Iran, som stödde den dödade Hizbollah-ledaren Hassan Nasrallah under hans allt mer djärva utmaningar mot Israel de senaste åren, verkar för förvirrat för att fatta några konkreta beslut. Syriens president Bashar al-Assad, som räddades av Hizbollah under det syriska inbördeskriget, verkar också ha glömt alla vackra löften om odödlig vänskap.
Militära analytiker är på skillnaden mellan styrka och kapacitet. Hizbollahs styrka, mätt i vapen och soldater, är fortfarande imponerande. Men, säger general Giora Eiland, en ledande analytiker här, frågan är hur mycket av dess eldkraft Hizbollah kan ta till sig:
För att samordna en så stor insats, med samtidig skjutning från många olika ramper i många olika byar, behövs stridsledning och samordning.
– Irans största investering, Hizbollahs trumfkort och Israels terror – är målsökande robotar. Deras roll är att paralysera Israels sjukhus, kraftverk, bränsleförsörjning, gasplattformar och flygfält. Just nu, när Israels plan pulveriserar Hizbollahs tillgångar, borde de ha skjutit.
Men till tio sådana projektiler är att penetrera Israels luftvärnssystem måste minst hundra skickas. För att samordna en så stor insats, med samtidig skjutning från många olika ramper i många olika byar, behövs stridsledning och samordning. Mobiltelefoner får inte användas av kända skäl. Det vi ser nu är sporadisk eld mot alla möjliga platser i Israel, utan några allvarliga effekter.
Irans metod att beväpna och finansiera shiamiliser i länderna runt Israel har varit framgångsrik, mätt i inflytande. Irak, Libanon och Jemen kontrolleras helt eller delvis av Irans allierade; i Syrien är regimen djupt beroende av Iran.
Kan regimen, ekonomiskt sett, återuppbygga Hizbollah och Hamas igen? Är den redo att konfrontera Israel för att göra det?
Palestinierna har inga shiiter, där den sunnitiska Hamas-rörelsen inkorporerades i projektet. Men att bygga upp alla dessa miliser, träna dem och ge dem enorma arsenaler av långdistansmissiler har varit en dyr fest för en sanktionsdrabbad regim. I Iran ökar fattigdomen i takt med att pengar strömmar ut ur landet till klienterna. Kan regimen, ekonomiskt sett, återuppbygga Hizbollah och Hamas igen? Är den redo att konfrontera Israel för att göra det?
För några år sedan hände något med Hassan Nasrallah, länge känd som försiktigheten själv. Enorma underjordiska attacktunnlar in till Israel upptäcktes 2018, ett flagrant brott mot FN:s resolution 1701, som reglerar Hizbollahs militära närvaro. Israels försvarsledning vädjade förgäves till premiärminister Benjamin Netanyahu att invadera gränszonen och spränga tunnlarna – ett enormt nätverk som inte kan förstöras från luften.
Nasrallah noterade att Netanyahu reagerade inte på provokationer. Förra året började han höja satsen. För första gången placerades stora bomber inuti Israel. I augusti satte Hizbollah upp två tält i ingenmanslandet längs gränsen och installerade soldater där. Israeliska befälhavare på platsen ville driva bort dem. Netanyahu sa nej.
Två veckor före Hamas attack mot Israel den 7 oktober förra året försökte Hizbollah döda Israels tidigare försvarsminister Moshe Yaalon med en bomb i en park i Tel Aviv. Netanyahu blockerade repressalier.
I sina tal hånade Nasrallah Israel för sin obeslutsamhet var den judiska staten “ett spindelnät” som skulle falla sönder vid minsta beröring. Den 7 oktober, när Israels massiva försvar övertygades av terrorister med metallskärare och hobbydrönare, verkade den bilden bekräftas. Dagen efter gick Hizbollah med Irans välsignelse in i kriget på Hamas sida, tillsammans med systermiliser i Jemen, Irak och södra Syrien.
Nasrallahs stora misstag var att blanda ihop Netanyahus kapacitet med Israels.
Nasrallahs stora misstag var att blanda ihop Netanyahus kapacitet med Israels. Han, som alltid skröt om att han “läste Israel som en öppen bok”, förstod inte Netanyahu. Han förstod inte opinionsundersökningarna som visade att Netanyahu inte kunde vinna något val så länge befolkningen i norra Israel levde som flyktingar.
Netanyahu har alltid gjort det hade en djup motvilja mot krig. Den 11 oktober förra året erbjöd försvaret för första gången Netanyahu att “eliminera” Nasrallah. Flera gånger sedan dess har svaret varit “nej”. Men när Netanyahu insåg att hans politiska överlevnad stod på spel i Libanon föll alla andra hänsyn för honom.
Läs mer:
Expert: Så här kan Iran agera efter Nasrallahs död
Emma Bouvin: Man kan döda en person men inte en idé
Rädsla och misstro på gatorna i Beirut
