Sara Lidman. Om någon förtjänar en hög plats inom en svensk, tänkt kulturkanon så är det förstås hon. En unik röst som med sin djärva poetiska dialekt och starka moraliska kompass beskriver hur Schwärje växer upp på karga, västerbottniska kärr där tranor dansar och skriker skönhet.
Hon skrev romansviten “Jernbanan” med början 1977, denna beskrivning av hur Didrik Mårtensson kämpar för att järnvägen till Norrland ska gå genom inlandet, inte längs kusten. Han vill knyta ihop Lillvatnet med världen, främst för att visa rikedomen: skogarna, floderna och den lilla men underbara frihet som fattigdom trots allt innebär.
