Spännande grejer. Men är de vad tänker jag på?
Nej.
Korv.
Ja, jag tänker på korv, mer specifikt varför jag sällan längtar efter korv nuförtiden. Visserligen tycker jag att medan dansarna breder ut sig som grenar är ungersk salami gott, och visst kan man längta efter en tunn cabanoss… Men vanlig vurre? Nej, sa Nicke.
Ofta tycker jag synd om dem som gör konst åt mig. De förtjänar bättre.
Inte för att jag brukar tänka på korv, det var bara under den här föreställningen – som, jag skulle vilja tillägga, inte heller var en så svår nakenföreställning. Nej, den enda återkommande tanken jag har är den som brukar dyka upp när jag efter arbetsveckans slit på fredagskvällar går och dansar med fru B.
För hur mycket jag än hävdar att bra konst kräver uppmärksamma medskapare och hur mycket jag än försöker se mönstren och förstå samtida kommentarer och trots att jag verkligen tror på konsten som en sorts forskningsavdelning där en enda gnista, perfekt placerad i tiden och verket kan sätta eld på läsarens , lyssnarnas och besökarnas hjärna är min vanligaste tanke där i salongens mörker: “som inte, somna inte, somna inte…”
Kort sagt: mitt medskapande är under all kritik.
Men spelar det någon roll, frågar du dig? Så länge man inte stör andra besökare, till exempel med snarkning, får man väl tycka vad man vill?
Det är precis så jag har resonerat i alla år. Till och med njöt av friheten i mina tankar: Haha! Nu tror de att jag är ledsen för kung Lear, när jag faktiskt tänker på… mig själv!
Men nu har något hänt. Jag har själv stått på scen några gånger (och hållit småprat) och det förändrar allt! Jag är rädd att någon i publiken är som jag och då blir man förbannad.
“Koncentrera” tycker jag gjorde ont under min amatör Powerpoint. “Jag säger faktiskt väldigt intressanta saker om kronärtskockor och Caravaggio här. Du har gott om tid att tänka på ditt sexliv efteråt!”
Läs mer
Tidigare Herr B kåseriet: Hej bilist! Trehundra hästkrafter men ingen hemma
Mr. B Classic: Kan du tvätta häcken här? Nej, det är ingen bra bidé (2022)
