle de inte vara det? Även deras vuxna läser mindre.
Det ekosystem som är barnlitteratur – och därmed också den livsviktiga läsningen – har urholkats sedan länge. Detta trots att förmågan att läsa och skriva i grunden är en demokratisk fråga, vilket författaren Martin Widmark så förtjänstfullt redogjorde för i DN (23/7, 2024). Visst finns det lovvärda satsningar på barns läsning, lägg därtill alla eldsjälar på folkbiblioteken, i klassrummen, på barnboksförlagen och vid ritborden. Ändå går det inte att bortse från att många elever fortfarande saknar tillgång till ett bemannat skolbibliotek nu när skolorna slår upp dörrarna igen efter sommarlovet. Samtidigt har antalet barnboksrecensioner i svenska tidningar blivit färre och färre, vilket i praktiken innebär att det kritiska och livliga samtalet om barnböckernas unika och möjligheter delvis har tystnat ner – eller bara förs av en liten , snart att vara utdöd skara.
De dagstidningar som framför en initierad och återkommande kritik av barnlitteraturen på sina kultursidor är numera skrämmande få. Detta trots att nästan 2 200 barn- och ungdomsböcker gavs ut 2023 (enligt Barnboksinstitutets statistik) och behovet av urskillning har alltså bara blivit ännu större. Som barnbokskritiker har du också ett nästan unikt uppdrag. Man ska inte bara ha ett kvalificerat samtal om själva arbetet, man ska också stå på barnläsarens sida. Att hålla liv i det som bilderbokskritikern Stina Nylén kallade “den dubbla blicken” (Tecnnaren, nr 4, 2018). Läs som en vuxen, men också som ett barn.
I slutet av månaden väljer även tidningen Sydsvenskan att lägga ner sin permanenta barnbokssida för att istället ägna sig åt en bredare och mer flexibel bevakning av barnkultur. En som även är tänkt att omfatta bland annat film, musik, konst, tv och Tiktok. Berömvärt på pappret, absolut. Så länge det finns mer av allt. För en nedläggning av en återkommande och öronmärkt sida för barnlitteratur är det lika bra. Och därmed en symbolisk handling, som rimmar illa med att vi alla måste vakta barnlitteraturen – och ge boken den plats den faktiskt förtjänar.
Läs mer om barnböcker med mera av Alexandra Sundqvist
