Kycklingfabriker är smittrisker och bör inte subventioneras – hufvudstadsbladet

Kopia

Flera kycklingproducenter skriver i en debattartikel (NA den 16 augusti “Det är dags för länets kycklinguppfödare att få samma möjligheter som andra kycklinguppfödare i EU”) att de vill ha ökade statliga subventioner för att komma till rätta med utbrott av infektioner. Men ska samhället verkligen bära kostnaden för de risker som den industriella hanteringen av miljontals djur innebär?

Varje år slaktas över 100 miljoner kycklingar bara i Sverige. För att effektivisera produktionen hålls de trånga och lever hela sitt liv inomhus i stora hangarer. En sådan miljö är en ren dröm för infektionssjukdomar, men en mardröm för både djur och människor. Återkommande sjukdomar som salmonella sprids i svenska djurfabriker och vi träffas flera gånger om året om alarmerande rubriker i media. Kycklingarna och hönsen blir inte sjuka, men genom omfattande tester upptäcks smittan och sedan avlivas djuren för att förhindra att människor smittas.

Att upptäcka sjuka djur, isolera dem och städa utrymmen ordentligt i en sådan miljö är näst intill omöjligt

Jag förstår att det är smärtsamt för den enskilde näringsidkaren när detta händer och att man vill ha samhällets stöd. En ekonomisk ersättning är dock en kortsiktig lösning som inte bidrar till att skapa en långsiktigt hållbar livsmedelsförsörjning.

Trängseln och det snabba tempot som idag präglar svenska kycklingfabriker måste förändras. I princip alla kycklingar som föds upp är turbokycklingar som växer 50 gånger sin egen kroppsvikt på bara 35 dagar. De har mindre utrymme än ett A4-ark att röra sig på bland tiotusentals andra där de trampar runt i varandras avföring. Minst varannan månad transporteras nya djur till anläggningen. Att upptäcka sjuka djur, isolera dem och städa utrymmen ordentligt i en sådan miljö är näst intill omöjligt.

Tyvärr ligger inte Sverige i framkant när det gäller hönsvälfärd. I länder som Norge, Nederländerna och Danmark har ett stort arbete påbörjats för att byta från sjuka turbokycklingar till friskare hybrider baserade på European Chicken Commitment-initiativet. En sådan förändring kan både halvera dödligheten och minska sjukdomsutbrott.

Det finns flera åtgärder som skulle ge ett bättre djurskydd på sikt och stärka smittskyddet. Vi måste avveckla de storskaliga djurfabrikerna som skapar både lidande och folkhälsorisker. Landsbygdsminister Peter Kullgren och regeringen bör snarast införa ett tak för hur många djur som får hållas per gård, och fasa ut uppfödningen av snabbväxande turbokycklingar. De ekonomiska resurserna bör då gå till att stödja övergången till en mer växtbaserad livsmedelsproduktion. Det skulle göra en verklig skillnad.

Camilla Bergvall

riksordförande i Djurens Rätt