För några dagar sedan meddelade Ukrainas president Volodymyr Zelenskyi att landet har tagit nästa steg i drönarkriget. Landet har utvecklat en hybrid mellan drönare och robot, vilket är precis vad försvarsmakten har efterfrågat. Väst har visserligen försett Ukraina med liknande vapen men har samtidigt vägrat att använda dem mot mål djupt inne i Ryssland. Men nu behöver Zelenskij inte längre be ledarna i väst om lov.
Med en räckvidd på 700 kilometer utgör den nya “turbodrönaren” ett hot mot ryska flygbaser, vapenlager och bränslelagring. Ryssarna gör klokt i att vara oroliga. Enligt Wall Street Journal har 90 procent av de ryska stridsflygplanen flyttats till baser bortom Ukrainas vapensystem med längst räckvidd.
Drönarna är en “game changer” i försvaret av Ukraina. Att köpa och bygga om drönare har blivit en ukrainsk folkrörelse. Privatpersoner och företag deltar med expertis och pengar. Inom ramen för initiativet “Army of Drones” har tusentals drönare upphandlats. Liknande initiativ finns i Sverige, som Blågula styrkornas drönarinsamling. Stöd det!
“Ukrainas försvarsstyrkor påminner i allmänhet mer om ett snabbrörligt företag än en långsamt rörlig myndighet.”
Framgångarna hade inte varit möjliga utan stöd från väst. Men lika viktig är insikten att denna konstruktiva kraft inte kan befallas – idéerna kommer underifrån. Från uppfinningsrika entreprenörer och forskare, som inser hur civil teknik och nya arbetssätt kan ge Ukraina ett försprång mot en hierarkiskt kontrollerad fiende som Ryssland. Ukrainas försvarsstyrkor påminner i allmänhet mer om ett snabbrörligt företag än en långsamt rörlig auktoritet.
Civil teknik används inte bara inom området drönare. Redan i krigets inledande skede blev det känt att ukrainska styrkor kommunicerade via entreprenören Elon Musks Starlink-satellitnätverk. AI används för att analysera data och välja mål. Och med enkla appar kan alla ukrainare rapportera iakttagelser av ryska trupper till armén. Ukraina har blivit en testbädd för hur civil teknik kan användas för militära ändamål.
Inte konstigt att Sveriges väpnade styrkor i detalj studerar hur Ukraina för krig. Landets erfarenheter och lärdomar är ovärderliga för tillträdande försvarsminister Michael Claesson, som har den herkuliska uppgiften att omorganisera det svenska försvarssystemet. Sveriges förmåga att använda och bekämpa drönare måste givetvis stärkas. Men ÖB måste också förbättra samarbetet med teknikföretag som kan ta sig an försvarsstrategiska utmaningar med hjälp av till exempel AI och kvantdatorer.
Lämpligt nog sitter Michael Claesson i regeringens nybildade Defense Innovation Council som hade sitt första möte i juni. Det är ett lovvärt initiativ som samlar nyckelpersoner från försvarsmyndigheter och industri. Ordförande är försvarsminister Pål Jonson (M). Men varför ska fullmäktige bara sammanträda två gånger om året? Detta forum borde träffas oftare än så. Den tekniska utvecklingen tar ingen paus. Inte heller de väpnade konflikterna.
Ukrainas användning av olika typer av drönare säger något om vad som kommer att avgöra framtida krig. Försvarsstyrkor som är öppna för nya idéer, som smidigt omfamnar civilt tänkande och teknologier och som tillåter människor att ta initiativ kan besegra en starkare motståndare.
