Det är inte första gången. Sedan Hamas terrorattack den 7 oktober förra året har Hizbollah ständigt skickat missiler söderut från sina baser i Libanon. Tusentals människor i norra Israel har tvingats bort från sina hem. Israel har i sin tur svarat med attacker mot Hizbollahs positioner runt om i Libanon, inklusive i huvudstaden Beirut där Fouad Shukr, militärrådgivare till organisationens högsta ledare, dödades förra månaden.
Exakt vad hände på natten till söndagen är oklart. Enligt Israel var det en förebyggande attack som stoppade massiva raketattacker från Hizbollah. Det avfärdas av milisen. Vad som händer nu är också oklart. Hizbollah talar om den “första fasen”, men säger också att den här omgången är över.
Ett fullskaligt krig mellan Israel och Hizbollah, samt en upptrappning av konflikten med dess sponsor Iran, har hittills undvikits. Detta måste också fortsätta att vara framgångsrikt.
Att utlösa ett storkrig i Mellanöstern där Israel står ensamt var tydligen ett av målen med den förkastliga terrorattacken.
På söndagen kom Israeliska representanter till Egypten, där förhandlingarna om vapenvila i Gaza fortsätter. Ett avtal borde vara närmare än någonsin. USA:s utrikesminister Antony Blinken meddelade förra veckan att premiärminister Benjamin Netanyahu hade accepterat ett amerikanskt erbjudande.
Det bör nog tas med en nypa salt tills Netanyahu faktiskt skriver under ett avtal. Det finns också betydande tvivel om huruvida Hamas vill gå hela vägen.
Lördagskvällens skottväxling mellan Hizbollah och Israel har i alla fall – tack och lov – inte satt stopp för fortsatta förhandlingar.
Anledningen till det ett storkrig mellan Israel och Hizbollah, som även skulle involvera Iran, hittills har kunnat undvikas är att ingen av aktörerna vill ha det.
Hizbollahs agerande görs för att milisen vill visa sympati med Hamas. Ledarna i Teheran bryr sig också om det. Israel har tvingats svara. Men ingen ville att det skulle snurra utom kontroll.
De enda som faktiskt vill att det är Hamas. Att utlösa ett storkrig i Mellanöstern där Israel står ensamt var tydligen ett av målen med den förkastliga terrorattacken.
Det borde de inte få. Allt fokus måste ligga på att undvika en eskalering på gränsen mellan Israel och Libanon, uppnå en vapenvila i Gaza, säkerställa att nödhjälp når civila och frigivning av gisslan.
Läs också:
DN:s redaktion: Låt alla föräldrar andas ut
Amanda Sokolnicki: Alla tittade på Harris – ingen såg vad tyskarna gjorde under tiden
