Hon är 62 år och sjukskriven från jobbet på en förskola i hemkommunen Upplands Väsby utanför Stockholm.
– Jag vill fortsätta jobba med människor. Att vara närvarande, se behov och hjälpa andra.
Nu är det hon som behöver hjälp. Men hjälpen dröjer.
Under pandemin behövs vård som inte var akut skjuts upp. Detta inkluderar vanliga knä- och höftprotesoperationer. Det skapade en sjukvårdsskuld som regionerna försökte betala av genom att köpa privat vård och extrapass på operationssalar på helgerna.
Trots att fler knän och höfter opereras i dag än före pandemin är väntan på vård fortfarande längre. Och det drabbar vissa patienter hårdare än andra.
I Stockholm går det nu att få tid för en offentligt finansierad höft- eller knäoperation på bara en till sex veckor. Men det gäller bara så kallade “enkla” patienter som inte bedöms behöva tillgång till vårdplats eller iva-vård om något skulle gå fel.
Enkla patienter kan opereras utanför sjukhusen på privata kliniker som har avtal med regionerna. De kliniker som gör flest operationer tar emot de friskaste patienterna och har kortast köer.
Karina Larsson, med hög blodtryck och astma, tillhör inte denna patientgrupp. Hon behöver opereras på sjukhus. Sjukhusen tar emot flest patienter med större vårdbehov – och har längst köer. Det visar siffror från Svenska Ledprotesregistret och Svenska Perioperativa registret, Spor.
Situationen är densamma i hela landet, säger Bengt Cederlund, överläkare i Region Dalarna och personuppgiftsansvarig på Spor.
– De investeringar som gjorts för att skära köerna räcker inte för att korta väntetiderna för de sjukare patienterna, säger han.
Storasyster Annelie Johannesson, 66 år, serverar kaffe och berättar hur hon oroar sig för sin lillasyster.
Karina Larsson är van att klara sig själv. Separerad i nästan 20 år. Mor, mormor och mormor. Social och engagerad. Nu instängd i en lägenhet och beroende av Försäkringskassan som börjat ifrågasätta hennes långa sjukskrivning.
Nätterna är sömnlösa på grund av smärta men också på grund av oro för ekonomin och en vårdkö hon själv inte kan göra något åt.
– Och du som inte ens gick med på att vara sjukskriven i början. Vårdköerna drabbar oskyldiga patienter som bara väntar på att komma ut i arbetslivet, säger Annelie Johannesson.
Båda systrarna har artros vilket är den vanligaste bakomliggande orsaken till höft- och knäoperationer. Annelie Johannesson är pensionär och bor halva året i Spanien. Det var på golfbanan och under promenader med sin man som hon började känna något i ljumsken. Smärtan blev värre. Senhösten 2022 kunde hon knappt gå.
– Jag vet vilken äcklig smärta det är. Det är “top of mind”. Man blir helt slut, säger hon.
Till skillnad från sin syster har Annelie Johannesson ingen bakomliggande sjukdom. Från Spanien ringde hon Sophiahemmet och frågade hur snabbt det gick att göra en höftoperation om hon betalade för det själv.
– Jag är en otroligt otålig person. Min man brukar säga “nu är det nästan för sent”. Jag visste att du hade väntat så länge och tänkte, nej, jag kan inte göra det.
Hon fick snabbt en tid för en undersökning. Två månader senare opererades Annelie Johannesson till en kostnad av 130 000 kronor.
När Karina Larsson opererade sin höft på Danderyds sjukhus i januari i år hade hon väntat i mer än två år. Nu står hon i kö igen för en knäoperation. Enligt Danderyds sjukhus är den beräknade väntetiden sex till åtta månader.
Ola Rolfson, professor och överläkare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg, träffar många patienter i Karina Larssons situation. För att reda ut den långa vårdkön försöker han och ortopederna på Mölndals sjukhus prioritera patienter som blivit rullstolsburna eller som är beroende av tunga smärtstillande medel. Leder på väg att gå sönder helt flyttas också fram i kön.
Han berättar om människor som kunde gå när beslutet om att operera togs. Som kommer till sjukhuset några år senare i rullstol och med ständig smärta.
– Ibland har fogen förstörts så mycket att det blir en betydligt mer komplicerad operation. Slutresultatet blir inte alls lika bra som om operationen hade gjorts tidigare, säger han.
Ola Rolfson är ansvarig för det svenska ledprotesregistret. Där är det tydligt att friskare patienter har ett större vårdutbud än sjukare patienter med större vårdbehov. Trots att grundprincipen i svensk sjukvård är att vården ska vara jämlik och att de med störst behov ska få vård först.
Hur gick det till?
– För att minska köerna har regionerna köpt upp så mycket vård att resurser flyttas från offentlig vård till privat vård. Kompetens och personal har dragits in från de offentliga sjukhusen, vilket gjorde det svårt att hålla igång produktionen, säger han.
Problembilden delas av privat vård. Erik Rönnblad, vd för Capio artro-kliniken som utför ortopedisk kirurgi på Sophiahemmet, säger att han deltar i diskussioner om hur privata och offentliga vårdgivare kan samarbeta bättre så att patienter i behov av de stora sjukhusens resurser snabbare kan få vård .
Svenska ortopedförbundet vill bland annat att privatanställd vårdpersonal ska kunna dela sin tid mellan offentliga sjukhus och privata kliniker. Men ännu har det inte hänt något konkret, säger Ola Rolfson.
I regeringens höstbudget anslogs en prestationsbaserad miljard till regionerna för att skära köerna. Men det riskerar att förvärra orättvisan, säger Ola Rolfson som efterlyser mer långsiktiga lösningar.
Däremot är han positiv till en nationell sjukvårdsmyndighet som regeringen utreder.
– Det skulle tydliggöra hur många människor i landet som faktiskt väntar på vård och hur hemskt det är.
Karina Larsson försöker behåll hoppet. I en guldfärgad anteckningsbok skriver hon ner minst en sak per dag som gjorde henne glad eller tacksam. Hon mediterar två gånger om dagen och försöker acceptera sin situation som orörlig och instängd när hon verkligen vill jobba och åka till Skansen med sina barnbarn.
Hennes syster Annelie Johannesson har erbjudit henne pengar för en operation. Men det går inte eftersom hon måste opereras på sjukhus. Och efter ett helt yrkesliv i första omsorgen och sedan skolan borde man ha förtjänat den hjälpen från samhället, säger Karina Larsson.
– Jag har en stark familj bakom mig, även om jag inte alltid vill ta emot deras hjälp. Jag tänker ofta på andra i min situation som kanske inte har det stödet.
Fakta.Vårdgarantin
Källa: Väntetider inom vården
