För att lagföra enskilda och tydliggöra statens ansvar har ett antal tillfälliga nämnder och domstolar inrättats över tid. Utöver det har även permanenta domstolar inrättats, såsom Internationella brottmålsdomstolen (ICC) i Haag.
Alla militära operationer ska planeras och genomföras i enlighet med de fyra huvudprinciper som följer av krigets lagar. Dessa är principerna om proportionalitet, distinktion, militär nödvändighet och undvikande av onödigt lidande. Detta ställer höga krav på god förmåga att planera och genomföra militära insatser, vilket även i det förberedande skedet innefattar insamling och analys av underrättelseinformation.
Attacker på civila anläggningar och infrastruktur kan vara förenliga med internationell rätt om dessa används av den andra parten i kriget. Typiska exempel på detta kan vara järnvägar eller bränsletankar som kan användas för både civila och militära ändamål.
De frågor som aktualiseras i sådana sammanhang är om åtgärden står i proportion till syftet, det vill säga om det lidande den orsakar civilbefolkningen motiveras av den militära fördel den utgör, och om den är militärt nödvändig. Det finns dock byggnader som åtnjuter absolut skydd såsom sjukhus och visst kulturarv av stor betydelse.
Det ligger i sakens natur att parterna i en väpnad konflikt framhåller motpartens förkastliga agerande och samtidigt bagatellisera misstag begångna av sina egna krafter. Anklagelser om handlingar som strider mot internationell rätt och rena krigsförbrytelser ingår nu regelbundet i informationskrigföring. Stor försiktighet måste därför iakttas när möjliga folkrättsbrott i pågående konflikter diskuteras.
Ofta kan ansvar inte utkrävas förrän långt efter att gärningen har ägt rum.
I sista hand det är jurister i form av advokater, åklagare och domare som ska utreda och bedöma varje enskild gärning. Ofta kan ansvar inte utkrävas förrän långt efter att gärningen har ägt rum.
När det gäller konflikten i Gaza kan man konstatera att folkrätten ger staten Israel ett tydligt mandat att försvara sig. Detta följer, om inte annat, av common law-regeln om självförsvar. Denna rättighet betyder dock inte att staten Israel kan avstå från krigets lagar.
Följaktligen måste varje militär operation som utförs av de israeliska styrkorna vara förenlig med de fyra huvudprinciperna. Det förtjänar också att påpekas att rätten till självförsvar endast gäller i syfte att förhindra eller möta ett pågående eller förestående angrepp. Det går därför inte att motivera vedergällning med självförsvar.
Utan att föregripa den rättsliga process som kommer att följa av konflikterna i Gaza, måste man utifrån vad som är känt idag konstateras att flera av både Hamas och Israels militära insatser bör utredas. Som exempel kan nämnas Hamas-attacken 7 oktober 2023 och bombningen i Tel Aviv den 18 augusti 2024. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) har israeliska styrkor genomfört hundratals attacker mot sjukvård i Gaza under kriget, en verksamhet som måste skyddas enligt folkrätten. Ett annat exempel är den israeliska attacken mot al-Tabieen-skolan i centrala Gaza den 10 augusti 2024.
Med viss förvåning noterar vi att många, även utbildade jurister, snabbt kommer fram till vad som är krigsförbrytelser och vad som inte gör det.
De utredningar som kan bli aktuella bör ledas av FN och utföras av oberoende experter. Krigsförbrytelser, oavsett vem som är gärningsmannen, ska utredas och prövas sakligt och objektivt. Om det finns sannolika skäl att militär personal eller politisk ledning har begått brott mot krigets lagar ska dessa prövas av domstol.
Med viss överraskning vi konstaterar att många, även utbildade jurister, snabbt kommer fram till vad som är krigsförbrytelser och vad som inte gör det. Inte sällan tycks dessa slutsatser vara färgade av politiska åsikter och ibland till och med förutfattade meningar om endera sidan. Det finns förstås mörka krafter som tjänar på att tonen är hög. Vi har därför alla ett ansvar att hålla debatten så förnuftig och saklig som möjligt.
Budskap som antyder att de internationella institutionerna inte fungerar utgör ett hot mot denna legitimitet.
Det är lätt att få intrycket att krigets lagar har förlorat sin relevans eftersom de inte följs fullt ut. Inte minst sprids denna bild i sociala medier. Ännu mer olyckligt är att det sprids en bild av att internationella institutioner agerar utifrån en förutbestämd politisk agenda. När chefsåklagaren vid ICC i våras meddelade att han vill gripa tre högt uppsatta Hamas-ledare samt Israels premiärminister och försvarsminister misstänkta för krigsförbrytelser blev det ett stort uppståndelse och många – inklusive världsledare – uttalade sig på ett sätt som inte är till fördel för internationell rätt som sådan.
Det är av stor betydelse att vi i Sverige och övriga västvärlden värnar om folkrättens principer och det internationella rättssystemets legitimitet. Budskap som antyder att de internationella institutionerna inte fungerar utgör ett hot mot denna legitimitet.
Ingen ska kunna gå ifrån ansvaret för folkrättsbrott oavsett nationalitet, religion eller etnicitet. I slutändan resulterar en tolerans för brott mot folkrätten i minskat skydd för vår egen militära personal såväl som civilbefolkningen.
Läs fler artiklar från DN Debatt.
