Tid är en konstig sak. Som det är befinner man sig på åldersstegens högsta trappsteg – utsikten är milsvid och man står där lite förstummad och ägnar sig åt självförnekelse samtidigt som verkligheten påminns gång på gång med små nålstick. Som när det går upp för mig att den gråhåriga geografiläraren Michael, en av de två huvudpersonerna i David Nicholls nya roman “Du är här”, föddes 1981 och därmed har en bit kvar till platån jag är. redan står på. Och att föremålet för hans nyväckta begär, den livströtta Londonredaktören Marnie, är tio år yngre än jag.
Den brittiske författaren David Nicholls har gjort det till en konst att fördjupa sig i människors känsloliv. Hans huvudkaraktärer varierar i ålder, men har något konstigt tidlöst över sig. Själv närmar han sig 60 år och är prydligt klädd i kavaj och svarta byxor, med ordentliga träningsskor som vittnar om hans benägenhet att gå. Snart tar han lånecykeln till sitt förlag Printz Publishing för att fira att den nya boken, som i brittisk press har kallats “‘En dag’ för medelålders”, nu finns på svenska.
