Stefan fick ifrågasatta cancerläkemedlet – dog | Världen

Första skylten kom senvintern 2020. Stefan och Ann-Catrin Lindström var i Åre och ute på en lätt längdskidtur. Men Stefan var andfådd och orkade inte och ryggen gjorde ont. Väl hemma röntgades han och ett blodprov togs.

– Blodprovet visade helt fel värden och några dagar senare var vi hos hematologen på Huddinge sjukhus, säger Ann-Catrin.

Där fick han beskedet att han drabbats av myelom. Stefan var 64 år, hade fått en hjärtattack 2004 och tog fortfarande blodförtunnande medicin. När en myelompatient i den åldern har hjärt-kärlproblem ingår de i den grupp som ses som biologiskt äldre myelompatienter. Den patientgruppen får oftare biverkningar och riskerar att leva kortare efter en myelomdiagnos enligt vetenskapliga studier.

Men Stefan var frisk nog att genomgå en stamcellstransplantation, som skedde i april 2021, säger Ann-Catrin.

– Det gick väldigt bra, han blev genast bättre. I november lyckades han klättra med oss ​​på berget vid Los Cristianos på Teneriffa. Det var den 25 november 2021, minns hon. På bilden som Ann-Catrin sparade står Stefan på utkik och blickar ut över den spanska ön.

– Men så kom cancern tillbaka i början av året, det var då han fick lenalidomid. En tablett varje dag i tre veckor och sedan ett uppehåll i en vecka och sedan började det igen, säger hon.

Sedan kom biverkningarna på löpande band, först med nervskador i fötterna.

– Han sa att det kändes som att han gick på kuddar, och sedan började hans mun blöda och käken gjorde ont. Sedan fick Ann-Catrin mosa maten, köttbullarna och potatisen, för att hennes man skulle få något att äta.

Bedövad på iva

Stefan hade också haft ett sår, men vad hematologen på Huddinge inte upptäckte på röntgenbilderna var en böld på tjocktarmen. Han opererades akut och sövdes på intensivvårdsavdelningen under några dagar och sondmatades i 18 dagar.

– När cancern kom tillbaka gick det väldigt snabbt, hans myelom var väldigt aggressivt, det sa en läkare till mig, säger Ann-Catrin.

Ann-Catrin har läst i hufvudstadsbladet vad en av världens ledande myelomforskare, professor Heinz Ludwig i Wien, säger om lenalidomidbehandling av äldre och sköra patienter:

“Människor är förblindade av den omedelbara positiva effekten, det är det man längtar efter och man inser inte att det kan ha en negativ inverkan på överlevnaden.”

Heinz Ludwig konstaterade att hos äldre patienter återkommer tumörerna ofta i aggressiv form efter en tids imidbehandling.

– Det är först nu som jag har fått upp ögonen för det här när jag läser hufvudstadsbladet. Jag har aldrig hört något om det, men vad är poängen, jag kommer aldrig att få tillbaka Stefan.

Ann-Catrin berättar om hur vården var både dålig och bra.

– Han fick hemsjukvård vilket var fantastiskt enligt hustrun.

Hemma tog hon hand om honom, doserade medicin och när de skulle göra en blodtransfusion och inte hade stativet hängde Ann-Catrin upp tuberna med klädhängare på en gardinstång i vardagsrummet. Stefan fick blodtransfusionen sittandes i en fåtölj.

Fick massagerum

Mest kritisk är hon till hematologen på Huddinge sjukhus, där Stefan också smittades av covid. Men minns också med ilska hur maken skulle vårdas på stiftelsens vilohem Maria Regina i Nacka. Där placerades han i ett massagerum med bara handfat och utan toalett. Familjen var på väg att hämta honom, men sedan hamnade han tillbaka på Huddinge sjukhus i oktober förra året.

Ann-Catrin kan inte förstå att de inte informerats om att hjärtproblem och myelom var en farlig kombination och att Stefan då skulle ha betraktats som en biologiskt äldre patient.

– Jag tycker att det är väldigt märkligt att vi inte fått besked om detta med tanke på att det ska ha stått i hans journal att han tog den blodförtunnande medicinen Eliquis efter hjärtinfarkten.

I Fass står det att du ska prata med din läkare om du har haft en hjärtattack innan du tar lenalidomid.

Ann-Catrin såg aldrig någon förbättring för Stefan efter att han fick lenalidomid, bara en massa biverkningar och cancern blev snabbt värre och värre. Hon har nu läst i hufvudstadsbladet att Läkemedelsverket säger om imidbehandling av äldre och sköra patienter:

“Notera samtidigt att Läkemedelsverket inte påstår att en positiv överlevnadseffekt har visats hos dessa patienter.”

– Stefan blev aldrig bättre av lenalidomid, bara sämre och sämre och han fick bestående nervskador i fötterna och i munnen. Jag ifrågasätter då varför denna medicin ges.

Stefan tillbringade de sista dagarna av sitt liv på Ersta sjukhus, berättar hon om förra gången, då hennes man bara fick morfin mot smärtan.

– Jag och min familj var med honom det senaste dygnet.

Stefan Lindström somnade in söndagen den 10 december förra året.