Vad mysigt att bli granne med en brinnande soptipp – hufvudstadsbladet

Föreställ dig att du köper en tomt vid havet och bygger ditt drömhus. Du har hittat din plats på jorden. En plats där du kommer att skapa minnen. En plats där dina barn kommer att växa upp.

Så en dag, precis bredvid din dröm, dyker en lastbil upp. Sedan en till och en till och en till. Lastbil efter lastbil dumpar avfall och kör iväg.

Du bor nu granne med en soptipp. Byggavfall, toalettstolar och annat är din nya syn. Du vågar inte dricka ditt kranvatten. Eller simma i viken nedanför ditt hus. Värdet på ditt hus har minskat. För ingen vill bo granne med en soptipp.

Det här är inte en berättelse om maffiaskräp i Italien. Det här är historien om Think Pink och det privatiserade Sverige.

Under tisdagen startade den största rättegången i modern svensk historia om miljöbrott. Människor har upplevt exakt det som beskrivs ovan. Människor i bland annat Västerås, Norrtälje och Botkyrka har helt plötsligt bott intill soptippar som i vissa fall också börjat brinna, och har gjort det i månader. Nu ställs nyckelpersoner i företaget Think Pink inför rätta.

Men det verkliga problemet är inte Think Pink.

I Sverige är inte kommunerna ensamma ansvariga för omhändertagande av byggavfall. Det gäller bara ditt hushållsavfall. När det kommer till byggavfall kan vem som helst bli entreprenör inom sopor. Så här se ansökningsformuläret ute i Gävle kommun. Think Pinks grundare har till exempel tidigare arbetat som värdinna på en porrklubb.

Vinsterna är höga och riskerna små i branschen. Brottslingar har därför föga förvånande fått upp ögonen även för avfallshantering. Ett gemensamt förhållningssätt enligt Fastighetsmagasinet är att starta företag, gärna i en mindre kommun nära en större stad eftersom kontrollerna i mindre kommuner är sämre och det därför ofta är lättare att få tillstånd, driva företaget ett tag, och sedan försätta verksamheten i konkurs. Då måste kommunen städa.

Du får förvara 10 000 ton byggavfall utan tillstånd på en fastighet. Företag har skyldighet att lämna information till kommunen, men en kommun har inte rätt att stoppa ett företag från lagring. Och vad företaget Think Pink verkar ha listat ut var också att lagkravet på att sopor inte får ligga kvar i mer än tre år är lätt att komma runt genom att flytta runt sopor mellan anläggningar. Då blir det plötsligt en helt laglig tillfällig förvaring. Så Pink Think hyrde fastigheter. Och dumpade byggavfall. Och flyttade runt den. Det var enligt åklagaren hela affärsidén. Ska inte återvinnas.

Det ska bland annat vara en härdad yta på sådana här ställen. Men de kontrollerna blir svårare att göra när det redan finns tusentals ton sopor på ytan. Hela systemet bygger på egenrapportering från företagen och föranmälda besiktningar. Bra, om du vill tjäna mycket pengar och inte tänker ta något ansvar.

Tänk rosa hade aldrig funnits utan politikerna som möjliggjorde affärsidén. Utan politiker som litade blint på marknaden, och tyckte att det var en god idé att basera en för samhället viktig verksamhet på företag som verkar inom ett system av självrapportering och föranmälda kontroller. Ett system som också kunde kringgås genom att flytta runt skräpet.

Det hela är pinsamt. Och visar hur korkat kapitalistiskt och naivt Sverige är när det kommer till företag.

För Think Pink visar tydligt vad som kan hända när politiker litar på marknaden. Och företagens goda vilja.

Istället för att ta ansvar.

Den som måste betala för den naiviteten är du.

Företagen tjänar miljoner.

I värsta fall får du stå för kostnaderna.

Precis som det brukar vara när marknaden anförtros av politikerna att “ta ansvar”. Vilket det sällan och aldrig gör. Oavsett om det är byggavfall, banker eller livsmedelsföretag.

Det är det vi har våra politiker till.