Sluta lösa problem som ditt barn kan ta hand om själv – hufvudstadsbladet

Förutom de nya studenterna som nu orienterar sig på vårt campus finns även deras föräldrar i bakgrunden. För att de inte slutar vara föräldrar bara för att deras barn har tagit examen och gått vidare till universitetsstudier. Den här tiden kan vara utmanande i föräldrarollen och många föräldrar har svårt att släppa taget om sina nästan vuxna barn.

Jag ingår i ett internationellt forskningsprojekt som undersöker förekomsten och orsakerna till överbeskyddande föräldrastrategier i olika delar av världen. Utöver Sverige ingår nio andra länder i projektet. För det här är inget som är specifikt för Sverige, utan något som föräldrar i en rad olika länder brottas med.

Så vad är speciellt med den här tiden? Och hur tänker och känner föräldrar när deras barn går in i vuxenlivet? På universitetet får vi en chans att träffa människor i en mycket spännande fas av deras liv. Många har precis lämnat gymnasiet bakom sig och därmed också tolv års studier på grundnivå. De har lämnat en trygg miljö där de varit fullt medvetna om de krav som ställs på dem och hur de bäst ska studera för att klara proven. Nu börjar en helt ny tid i deras liv där de ofta behöver lära sig om saker från grunden – inte bara om studier och hur man bäst pluggar, utan också om andra saker i livet.

Tiden som dessa människor går in kallas inom psykologin för “ung vuxen ålder”. Ålder kan beskrivas med ett dubbelsidigt mynt. Dels är man en vuxen individ för att man är myndig, å andra sidan har man inte alla förutsättningar att fullt ut leva som vuxen. Till exempel bor många av de studenter vi träffar på universitetet fortfarande hemma hos sina föräldrar och är, åtminstone delvis, fortfarande ekonomiskt beroende av dem. Ett annat exempel är att de flesta inleder kärleksrelationer och bildar sin egen familj, medan många fortfarande är i behov av sina föräldrars känslomässiga stöd.

Denna dubbelhet kan vara svår för föräldrar att hantera och det finns många situationer där föräldrar går över gränsen och blandar sig för mycket i barnets liv.

Kanske känner du som förälder att det är svårt att anpassa dig och börja behandla din son eller dotter på ett nytt sätt? Hon var bara ett barn som behövde ditt stöd och hjälp med det mesta – och nu får hon klara sig själv, till stor del. Forskning visar faktiskt att många föräldrar till de unga vuxna oroar sig för hur det ska gå, till exempel om barnen ska få jobb efter studierna.

Oron och önskan om att barnet ska må bra kan ibland leda till att föräldrar anammar strategier som inte alltid är bra – varken för dem själva eller för deras barn. I det internationella forskningsprojektet ser vi att sådana strategier innebär att föräldrar gör saker och löser problem som barnet är moget nog att ta hand om själv. För föräldrar till barn som går in i vuxenlivet kan det till exempel innebära att man ringer det samtalet till frisören för att boka om en tid även om barnet är tillräckligt gammalt för att göra det själv. Men det kan också vara så att du som förälder hindrar barnet från att göra saker på grund av dina egna bekymmer, till exempel att övertala barnet att inte åka på resa för att du tror att något dåligt kan hända.

Överbeskyddande föräldrastrategier bör inte förväxlas med normal delaktighet eller vård. Det handlar om när föräldrar går över gränsen och gör saker som barnet klarar av själv – och som det skulle må bra av att göra själv. Detta blir ett problem eftersom barnet inte får chansen att utveckla viktiga förmågor som behövs för att bli en självständig individ. Istället finns risken att föräldrar uppfostrar en ung vuxen som tvivlar på sin egen kompetens och inte kan lösa de problem han står inför i framtiden.

Forskning har också visat att barn till överbeskyddande föräldrar är mer oroliga och har fler ångestsymtom än andra barn. Därför är det viktigt att låta barn lösa sina egna problem och ibland misslyckas – för det leder till något bra i längden.

Du som är förälder till ett barn som har klivit in i vuxenvärlden – som kanske är en av studenterna på vårt campus just nu – jag förstår att det måste vara en utmanande tid både för dig och för ditt barn. Men det är också en spännande tid när han nu ska ta ett steg närmare vuxenlivet. Ditt barn kommer sannolikt att göra vissa misstag och kan misslyckas på vissa prov. Men gör ingen stor grej av det. Med lite stöd och uppmuntran kommer han att växa från erfarenheten.