Konsert
Musik av Jaoquín Rodrigo, Ludwig van Beethoven och andra
Scen: Trädgården, Stockholm.
Beethovens “Eroica” och gitarrkonserten “Concierto de Aranjuez” – det är klassiska paradnummer som inleder den åttonde upplagan av den två dagar långa festivalen Gränslandet. Vid det här laget en älskad sensommartradition i den avslappnade popträdgården under Skanstullsbron. Kanske inte fullt så inbjudande den här gången med nymodigt påsförbud, kroppsscreening och regnstänk i ölglasen. Men ändå. Det är något alldeles speciellt att framföra en Beethovensymfoni under tunnelbanans mullret.
En grupp skickliga musiker har gått samman för att bilda SYMFONIORKESTRAN med versaler. Med några repetitioner bakom sig häpnade de mig 2018 när de levererade “Symphony of Fate” som jag aldrig hade hört den förut. Och nu med samme Christian Karlsen vid skrivbordet – den enorma “Eroica”. En gränsbrytande upplevelse ända till den postrevolutionära vändningen av 1800-talet. En hermeneutisk tolkning som utstrålade just de förnimmelser och upplevelser som kändes vid den tiden, men med den förfinade kulturella patinan bortskrapad.
Sådana paradoxer och överraskningar tillhör Gränslandet. Oförklarligt nog saknar festivalen stöd från Kulturrådet (vad är den till för?). Därav årets relativa frånvaro av nyskriven (och dyrare) musik. Ett orkesterstycke av brittiska Anna Clyne spelas på lördag. I övrigt är det bara Matthew Peterson från den svenska tonsättarkåren som anlitas, närmare bestämt som orkesterarrangör. Här är det Berwaldhallen som har satt standarden, med sina många radiosymfoniska samarbeten med svenska popartister.
På Gränslandet var det Molly Hammars tur att bära den stora orkesterkostymen, som passar hennes vidsträckta röst. Men också hennes mer lyriska sida som “I fönstret på andra sidan gatan”. Mest kraftfull fungerar kombon i “Love me blind” med pompösa trombonpartier (men utan mamma Mimmi Hammar, trombonist).
Vackrast av allt denna fredagskväll var Jacob Kellermanns fantastiska spel i Rodrigos älskade gitarrkonsert. Särskiljande och färgstark, ibland hypnotisk, ibland kraftfull. En blind mästares verk. Här tillsammans med en dito döv.
Läs mer:
Jacob Kellermann: En konsert är mer än de toner som hörs
