Sverige har en omfattande djurskyddslagstiftningenenligt många den starkaste i världen. Djurens välfärd representerar ett värdefullt mervärde för svensk livsmedelsproduktion och är något vi måste värna om. Men reglerna kan också vara betungande och medföra stora kostnader för den enskilde jordbrukaren.
Här krävs en balans om vi ska nå den nationella livsmedelsstrategins mål om ökad produktion. Samtidigt kan jag konstatera att det är fler faktorer än djurens välfärd som påverkar konkurrenskraften. Därför har jag även kommit med förslag på andra områden.
Att motsätta sig förändring är att acceptera dagens situation med låg investeringsvilja, omoderna stall, stora viltskador, nedläggning av gårdar och minskad produktion.
svensk livsmedelsproduktion engagerar många i samhället. När jag föreslår ett antal genomgripande förändringar blir det reaktioner. Därför vill jag redan nu slå fast att om inte konkurrenskraften stärks kommer utanförskapet av företag att eskalera. Att motsätta sig förändring är att acceptera dagens situation med låg investeringsvilja, äldre stall, stora viltskador, nedläggning av gårdar och minskad produktion.
För att vända trenden och istället stärka konkurrenskraften föreslår utredningen:
1. Statliga kreditgarantier eller annat finansiellt instrument på en miljard kronor för investeringar i lantbruksföretag. Lantbruksföretagare behöver kunna investera i sin verksamhet för att kunna konkurrera. Detta är inte minst viktigt i samband med generationsskiften. Det finns stora investeringsbehov på många håll, men bankerna tvekar mot bakgrund av svag lönsamhet. Jag föreslår därför statliga kreditgarantier eller annat finansiellt instrument på en miljard kronor till den som erbjuder lån till svenska lantbruksföretag.
2. Minskning av vargstammen och ökad ersättning vid rovdjursangrepp. Utredningens slutsats är att vargstammen behöver minska i Sverige. Vidare föreslås en väsentligt höjd ersättning för rovdjursstängsel samt för skadade, försvunna och dödade djur. Utan dessa åtgärder är den svenska fårnäringen som helhet hotad, men även andra näringar.
3. Ökad möjlighet till skyddsjakt utan tillstånd. Viltskador kostar enorma belopp, bland annat i form av upptrampade spannmålsfält och att jord blandas med gräset som djuren ska äta. Det hotar företagens lönsamhet och i förlängningen den svenska livsmedelsproduktionen. Därför föreslås att skyddsjakt på dovhjort, kronhjort och rådjur ska kunna ske utan tillstånd från länsstyrelsen, precis som jakt på vildsvin idag.
4. Dispens från beteskrav för mjölkkor i lösdrift. Beteskravet infördes 1988. Då var de flesta svenska mjölkkor uppbundna i ladugården. Idag ser situationen annorlunda ut. Cirka 80 procent av mjölkkorna hålls i frigående ladugårdar där de rör sig fritt och själva bestämmer när de ska äta, dricka, umgås och faktiskt till och med mjölkas. I ett frigående system ges djuren mycket goda möjligheter till naturligt beteende – och inte bara på sommaren
Sverige är det enda landet i världen med ett betessystem. Det hämmar utvecklingen av svensk mjölkproduktion. Varje år stängs runt 100 av landets mjölkgårdar. Många bönder vittnar om svårigheter att konkurrera på samma villkor som mjölkbönder i övriga EU. Hälften av alla mjölkprodukter som konsumeras i Sverige kommer från andra länder. En utveckling som accelererar. För att stärka konkurrenskraften föreslår utredningen därför att mjölkproducenter med frigående kor själva ska få bestämma när och om deras djur ska vistas på bete.
Förslaget gör det lättare att bygga ut och starta nya mjölkföretag. Med en sådan utveckling följer också fler unga djur som kommer att beta på värdefull naturbete där mjölkkor sällan hålls. Det skulle bidra till biologisk mångfald.
Enligt gällande EU-lagstiftning är det inte heller tillåtet att betala djurskyddsersättning till svenska lantbrukare för att hålla djuren på bete eftersom bete är ett lagkrav i Sverige. Det snedvrider svenska bönders konkurrenskraft jämfört med bönder i övriga EU där man kan ha rätt till ersättning.
5. Prioritera infektionskontrollfrågor. Staten bör även fortsättningsvis ta ett stort ansvar för smittskyddet. Jag föreslår därför att det utreds om det är möjligt att höja den offentliga ersättningen vid utbrott av smittsamma djursjukdomar och ge ersättning för förebyggande smittskyddsåtgärder. Fler djurägare ska också ha tillgång till ersättning vid ett utbrott av salmonella.
6. Utveckla djurskyddsbestämmelserna. Svenska djurägare vill det bästa för sina djur och bör få ökat förtroende och det totala antalet regleringar inom djurskyddsområdet bör minska. Som exempel bör reglerna för transport av egna djur ses över.
7. Låt djurägarna behandla fler sjukdomar. Redan idag kan djurägare behandla flera specificerade sjukdomar. Detta system bör utvecklas eftersom det förbättrar djurens välbefinnande när djuren får behandling snabbare. Det kan också minska veterinärkostnaderna.
I mitt eget hemlän Norrbotten har antalet mjölkbönder sjunkit från 600 till under 60 och marken växer igen.
Sverige behöver sin egen livsmedelsproduktion. Därför måste den negativa trend som jordbruket genomgår brytas. I mitt hemlän Norrbotten har antalet mjölkbönder sjunkit från 600 till under 60 och marken växer igen.
Svenska grundläggande värderingar står på spel: livsmedelsförsörjning, sysselsättning, biologisk mångfald och öppna landskap. Det är dags för nya lösningar – inte mer av det som redan prövats med begränsad framgång. Jag ser fram emot en konstruktiv debatt om djurens välfärd och framtiden för svensk djurproduktion.
Läs fler artiklar från DN Debatt.
