Färre par träffas på jobbet i dag än för 30 år sedan. Det visar data från SCB som Jesper Lindmarker, doktorand vid Linköpings universitet, plockade upp. Under 1990-talet arbetade runt 7,5 procent av svenskarna på samma jobb innan de blev ihop. 2010 hade siffran sjunkit till 6,5 procent.
– Jag forskar i första hand om parbildningsmönster. Vilka människor i samhället umgås med varandra, vilka högutbildade blir tillsammans med de mindre utbildade, vilka invandrargrupper umgås med varandra? Det är ett sätt att förstå hur gränserna ser ut i dagens samhälle, inte minst för integration.
Hans forskning är en del av ett större projekt som undersöker hur parningsmönster förändras över tid. Inga resultat har publicerats eller peer-reviewed, vilket innebär att slutsatserna hittills bör tas med en nypa salt.
Forskargruppen i Linköping pekar på två faktorer som de tror främst har lett till nya mönster av parbildning: etableringen av nätdejting med appar som Tinder och Hinge, samt ökad invandring.
– Vi träffas i mycket större utsträckning på nätet än på 90-talet. Vad har vi ersatt, var träffar vi inte längre våra partners? Det finns forskning i USA som pekar på att nätdejting har ersatt möten genom nätverk som vänner, skola och arbete, säger han.
Jesper Lindmarker tar upp två hypoteser som kan förklara konsekvenserna av att allt fler träffas på nätet. En är att plattformar och appar ger tillgång till ett bredare utbud, vilket i sin tur öppnar för möjligheten att träffa och dejta ett bredare spektrum av människor. Men det finns också anledning att tro på den motsatta utvecklingen.
– Det kan också vara lättare att hitta någon som är ännu mer lik dig i slutändan, säger han.
Den allmänna regeln inom parningsmönster är nämligen att gillar gillar gillar, lite som det gamla ordspråket tårta söker en kompis föreslår.
– Du gillar att träffa någon som liknar din ålder, utbildning, klassbakgrund, kulturell bakgrund och så vidare. Det är en av anledningarna till att människor träffas på jobbet.
Begreppet kallas homogami och beskriver förhållandet mellan par som är lika. Men stora likheter är inte det enda som garanterar en bra matchning.
– Jag tänker gärna på det då man behöver både likhet och olikhet för en bra relation. Det krävs tillräcklig likhet för att kunna bära varandras olikheter. Det är de som underblåser relationen och gör den intressant.
Studien beräknas vara klar om ett år, men forskargruppen hoppas kunna presentera nya resultat under tiden.
En av dem finns kvar mest spännande frågor, tycker Jesper Lindmarker.
– En viktig följdfråga är om det har förändrat vilka vi träffar? Det är intressant eftersom det får verkliga konsekvenser för samhällsutvecklingen. Vi vet att vi blandar, inte minst de som är födda i Sverige med de som har utländsk bakgrund. Det påverkar hur vi identifierar oss, hur vi ser varandra.
Vad de kommer fram till återstår att se.
– Det går inte att säga klart i dag. Men det är en fråga värd att arbeta vidare med.
Läs mer: Poliserna Ema och Magnus blev kära på jobbet
