Och här hemma har vi börjat elektrifiering – samtidigt som svenskarnas pensionspengar placeras i stora fossila oljebolag. Stora finansiella företag varnar för att tillgångar i fossila bränslen och företag som utvinner dem riskerar att bli strandade tillgångar som sjunker kraftigt i värde. Risken med dessa investeringar är därför hög.
Dessutom är det högst moraliskt tveksamt att äga tillgångar i företag som utvinner fossila resurser, och även utökar dessa, när vi ur ett större perspektiv är i startgroparna för den enorma omställningsresa vi behöver göra. Ändå äger svenska folket – via statliga pensionsfonder – hundratals sådana bolag till ett värde av flera miljarder, enligt Fair finance-guiden.
Att äga tillgångar i företag som bedriver ett aktivt ombyggnadsarbete, som den svenska stålindustrin, är en sak. Men företag som aktivt utökar sin fossilutvinning är direkt förkastliga. Och det borde alla vara överens om. Både i politiken och i väljarna.
Tyvärr verkar regeringen inte vilja göra något åt det.
I den statligt förvaltade pensionsfonden, AP7, med över fem miljoner sparare uppgår innehavet till miljarder. Totalt placeras svenskarnas pensionspengar i 141 fossilbolag, till ett värde av drygt 45 miljarder kronor. Av dessa företag fortsätter 104 att expandera sin fossilverksamhet som tillsammans utgör ett värde på drygt 35 miljarder kronor.
Syskonfonderna AP1 och AP2 lyder under samma hållbarhetsregler som AP7 och har redan på bred front uteslutit de flesta fossilbolag. AP3 och AP4 har fortfarande en del större investeringar i fossilbolag, inklusive oljebolag som utökar utvinningen.
Det är alltså möjligt att utesluta dessa företag från de statliga pensionsfondernas investeringar. Ändå är det inte gjort. De olika fonderna har dock gjort klart olika vägval. Bara förra året resulterade AP7:s aktieinvesteringar i 37 miljoner ton koldioxidavtryck. En stor del kommer från fossilbolagen. Det är nästan lika mycket som Sveriges totala utsläpp.
Staten behöver sopa framför sin egen dörr. Det gäller även offentliga inköp. Offentlig upphandling, inklusive kommuner och regioner, omsätter cirka 800 miljarder norska kronor varje år. Det är en enorm konsumentmakt. Allt från suddgummi till järnvägsskenor köps in. Skulle klimatkrav ställas i dessa upphandlingar skulle det vara ett stort steg framåt. Det skulle skapa stabila marknader för grönt flygbränsle, klimatsmart cement, återvunna möbler och mycket mer.
Men regeringen verkar vara ointresserad av dessa förändringar.
De nya klimatkraven – som vi enades om över partigränserna – gällande upphandling skrotades när regeringen Tidö tillträdde. Att ställa hårdare hållbarhetskrav på AP-fonderna, eller leva upp till de som redan finns, verkar inte heller intressant. Det kanske inte är så konstigt. Under regeringstiden ökar fossila subventioner med miljarder. Men trots förklaringen skaver det. Ekonomi, statsfinanser och investeringar borde vara flaggskeppen för en regering som kallar sig borgerlig.
Av allt att döma verkar det bara finnas ett parti kvar i Sverige som verkligen lever upp till epitetet borgerligt. Som också ser riskerna med fossila investeringar. Centerpartiet kommer att fortsätta kämpa för sunda statsfinanser, gröna investeringar och tydliga klimatkrav. Och det är viktigare än någonsin att Sverige gör sin roll genom att välja var vi placerar våra tillgångar. Det är bara genom grön tillväxt som vi kan stärka svensk ekonomi. Det har stora delar av näringslivet redan förstått. Det borde regeringen också göra.
Richard Nordin, ( C ) Klimat- och energipolitisk talesperson
