En grön Renault 4L bromsar på grusvägen så dammet virvlar. Mamma rullar ner fönstret och sträcker ut handen mot fruktträdet.
Det är fredag och hon har varit ledig och städat och hämtat och hämtat oss på skolan uppe i byn. Jag tror att alla är på gott humör och de gula plommon som växer i kanten av åkern är så saftiga och söta.
Som vi sörjer, när den nya bonden röjer upp bland ogräs och buskar och hugger ner alla träd. Det blir björnbärsbuskar så småningom, och vi uppskattar sensommarpajer, men det är inte samma sak.
Det här är min barndom och vi pratar om myskväll, men ingen använder ordet fredagsmys (det finns inlagt i Svenska Akademiens ordbok så sent som 2006). Mina föräldrar är tandläkare och godis är reserverat för lördagar. Det kan dock vara spagetti med köttfärssås eller smärtrikt med rostbiff.
Pappas specialitet är eldkött, ett riktigt partytrick, där han häller sprit i pannan och tänder den. Fast det förekommer nog bara på lördagar, när jag tänker efter.
På en fest hos Agneta får mamma för första gången smaka avokado och hela världen öppnar sig. Vi närmar oss tiden då vi måste hacka tomat och sallad till tacos. Världen förändras, mina föräldrar ger upp sitt konservativa motstånd mot videobandspelaren och vi flyttar till tv-soffan. När jag har flyttat hemifrån kommer DVD och då kan man komma på besök och halvt ligga i sovrummet och titta på Jane Austen och dricka Prince of Wales.
Och så ska jag ha min egen familj.
Jag vet fortfarande inte vad vilket är orsak och verkan, om jag älskar fredagar för att mamma alltid var på så bra humör då, eller om jag älskar fredagar för att jag är som min mamma och njuter mest av löftet om helgen när den är på väg att infrias.
Men två dagar innan hennes begravning, en fredag, går jag på grusvägen och låter blicken falla på grönskan längs kanten. Nya buskar har vuxit upp, till och med nya träd.
Något lyser gult. Jag sträcker ut handen och plockar det första plommonet.
Läs fler husserier, till exempel Kalena om hur rösten förändras när en katt kommer in.
