Klipp vid sugklocka minskar skador men vården gör olika

Att bryta in slidan är en rädsla för många kvinnor som föder barn. Förstagångsföderskor som förlossas med hjälp av sugkopp är den grupp som löper störst risk för allvarliga skador, säger Sophia Brismar Wendel, överläkare på kvinnokliniken på Danderyds sjukhus.
På en färgglad modell av kvinnans bäckenbotten visar hon hur trycket från bebisens huvud kan bli så starkt på vägen ut att huden och musklerna i underlivet går sönder.
– En total skada från slidan till ändtarmen är den allvarligaste formen av skada. Det är ovanligt men kan ge svåra problem som analinkontinens och smärta vid samlag, säger Sophia Brismar Wendel.

Hon är initiativtagaren till studien som visar att ett klipp i buken minskar risken för allvarliga skador med 50 procent om kvinnan är förstagångsföderska och förlossas med sugkopp.

Idag används sugklockor vid ungefär var tionde förlossning om kvinnan är förstagångsföderska. Cirka 11 procent av de födande i den här gruppen har omfattande bristningar från slidan till ändtarmsmuskeln, så kallade ringmuskelskador, säger Sophia Brismar Wendel.
När det kommer till klippning gör förlossningskliniker väldigt olika. Användningen av klipp varierar från 10 till 80 procent på olika kliniker vid sugklockaförlossningar, visar data från graviditetsregistret.
Enligt Sophia Brismar Wendel beror den stora variationen både på tradition och på att klip hade ett dåligt rykte i Sverige.
För det finns också baksidor. Klämmor orsakar i sin tur skador på mediastinums muskler motsvarande en så kallad grad två-rivning. Om trasiga muskler inte repareras och läkas ordentligt kan det orsaka problem som en känsla av stramhet i buken och mindre känsel vid penetrerande sex.

De har mödravård senaste tio åren gjort ett kunskapslyft när det gäller att diagnostisera och sy grad-två-bråck. Nu behöver vården också bli bättre på att sy klipp, säger Sophia Brismar Wendel.
– Vanan att sy klämmor är inte så stor eftersom klämmor till stor del har försvunnit som en rutinåtgärd. Det är ett jobb vi måste göra.

Rekommendationen för förlossningsvården från landets experter är nu att erbjuda ett klipp om kvinnan på förlossningsrummet är förstföderska och det är troligt att förlossningen avslutas med en sugkopp, säger Sophia Brismar Wendel.

Med tanke på alla omständigheter, hur ska kvinnor som är på väg att föda sitt första barn tänka när de får detta erbjudande?
– Behöver du leverera med sugkopp så har din risk att få en allvarlig skada ökat så mycket att en klämma rekommenderas. Du är mer benägen att få mycket besvär av en ringmuskelskada än av ett skärsår.
Sophia Brismar Wendel tillägger att man bör ta hänsyn till att andra gradens bristningar också är vanliga hos förstföderskor som förlossas med sugkopp. Än så länge verkar ett aktivt klipp inte ställa till med mer problem än en motsvarande bristning som uppstår spontant, säger hon.
Detta utreds just nu i en ettårsuppföljning där kvinnornas upplevelse av ett klipp studeras. Ett första delresultat visar att de som klipptes hade mer smärta de första veckorna efter förlossningen.
– Men ett år senare syns ingen skillnad när det gäller sexuell funktion, upphetsningsförmåga, orgasm eller känsla av stress inför sitt sexliv enligt våra preliminära beräkningar, säger Sophia Brismar Wendel.

Varför är klippning en känslig fråga inom mödravården?
– Jag tror att klipp upplevs som känsliga för att man aktivt orsakar kvinnan en skada. Nu när vi har evidensbaserad forskning att utgå ifrån tror jag att det här blir lättare att prata om.