Foto: KARAMALLAH DAHER / REUTERS
Kassem Hamadé
Tidigt på morgonen väcktes libaneser av intensiva israeliska flygangrepp mot misstänkta Hizbollah-mål söder om floden Litani i södra Libanon. Över gränsen vaknade israeler i norra Israel av ljudet av explosioner och varningssirener, även i Tel Aviv, när 320 Katyusha-raketer och drönare avfyrades från Libanon mot mål i Israel.
Israel säger att de har slagit tillbaka en storskalig Hizbollah-attack mot mål i Israel. Hundratals attackplan genomförde luftangrepp mot mål i Libanon och förstörde hundratals avfyrningsramper, enligt Israel.
Hizbollah publicerade tre meddelanden i snabb följd: “Vi har genomfört en framgångsrik hämnd för mordet på martyren Fouad Shokr.” Det är denna hämnd som nu har fått hela regionen att hålla andan.
Är det över?
Den 27 juli exploderade en raket på en fotbollsplan i byn Majdal Shams på de israeliskt ockuperade Golanhöjderna och dödade tolv minderåriga. Israel lovade hämnd. Den 30 juli dödade Israel Hizbollahs befälhavare och nummer två i hierarkin, Fuad Shukr, i ett bostadshus i Beiruts södra förorter.
Detta kom bara timmar efter ett löfte från USA:s utrikesminister Antony Blinken till Libanons premiärminister Najib Mikati att Israels “hämnd” inte skulle drabba Beirut eller dess södra förorter.
Hizbollah har konsekvent förnekat ansvaret för massakern i Majdal Shams och lovat att hämnas mordet på dess befälhavare Fuad Shukr. Dagen efter Shukrs mord dödades Hamasledaren Ismail Haniya i Teheran.
Sedan dess har USA skickat flera krigsfartyg till Medelhavet, medan människor i Libanon, Israel och hela regionen har väntat och oroat sig för den utlovade hämnden – eller för dagen efter hämnd.
Nu råkar båda sidor – Hizbollah och Israel – välja att utföra sina “repressalier” nästan samtidigt. Hizbollah säger att de attackerade med mer än 300 raketer och drönare, och Israel svarade med intensiva flygangrepp mot södra Libanon. Men det är inte över.
Hizbollah, som den 8 oktober öppnade en “stödfrontlinje” för Gaza och Hamas, vill undvika ett storskaligt krig. De främsta anledningarna är att Libanon har drabbats av en djup ekonomisk kris sedan 2019 och att libaneserna inte är överens om kriget. Om samma scenario som i Gaza upprepas i Libanon riskerar landet total kollaps.
Även i Israel har man följt spelreglerna mot Hizbollah och visat vilja och tålamod att inte starta ett storskaligt krig av två anledningar: amerikansk ovilja att ta itu med ännu ett stort krig, bortom Gaza och Ukraina, och Israels oro för Hizbollahs precisionsstyrda missiler som kan skada Israel.
I morse skickade Libanons premiärminister ett meddelande till en liten krets där han skrev: ”Tack gode Gud. Det är över för den här gången. Om samtalen i Egypten om Gaza lyckas är hela kriget över.”
I Israel har armén visat en stark önskan att avsluta sin militära operation i Gaza, men inte premiärminister Benjamin Netanyahu. Han vill se “en total seger”. Samtalen i Egypten är avgörande.
Allt som krävs för att stoppa ett storskaligt krig och för att samtalen ska lyckas är ett mirakel – ett amerikanskt sådant som sätter stopp för kriget i Gaza. Bara det kan rädda regionen.
I kväll håller Hizbollahs ledare Hassan Nasrallah ett tv-tal där han ska förklara vilka mål som attackerades och hotar att fortsätta sitt stöd till Hamas och Gaza så länge kriget i Gaza fortsätter. Annars kommer repressalier att följa varandra och så småningom kan hela regionen dras in i ett fullskaligt krig.
