Det är skönt att ha rätt!
I min allra första krönika uttryckte jag övertygelsen om att Skövde AIK skulle vinna hemma mot Helsingborg, och därmed säkra en kvalplats. Jag tyckte också att laget var tillräckligt bra för att vinna ett dubbelmöte mot ett lag underifrån och därmed säkra en fortsatt plats i superettan.
Det var precis så det gick till.
Det blev en märklig match på Södermalm när Skövde via 3-0 hemma mot Falkenberg nästan 30 dagar före julafton såg till att allt var klappat och gjort.
Och segern var obestridlig. Falkenberg skapade viss press under en period av matchen, men Skövde var som vanligt starka på hemmaplan och segern var aldrig hotad.
26 november…
Min mobiltelefon visade minus sex grader tidigt på morgonen på matchdagen och visst kändes det lite annorlunda att en så viktig match ska spelas så sent som den 26 november.
Via sociala medier basunerade Skövde AIK ett par dagar före matchen ut att Södermalm var i spelbart skick till allt-eller-inget-matchen efter den inledande 2-2-matchen i Falkenberg.
Bambi på hal is
Skövde AIK är extremt svårslagna i sin hemstad – om man nu kan kalla Södermalm med löparbanor för det – och man skulle, om man är konspiratoriskt lagd, tänka sig att det möjligen vägde tyngst. Jag är inte det. Planen var förvisso i spelbart skick enligt de premisser som gäller, men det var mycket Bambi på hal is bland spelarna. Framför allt på Skövdes defensiva högersida i första halvlek.
I tidningsspalter har Skövde AIK:s säkrade kontrakt kallats en bedrift – och det finns säkert täckning för det uttrycket. Ingen, utom möjligen spelarna och tränaren Tobias Linderoth, kunde på allvar tro att kontraktet kunde säkras när SAIK stod på sex poäng under vad som kändes som en evighet av säsongen. Ju längre säsongen gick, desto fler segrar blev det.
Kom hem, Gustav
En av mina systrar virkar kuddar för ett lyckligt liv och när slutsignalen ljöd bad jag henne göra en kudde med en röd och en vit sida.
Skövde AIK är mitt lag.
Typ.
En av fotbollsbröderna, Granath Gustav, lämnar Degerfors efter fem säsonger och det är ännu inte rapporterat var han hamnar. Kom hem till Skövde AIK – även om jag inser att den tanken nog är både långsökt och orealistisk.
I nyfikenhetssammanhang kan nämnas att jag är en släkting till fotbollsbröderna Granath. Min mormor var kusin till deras farfar. Jag har dock inte träffat någon av bröderna – inte än i alla fall.
“Totte” var bländande
Jag såg matchen i söndags på tv, men det var en annan tid. När Skövde AIK värvade målvakten Jörgen Bergsten från Sils IF tror jag det var 1989, jag såg alla hemmamatcher och några bortamatcher under några år tillsammans med Jörgens pappa, den gamle fotbollsdomaren Ingvar “Svarten” Bergsten.
Skövde AIK ställdes mot lag som Elfsborg, Häcken och Oddevold. Inte att förglömma Jonsered där Torbjörn Nilsson hoppade in och gjorde en bländande match på Södermalm. Ett härligt minne där man kunde konstatera att fotbollsartisten Torbjörn avslutade sin karriär alldeles för tidigt.
Skövde AIK är och förblir Skaraborgs fotbollsstolthet. Det fanns en tid då det blev rysningar om Superettan inom fem år i Lidköping – det var när Heimer blev Lidköping FK, jag minns fortfarande intervjun som var på Radio Skaraborg – och vi är nästan inte färdiga med att skratta än.
Bragdguldet till Ståhl
Radiosporten har börjat uppmana till omröstning om Jerringpriset. Det är klart att Daniel Ståhl ska ha både Jerringpriset och Bragdguldet. Hans prestation att ta VM-guldet i sista kastet under maximal press är just en bedrift.
Slutligen 1: Garnachos 0-1 för Manchester United borta mot Everton kan vara det vackraste fotbollsmål jag sett.
Slutligen 2: I första spalten trodde även undertecknad att Malmö FF skulle vinna den kommande guldmatchen mot Elfsborg. Grattis MFF!