Det var Sveriges energi- och industriminister Ebba Busch som stod för sommarens underdrift. Tidpunkten var en sen fredagseftermiddag i julinyhetscykelns motsvarighet till att begrava en hund på en plats i mycket mediaskugga.
Vad handlade lektionen om? Vi tar det från början.
27 juni skickar regeringen där Busch är mest ansvarig för energi- och klimatpolitiken i Sveriges uppdaterade nationella energi- och klimatplan till EU-kommissionen. Det låter precis lika tråkigt som det är, för budskapet i den 328 sidor tjocka säkringen är enkelt: regeringen medger att den kommer att misslyckas med att nå flera av EU:s klimatmål. Det är, förutom ett brott mot lagen, en djup skam. Grundorsaken är den mycket omtalade reformen med minskade bränslereduktionskrav, som i ett slag ökade Sveriges utsläpp av växthusgaser eftersom den inte ersattes med andra åtgärder för att minska utsläppen från transporter tillräckligt snabbt.
Vi är – som klimatforskaren Johan Rockström uttrycker det – på väg att lämna ‘livets korridor’
Nyheten om detta nationella fiasko får ungefär lika lite uppmärksamhet som andra nyheter tenderar att få uppmärksamhet vid den här tiden på året. Ett av undantagen är DN:s ledarsida som helt riktigt konstaterar att Sverige nu definitivt gått från att vara en föregångare till att bli en bromskloss i EU:s klimatarbete. Istället för att leda utvecklingen i den gröna omställningen har Ebba Busch och Ulf Kristersson valt att sitta i knät på de vetenskapsförnekande konspirationsteoretikerna i Sverigedemokraterna, vars politik kort och gott är att öka de svenska utsläppen istället för att sänka dem.
Detta är själva innehållet i Ebba Buschs läxa. Det går helt enkelt inte att föra en rationell klimatpolitik tillsammans med ett parti som består av klimatförnekare.
Så kom söndagen den 21 juli, två dagar efter att Ebba Busch tagit med sig läxorna på semestern. Denna dag var, meddelade EU:s klimattjänst Copernicus, den hetaste som någonsin registrerats på jorden. Även detta är följdriktigt. Som en konsekvens av mänskliga utsläpp är världen nu lika varm som den var för 125 000 år sedan. Vi är – som klimatforskaren Johan Rockström uttrycker det – på väg att lämna ”livets korridor”, det vill säga den klimatstabilitets tidevarv där förutsättningarna för vår civilisation både skapades och utvecklades.
Konkret har detta uttryckt sig på flera sätt under sommaren. I Sverige ligger bilar nedgrävda i vattenmassor och skyfall spräcker körbanorna på de europeiska vägarna. Avföring och toalettartiklar sköljs ut i vattnet när människor badar.
I andra länder torkar hela sjöar upp, medan skogar brinner. Över hela världen slås temperaturrekord kontinuerligt och antalet extrema temperaturhändelser överstiger vad forskare tidigare sett eller trodde var möjligt. Samtidigt plöjer fossilbränsleföretag mer pengar på nya olje- och gasfyndigheter än de gjort sedan Parisavtalet 2015.
Ju mer obestridliga tecknen på krisen blir, desto mer sprider sig tystnaden. Fler och fler människor famlar efter nya sätt att ta sig ur detta till synes hopplösa existentiella tillstånd av extremer.
‘Den som tappar hoppet på händelser är en feg, men den som hoppas på människan och hennes villkor är en dåre.’
“Hoppet gör comeback”Michelle Obama sa vid USA:s demokratiska konvent denna vecka. Och det kan man säga. I sin nya bok “Hope!” författaren Per Wirtén gör ett lovvärt försök att hitta vägar framåt för vad han kallar “hoppets princip”. Även flera av de som talade i årets “Sommar” i P1 har på olika sätt försökt ladda detta slitna ord med ny och meningsfull betydelse. Regissören Suzanne Osten berättade om hur det är motståndet i världen som ger energi och lust. Den evige optimisten Lasse Berg fann hopp i människans inre natur, den kooperativa, som ska få oss att överleva. Författaren Judith Kiros föreställde sig att döden och förlusten ger oss de levande ett uppdrag: att förverkliga en värld där det förlorade kunde ha fortsatt att existera – helt enkelt föreställa sig en annan värld som vi tillsammans agerar för att skapa, även om vi aldrig kommer att göra det. uppleva det. Hoppas här blir en livsstil; en klar konfrontation med världen, inte en rationell sammanställning av möjliga resultat.
I sin bok hänvisar Per Wirtén till det berömda citatet av den franske författaren Albert Camus: “Den som tappar hoppet i händelser är en feg, men den som hoppas på människan och hennes villkor är en dåre.”
40 miljarder. Det var priset för Ebba Buschs läxa – samt räkningen som svenska skattebetalare nu får betala
Den svenska klimatplanen är också, hur prosaisk det än låter, en del av detta existentiella drama. Den orealistiska politik som regeringen för på klimatområdet – det senaste är ett förslag till avskaffa flygskatten – är ett sätt att bryta ner den frihet som är förutsättningen för hopp. Det dränerar livet på luft, gör oss deprimerade, förtvivlade, förtvivlade. Även tankesmedjan Timbro verkar ha tröttnat. Regeringens populistiska klimatpolitik är en sjunka, skrev Thea Erlandsson under sommaren.
Historien om Ebba Buschs dyra läxor slutar måndagen den 22 juli – en dag som av en slump slog det tidigare värmerekordet från söndagen. Idag kan DN:s Pia Gripenberg berätta att Sverige är det enda EU-land som inte begärt pengar från EU:s gigantiska coronafond. Anledningen är att Sverige efter den minskade nedsättningsskyldigheten inte längre uppfyller villkoren för att få några pengar från fonden.
Totalt handlar det om 40 miljarder kronor – pengar som Sverige hade kunnat använda till investeringar främst i digitalisering och konstruktivt klimatarbete.
40 miljarder. Det är priset för Ebba Buschs hemläxa – samt vad svenska skattebetalare nu får betala för att hon och hennes ministerkollegor gett en rad fantaster från Sverigedemokraterna fria händer i regeringskansliet.
“Att ställa frågan om den absurda världen är att fråga: ‘Ska vi bli förtvivlade utan att göra något åt det?’ Jag antar att ingen ärlig person skulle svara ja på det”, skriver Albert Camus.
En minst sagt existentiell minnesbugg. Kommer Ebba Busch att ta till sig det?
Läs fler spalter av Björn Wiman. Prenumerera även på nyhetsbrevet Kulturvecka med Björn Wiman som kommer i din brevlåda varje torsdag.
