<
div data-link-category=”article”>
– Det började för drygt tio år sedan, när min professor fick konstiga mätvärden som borde vara omöjliga där nere i djuphavet. Han antog att utrustningen var trasig och bad att få den kontrollerad. Men teknikerna intygade gång på gång att det fungerade som det skulle, säger Danielle de Jonge, marinbiolog på The Scottish Association for Marine Science till DN.
Forskargruppen var ombord på ett fartyg i Stilla havet för att studera djurlivet på cirka 4 000 meters djup. Området kallas för Clarion-Clipperton-zonen. Där nere längst ner finns världens största kända avlagringar av så kallade polymetalliska knölar. Det är klumpar i potatisstorlek som innehåller de eftertraktade metallerna mangan, nickel, kobolt och koppar – som behövs till exempel för att tillverka elbilsbatterier, pekskärmar, vindkraftverk och solceller.
<strong>Det gjorde forskarna</strong> rutinmätningar av syrehalten i bottensediment. Det är ett vanligt sätt att studera biologisk aktivitet, förklarar Danielle de Jonge.
– Man kan jämföra det med att mäta syrehalten i ett slutet rum där det sitter många och läser. Om de plötsligt börjar hoppa upp och ner förbrukar de mer syre, och då sjunker nivån snabbare. Det ger ledtrådar om vad som händer i den miljö du studerar.
Men syrehalten sjönk inte i forskarnas bottenprover. Den steg. Och det borde inte vara möjligt i totalt mörker, där det inte finns några växter som kan bilda syre genom fotosyntes.
<div class="picture picture--placeholder" style="padding-bottom:149.8829%">
<img class="picture__img" src="https://static.bonniernews.se/gcs/bilder/dn-mly/cc487184-3ea7-4279-9cc6-af577aded217.jpeg?interpolation=lanczos-none&downsize=520:*&output-quality=80" srcset="https://static.bonniernews.se/gcs/bilder/dn-mly/cc487184-3ea7-4279-9cc6-af577aded217.jpeg?interpolation=lanczos-none&downsize=520:*&output-quality=80 520w, https://static.bonniernews.se/gcs/bilder/dn-mly/cc487184-3ea7-4279-9cc6-af577aded217.jpeg?interpolation=lanczos-none&downsize=1040:*&output-quality=60 1040w" sizes="520px" alt="Danielle de Jonge, marinbiolog vid The Scottish Association for Marine Science."/>
</div>
Forskarna gjorde upprepade mätningar för att utesluta alla möjliga felkällor, som luftbubblor eller syrerikt vatten som kommer från ytan. Men de fick hela tiden samma förbryllande mätvärden.
Till slut gav de upp och gömde undan sina resultat.
<strong>För några år sedan</strong> gav forskarna möjlighet att göra en ny expedition. De kompletterade utrustningen med en annan typ av mätinstrument, för att kunna studera syrehalten på fler sätt.
De första mätningarna gav dock samma märkliga resultat som tidigare. Danielle de Jonge minns att hennes professor blev ganska irriterad.
Men när det andra instrumentet också visade att mängden syre i proverna ökade började stämningen förändras.
– Nu hade vi två oberoende mätmetoder som visade samma sak. Då tvingades vi inse att det inte var fråga om mätfel utan att det verkar finnas något där nere i mörkret som producerar syre. Det var helt fantastiskt.
<div class="picture picture--placeholder" style="padding-bottom:149.8829%">
<img class="picture__img" src="https://static.bonniernews.se/gcs/bilder/dn-mly/e45c04f7-c01f-4b36-b2ce-9de3717ade69.jpeg?interpolation=lanczos-none&downsize=520:*&output-quality=80" srcset="https://static.bonniernews.se/gcs/bilder/dn-mly/e45c04f7-c01f-4b36-b2ce-9de3717ade69.jpeg?interpolation=lanczos-none&downsize=520:*&output-quality=80 520w, https://static.bonniernews.se/gcs/bilder/dn-mly/e45c04f7-c01f-4b36-b2ce-9de3717ade69.jpeg?interpolation=lanczos-none&downsize=1040:*&output-quality=60 1040w" sizes="520px" alt="Danielle de Jonge och hennes kollega Alycia Smith förbereder utrustning som kan mäta syrehalt på botten."/>
</div>
<strong>Exakt hur det görs</strong> är fortfarande en gåta. Syreproduktionen fortsätter även om sedimentproverna behandlas med gift som dödar allt liv, så det kan inte vara någon form av bakterier. Enligt forskarna är den mest troliga förklaringen istället själva knölarna. De verkar fungera som batterier i havsvattnet. Det bildas en elektrisk spänning mellan de olika metallerna på deras yta, som kan dela vattnet till väte och syre genom så kallad elektrolys. Reaktionen kan också underlättas av att knölarna innehåller mangan, en metall som används för att påskynda elektrolysen.
Forskargruppen publicerade nyligen sina resultat i tidskriften <a target="_blank" href="https://www.nature.com/articles/s41561-024-01480-8" rel="noopener">Naturgeovetenskap</a>som bl.a <a target="_blank" href="https://www.aktuellhallbarhet.se/miljo/vatten-och-hav/forskare-ovantade-upptackten-kan-paverka-djuphavsgruvor-valdigt-stort-fragetecken/" rel="noopener">Aktuell hållbarhet</a> och <a target="_blank" href="https://fof.se/artikel/upptackt-av-morkt-syre-kan-forsena-djuphavsgruvbrytning/" rel="noopener">Forskning och framsteg</a> har rapporterat om. Studien har väckt stor uppmärksamhet och många forskare beskriver den som en <a target="_blank" href="https://www.scientificamerican.com/article/dark-oxygen-discovered-coming-from-mineral-deposits-on-deep-seafloor/" rel="noopener">banbrytande upptäckt</a>. Några har också kontaktat oss och sagt att de fått liknande resultat, men ansett det som misslyckade mätningar.
<div class="picture picture--placeholder" style="padding-bottom:56.25%">
<img class="picture__img" src="https://static.bonniernews.se/gcs/bilder/dn-mly/f72110e7-6caa-43c9-82c5-8e609411d9b7.jpeg?interpolation=lanczos-none&downsize=520:*&output-quality=80" srcset="https://static.bonniernews.se/gcs/bilder/dn-mly/f72110e7-6caa-43c9-82c5-8e609411d9b7.jpeg?interpolation=lanczos-none&downsize=520:*&output-quality=80 520w, https://static.bonniernews.se/gcs/bilder/dn-mly/f72110e7-6caa-43c9-82c5-8e609411d9b7.jpeg?interpolation=lanczos-none&downsize=1040:*&output-quality=60 1040w" sizes="520px" alt="En klump av ädla metaller har plockats upp från flera tusen meters djup i den del av Stilla havet som kallas Clarion-Clipperton-zonen. En ny studie visar att den elektriska spänningen som uppstår på ytan av de så kallade knölarna kan bidra till produktionen av syre i djuphavets totala mörker."/>
</div>
– Grundforskningsmässigt är det oerhört spännande. Men än så länge väcker deras studie fler frågor än den besvarar. Det visar att vi fortfarande har mycket att lära om den här miljön, säger Thomas Dahlgren, marinbiolog och forskare vid Göteborgs universitet och vid norska forskningsinstitutet Norce i Bergen.
Det är känt att djuphavsområdena redan är ganska väl syresatta av vatten från polerna. En viktig fråga att klargöra är om tillskott från en lokal syreproduktion kan ha någon betydelse för de organismer som lever där nere – och i så fall vad det skulle innebära om knölarna plockas upp och syretillskottet försvinner. Dessutom finns det organismer som kan dra nytta av det väte som bildas vid elektrolys, påpekar Danielle de Jonge.
– Det finns helt klart ett stort behov av mer forskning kring detta, säger Thomas Dahlgren.
<div class="picture picture--placeholder" style="padding-bottom:66.5104%">
<img class="picture__img" src="https://static.bonniernews.se/gcs/bilder/dn-mly/2b64923d-cb06-468f-b8ce-406f315b2074.jpeg?interpolation=lanczos-none&downsize=520:*&output-quality=80" srcset="https://static.bonniernews.se/gcs/bilder/dn-mly/2b64923d-cb06-468f-b8ce-406f315b2074.jpeg?interpolation=lanczos-none&downsize=520:*&output-quality=80 520w, https://static.bonniernews.se/gcs/bilder/dn-mly/2b64923d-cb06-468f-b8ce-406f315b2074.jpeg?interpolation=lanczos-none&downsize=1040:*&output-quality=60 1040w" sizes="520px" alt=""Every time we Thomas Dahlgren, deep-sea marine biologist, on board the research vessel Skagerak."/>
</div>
<strong>Men kanadensaren</strong> företaget The Metals Company, som inom kort planerar att lämna in en ansökan till FN:s havsbottenmyndighet ISA om att börja exploatera området, har inte reagerat positivt. De har till stor del finansierat den nya studien, som ett led i deras arbete med att ta fram ett vetenskapligt underlag som beskriver hur exploateringen skulle kunna påverka livsmiljön på havsbotten.
Bolaget har i flera uttalanden <a target="_blank" href="https://metals.co/tmc-statement-on-claims-of-dark-oxygen-production/" rel="noopener">ifrågasatte forskarnas skicklighet</a> och indikerade också att den vetenskapliga tidskriften Nature Geoscience, som publicerade studien, genomför en kampanj mot utvinning av mineraler från havsbotten.
– Det är en riktigt dåligt genomförd studie, rent nonsens. Det var väldigt förvånande att det överhuvudtaget publicerades, säger företagets vd Gerard Barron när DN når honom via videolänk i Japan, där han är på besök för att utveckla framtida samarbeten kring bearbetning av knölar.
<div class="picture picture--placeholder" style="padding-bottom:62.4479%">
<img class="picture__img" src="https://static.bonniernews.se/gcs/bilder/dn-mly/9a3119ad-2bb7-4d49-9fa8-dea4cf07bcaa.jpeg?interpolation=lanczos-none&downsize=520:*&output-quality=80" srcset="https://static.bonniernews.se/gcs/bilder/dn-mly/9a3119ad-2bb7-4d49-9fa8-dea4cf07bcaa.jpeg?interpolation=lanczos-none&downsize=520:*&output-quality=80 520w, https://static.bonniernews.se/gcs/bilder/dn-mly/9a3119ad-2bb7-4d49-9fa8-dea4cf07bcaa.jpeg?interpolation=lanczos-none&downsize=1040:*&output-quality=60 1040w" sizes="520px" alt="Gerard Barron, vd för The Metals Company, ombord på fartyget Hidden Gem."/>
</div>
Det är en olycklig reaktion, säger Staffan Danielsson. Han är biolog och expert på Klimat- och näringsdepartementet och har insyn i det arbete som bedrivs inom FN:s havsbottenmyndighet som ska bedöma miljökonsekvenserna av djuphavsbrytning.
– Studien har granskats och publicerats i en välrenommerad tidskrift. Om företaget vill motbevisa det kan de hänvisa till annan forskning som visar att det inte stämmer. Det är så vetenskapen utvecklas, inte för att man bara tycker att något är olämpligt.
<strong>Thomas Dahlgren</strong>som också fick delar av sin forskning finansierad av The Metals Company, håller med:
– I mina ögon är det ett stort misstag från företagets sida. Det är den sämsta hanteringen de kan göra överhuvudtaget. De ska vara stolta över denna forskning, som de själva bidragit till att finansiera, istället för att misskreditera forskarna. Jag tror att det kan minska deras möjligheter att engagera seriösa forskare med hög trovärdighet i framtiden.
<div class="picture picture--placeholder" style="padding-bottom:75.0521%">
<img class="picture__img" src="https://static.bonniernews.se/gcs/bilder/dn-mly/599caf01-d2d7-430b-9f43-f65df27367a9.jpeg?interpolation=lanczos-none&downsize=520:*&output-quality=80" srcset="https://static.bonniernews.se/gcs/bilder/dn-mly/599caf01-d2d7-430b-9f43-f65df27367a9.jpeg?interpolation=lanczos-none&downsize=520:*&output-quality=80 520w, https://static.bonniernews.se/gcs/bilder/dn-mly/599caf01-d2d7-430b-9f43-f65df27367a9.jpeg?interpolation=lanczos-none&downsize=1040:*&output-quality=60 1040w" sizes="520px" alt="De metallhaltiga knölarna plockas upp en efter en från ett bottenprov, på skeppet James Cook. Knölar med fästa djur placeras separat i kallfiltrerat havsvatten för fotografering och provtagning i labbet."/>
</div>
Daniell de Jonge konstaterar att hennes grupp trots allt har kunnat publicera sin studie och att den visar oberoende av finansmannens intressen.
– Det är det viktigaste. Men samtidigt kan man fråga sig vad den här typen av reaktioner leder till i längden. Jag kan förstå att företaget vill få ut deras budskap snabbt, eftersom de har intressenter att tänka på. Men om man verkligen vill öka kunskapen om dessa livsmiljöer så handlar det om att göra fler studier, inte skjuta budbärarna.
Risker för gruvbrytning på djuphavsbotten
Grafik: Maja Vilmark. Text: Jannike Kihlberg. Källor: Drazen, et al., 2020. WWF.
Fakta.Kraschade ubåt gjorde knölarna varma
● Knölar bildas under flera miljoner år genom att metaller som är lösta i havsvatten fälls ut på till exempel ett musselskal och sedan fastnar i lager på lager. Om de innehåller flera olika metaller kallas de för polymetalliska knölar.
● De största dokumenterade avlagringarna av polymetalliska knölar finns på ett djup av cirka 4 000 meter i en del av Stilla havet som kallas Clarion-Clipperton-zonen, ett område cirka fem miljoner kvadratkilometer (tio gånger större än Sverige) mellan Hawaii och Mexiko .
● Clarion-Clippertonzo ligger utanför den nationella jurisdiktionen i något land och förvaltas därför enligt FN:s havsrättskonvention UNCLOS och administreras av den internationella havsbottenmyndigheten ISA.
● Så kallade polymetalliska knölar upptäcktes första gången 1873under en expedition i Stilla havet med fartyget HMS Challenger. 1974 inleddes en amerikansk expedition för att undersöka möjligheten att plocka upp knölar från havsbotten. Men det var faktiskt en täckmantel för Projekt Azorianvars syfte var att i hemlighet rädda en sjunken sovjetisk ubåt.
<strong>Läs mer:</strong>
Jörn Spolander: Oavsett vad vi gör kommer den gröna omställningen att kräva sina offer
Nio av tio djuphavsarter fortfarande okända
Rosa tumlare hittad i djupet - "Människan blir pösig"
Sverige säger nej till djuphavsbrytning innan mer kunskap finns tillgänglig
